Krönikan del 5.

Hallå!

Sitter här med julmat upp i halsen och undrar om jag ska orka släpa min jultunga mage ut till årsfinalen på sundbyholm. Det låter faktiskt inget vidare kul. Loppen är visserligen halvbra, men de flesta som brukar åka till sundbyholm gör nog som jag, inväntar den 3/1 då V-75 kommer till banan.

Då är det ett helt nytt travår, dvs alla förluster under 1997 är nu mera begravda och bortglömda (hoppas jag), nu går vi mot ett helt nytt år tillmötes och massvis av fin travsport. Vad sägs om en svensk seger i världens största travlopp, Åke rapporterar fin form, men visst låter det lite avlägset att Zoogin skall vinna klassikernas klassiker under sin sista säsong på banan, men visst vore det väl en smakstart på 1998.

Hade här tänkt att sumera mina intryck under året som gått, men måste givetvis först av allt rikta ett stort "tack" till Sheriffen som gick bort under December månad. Hoppas att Sheriffens änka gör det enda rätta och behåller Inas föl själv (jag antar att det är hon som ärver), och önskar henne en god fortsättning trots allt.

Under året som gått så har en del fastnat på näthinnan, bland annat Björn Goops tre klassiska segrar, nämn en som har klarat detta, vilken bedrift, visserligen en hel del tur, men det krävs förstås mycket kunnande och kyla av kusken som kör dessa lopp. Först vinner han stochampionatet nere på Axevalla från rygg ledaren, vilken succe. Sedan vann han Kriteriet på Valla från rygg ledaren som sedemera blev spets då Jolly Rocket galopperade bort sig, denna seger kommer jag ihåg bäst utav alla därför att jag där hade satt mina slantar på Tomali Oka/Jim Frick som fullföljde godkänt och fick med sig 100.000 hem till stallet. Här trodde nog alla att nu kan det inte bli fler klassiker för unge Björn, även han måste bli lite mätt av framgångarna och publiciteten, men Björn visade än en gång prov på att han redan är en av landets allra skickligaste kuskar. Detta genom att lotsa Birgitta Palema från fjärde par invändigt till seger i Breeders Crown-finalen för fyraåriga ston. Ett stort grattis till honom och lycka till i framtiden.

En annan sak som etsat sig fast är fenomenet Viking Kronos. Vilken tvååring, världen har nog aldrig sett dess like innan den här kom. Han kommer från Luddes träning, sopar rent i den Italienska tvåårings cirkusen med en uppvisning i varje start, vad sägs om världsrekord, nästan ETTHUNDRA FEMTIO M till andra häst i sin sista start för året, helt otroligt. Ända sen Ludde gjorde den berömda överkörningen av Erik Adielsson så har jag fördömt honom och ratat hans hästar. Inte en krona har gått till luddes hästar, men till nästa år kanske man får ändra sig och singla Vikingen på några system, han bör väl rimligtvis starta både här och i spagetti landet.

En sak som har förundrat mig genom årens lopp är mål/bandomarnämdernas inkonsekventa bedömningsförmåga. Deras kompetens måste likställas och det måste till fler träffar (om dom överhuvud taget träffas) och utbildningar måste samköras med ett flertal banor inom samma region, detta för att få en så likvärdig bedömning av incidenter som möjligt. Jag har ett par incidenter som jag skulle vilja ha svar på varför det blev som det blev.

Situation nr 1. Stochampionatet 1996, hur i h-vete kan det komma sig att domarna släpper en så själklar trängning som Hans Ove Sundberg gör sig skyldig till, är dom så fega så att dom inte vågar diska på grund av första priset som är skyhögt över ett vanligt lopps prissumma,om skulle det vara så, avsätt hela domar kåren på Axevalla med omedelbar verkan. Detta skulle jag egentligen ha skrivit för ett och ett halvt år sen men då hade jag ingen dator, men jag blir så arg på sånt här så jag skriver det ändå.

Situation nr 2. V-75 hösten 97. Christer Nylander, jag kommer inte ihåg men jag tror att han skulle ta sig ner i rygg ledaren strax efter start och gör sig skyldig till en mycket grov överkörning av en konkurrent, nog trodde jag att domarna på Valla hade lite råg i ryggen och diskat Nylander trots att det bara hade gått ca 150m av loppet, överkörningen är ju lika grov när i loppet den än inträffar eller? Det tycker i alla fall jag.

Situation nr 3. V-54 Solvalla 23/12. En mycket märklig diskning om man tittar på de fall som har passerat domarnas ögon. Om domarna på Valla hade varit konsekventa i sina bedömningar så skulle inte stickan ha blivit diskad i V-54 4 tror jag att det var. Nog för att han trängde sig ut och att han skulle diskas för incidenten, men man tycker ändå att bedömningarna är väldigt skiftande. Om Stickan blev diskad för en liten knuff så skulle Nylander få en månads körförbud, för att inte tala om Sundberg som förmodligen skulle ha ställts inför en exekutions-patrull om bedömningarna hade varit likvärdiga runt om på banorna. Nu önskar ju inte jag Sundberg i döden på något sätt, det var bara ett sätt att uttrycka mina känslor.

Det här var sista gången under 1997 som ni hör från mig men jag återkommer under 1998 så ofta jag har något att säga.

Gott nytt travår häls. Peda.