Lite skåpmat och andra sentimentaliteter...........
Jag heter Lena och bor i Kungsbacka. Jag kommer ursprungligen från Göteborg där jag är född. Jag växte upp på Pianogatan i Västra Frölunda, en förort till Göteborg. När vi flyttade dit -63 var vårt hus alldeles nybyggt. Ett fantastiskt hus tyckte jag. Cirka 1km långt tvåvåningshus som snabbt döptes till spatserkäppen på grund av sin form. Utanför gick det kor och betade i hagarna framför bondgårdarna. De fick snart lämna plats åt Frölunda Torg, ett enormt köpcentrum under tak.
På vår gård byggdes en provisorisk skola….Tre ihopbyggda baracker alldeles utanför vårt köksfönster. I Spinettskolan som den hette gick jag i lågstadiet. Än i dag nästan 25 år senare står den kvar på samma plats!
Min fritid under dessa år tillbringade vi på den stora lekplatsen på Pianogatan. Förutom de obligatoriska gungorna och sandlådorna fanns det en stor lekplats med lekstugor men kunde boka tid för och ha alldeles för sig själv i ett par timmar. Ett alldeles riktigt lokomotiv fanns det också! Förra året åkte jag dit för att visa mina barn denna lekplats. Väl där upptäcker jag att lokomotivet är borta och ersatt av ett leksaksdito. Snopen, det var vad jag blev. Men det visade sig att vårt gamla lek-lok varit riktigt värdefullt….Det är numera i trafik igen i Alingsås!!
Vid 14 års ålder flyttade familjen till Kungsbacka. Vilket öde. Ett hårt slag för en tonåring att flytta ifrån sina kompisar, skolan och Frölunda. Jag glömmer aldrig första da’n i den nya skolan. För varje lektion var det en ny lärare att presentera sig för: "Jag heter Lena Corneliusson" och sekunden därefter kom skrattsalvorna från alla ens nya klasskamrater. Åh, vad jag hatade mina föräldrar för att vi inte hette Andersson eller nå’t annat vanligt. Men dom vande sig.
Efter grundskolan gick jag 3 år i Ester Mosesons gymnasium och utbildade mig till herrskräddare. Sömnad var mitt stora intresse. Efter skolan jobbade jag 4 år på Essge kostymfabrik i Gårda i Göteborg (Den fabriken är ett minne blott nu.) och sedan öppnade jag och en klasskamrat syateljé. Mia-Lena Design existerade i 4 år. Vi levde på luft i ungefär 3 utav åren innan vi avvecklade vår firma. Nu för tiden bryter vi ihop av skratt när vi tänker på våra upplevelser där. T.ex. finklänningen vi sydde åt en transvestit. Han hade BH och högklackade skor när han provade. Vi försökte oss även på att konstruera en träningsdräkt åt en styrkelyftare. Den skall fungera som ett njurbälte….Hålla ihop kroppen när man lyfter tungt. Alltså, åtsittande som ett extra skinn. Det bara inte gick! Jag minns speciellt en prototyp som JAG provade. Tänk er synen…..En vit baddräkt med långa ben där jag inte kunde få upp axelbandet och bara lyckades pressa in det ena bröstet. Det satt på insidan av dräkten men var alldeles platt som om det åkt in i ryggen.(Det andra hängde utanför, givetvis!)Varken jag eller Marie min kompanjon har skrattat så mycket i hela vårt liv. Sådana ögonblick var värt allt.
Nu för tiden tillbringar jag det mesta av min lediga tid framfördatorn. I alla fall efter det att barnen somnat. Tillbringar en del tid till att surfa på nätet efter smaskiga bilder på Freddie Mercury och Queen, mina stora idoler. Resten av tiden delar jag mellan att lära mej de olika prgrammen och att snickra på min hemsida. Tack vare Leo och Martin som alltid hjälper mej med tips och goda råd så klarar jag det nog. Martin den gode mannen är dessutom den som förser mig med datatillbehör…..Hur skulle jag klara mej utan honom. Nä, då skulle jag nog knappt få i nätkabeln.