Minnes(värda)anteckningar från Gammeldanskens besök i Dalby i rönnbärstider 1998

Avfarten
Arla avreste vi med svaga abstinenssymtom; alla örter behövde fyllas på! Klockan hade klämtat vid tre-fyra tiden men den dimmiga blicken vändes i alla fall söderut. Det ljusnade strax norr om Lund, och så visp var vi på Catamaranen. Somliga fick lägga benen på ryggen för att inte missa turen, men den svettiga marschen fick sin belöning omgående i form av immiga, stora, gyllene bägare. Lugnet lägrade sig.

På kajplanen i Dragör roade sig ordföranden med att handgripligen visa den fantastiskt ellastiska och hårda sjuskiktslack som Volvo använder på vissa modeller, medan övriga som utsetts till spejare genast fick en gyllenrodnande bil i sikte. Så var vi alla samlade, åtta glada danskvänner med höga förväntningar på dagen.

Ankomsten

Hedersmedlemmen Lene hade sänt en förträfflig karta med vägbeskrivning, så det tog inte ens en timme att köra söderut till Dalby, längs rönnbärssmyckade vägar. Vid grinden vajade den svenska flaggan jämte den danska och Daniskos, det var ingen slump!

Redan när vi klev ur bilarna spreds ett skimmer över allas ansikte; det doftade brygd i luften! Och inte vilka brygder som helst, starka drycker med örter var det, så uppfattade vi det alla. Doften svepte om oss och i oss och vi stod fånigt leende när en vacker kvinna i sina bästa nedre trettio kom fram och hälsade mycket varmt välkommen. Lene i egen hög person. Hon visade de små rönnbärsträd som besökande föreningar medfört som gåva, det minsta från Norge hade flugits in och sluttransporten hade skett med cykel… dessa norrmän!

Hon lotsade oss genom körsbärslunden till gammelgården, där ett kaffebord med färska frallor, gammeldanskost och, hör och häpna, Gammel Dansk i generösa glas. När vi försäkrat Lene att denna färska, nyss tappade danskbrygd stod den buteljerade, svenska importen, skyhögt över i klass log hon nöjt och undrade om vi hade några speciella insignier i klubben. När alla skakat på huvudet skakade hon sina lockar och tyckte att det gick inte an - och plockade fram de sötaste små Gammeldansk flaskor i metall som nålar (s.k pins på utrikiska) och gav oss var och en, även de för tillfället adjungerade medföljande kvinnfolken, en nål att sätta på kavaj eller klänning. Lene passade på att vifta med sitt hedermedlemskort, som hon uppenbarligen var mycket stolt och glad över!

Vi blev så glada över denna lilla flaska att vi genast måste höja en skål till Gammeldanskens väl. Medan vi njöt av aromen i små, varma klunkar, visade Lene en film om Daniskos alla drycker samt bilder om Gammel Dansk. Vi fick lära oss mycket nytt, om innehåll, process, export och annat smått och gått. Kopia på bilderna tillställs ordföranden, så att husförhör kan hållas på årsstämman.

Medan vi svenskar i och för sig tillhör top ten i importländerna, så är vi ändå blygsamma i förbrukningen. Blott 300 000 liter per år kolkar vi i oss. Dansken däremot, som är endast drygt hälften så många som vi, lyckas smutta i sig 4 000 000 liter….. Vi har ett mål att sträva efter med andra ord!

Allturen

Efter den intressanta genomgången började rundvandringen på fabriken. Den särskilt inhyrda guiden från Danska turistföreningen, Winnie, var både kunnig och rar och vi kände oss verkligen speciellt utvalda. Vi fick berättat att många ber Danisco om visning, men få får ja. Men Gammel Danskens vänner får aldrig ett nej!

Vi började från slutet med buteljering och lager, eftersom de skulle sluta för lunch inom kort. Det var specialbuteljer som tappades här, den automatiserade delen fanns på annan ort. Julbrygden forsade fram och hamnade slutligen i små rara, gröna kartongen. Minibuteljer med finvodka, filtrerad 40 gånger genom aktivt kol…… gick bara till USA och Japan och fanns ingen annan stans. Det förvånade oss inte att den inte gick så bra i Danmark med omnejd, eftersom den kostade 550 kr. Danska. Per halv liter….

Vi vandrade vidare in i kryddlagret. Milde himmel vilken doft! Tonvis av kryddsäckar, kanel, färsk lakrits, pomeransskal, paradiskorn, ekspån, torkade rönnbär och många många mer. Det är nämligen 29 olika kryddor i Gammel Dansk. Bara tre personer vet vilka samt i vilken blandning de bidrar till de fyra extrakt, som i olika skeden blandas till den så väl balanserade drycken.

Ett stort antal tankar med olika funktion och med rör mellan visade dryckens vandring från extraktbrygd, av destillerat vatten, 98 % finsprit (samlat 400 000 liter) samt TVÅ ton kryddor, mognads tankar, filtrering och slutmognad. Drycken är då fyra gånger så koncentrerad, eftersom det uppenbarligen sparar lagringsutrymmen. Klarning med kiselpulver lämnade en liten skottkärra brunt pulver (som luktade mycket gott…), det var allt som blev över. De sköljda kryddorna med rönnbär såldes nämligen till lantbrukare som foder. Lyckliga kor!

Utanför står en tank med 400 000 liter färdig brygd, som reservdunk eller vad man kan kalla det. Den är inte isolerad men temperaturen varierar bara 4 grader, oavsett om det är 35 grader kallt eller 45 grader varmt. Det där med temperatur är viktigt - kyl aldrig en flaska med Gammel Dansk ty risken är att den fäller ut grums samt att smaken försämras. Nej fickljummen ska den vara! Förresten så ska den drickas raskt, eftersom det är färskvara. Redan efter sex månader försämras smaken…. drick alltså snabbt!

På innangården stod den största hembränningsapparat vi sett, och några av oss började planera var i trädgården vi skulle kunna ha en sådan…. Nu som först har vi förstått varför mannen på bilden letar hus, med trädgård och enskilt läge… Bredvid stod en smyckad stång med krans av rönnbär och gula blommor; det var höstfest i fabriken för de 100 anställda. Doften av grillat började fylla luften och vi kändes oss småsugna men objudna. Men då öppnades dörren till ett dukat bord, och vi bjöds in för att låta oss väl smaka som en avslutning på rundturen. Det var det inte alla som hade väntat sig, så det blev en av dagens alla glada överaskningar.

Sill av olika slag, tomater, ägg, grovt bröd, Aalborgs Jubileum, Aalborgs röd Aqvavit och öl av olika slag. Fantastiskt! Flaskan stod på borden för var och en att förse sig efter lust. Vi åt, drack och njöt, och så kom det in ytterligare fat! Med överdådiga smörrebröd - fläskfile, rostbiff, skinka med rödkål och rullader trängdes….. När faten var tomma kom nya in, som genom trolleri…..

När takten i ätandet mattades hämtade Lene en låda med tuffa, svarta kepsar med rött märke av känt slag och med motsvarande gåvor (keps samt pin) till de frånvarande medlemmarna! Gentilt! Ordföranden överräckte då en brun liten papplåda med blågult sidenband till Lene. Hon blev mycket mycket glad för den blåa glasbåten som en av föreningens medlemmar skapat.

Vi rullade slutligen ut i den danskdoftande luften, oerhört nöjda och synnerligen glada för det furstliga mottagandet! Vi skildes med varma tack och förhoppningar om att åter ses, nästa höst, när rönnbären skördas och levereras sista söndagen i augusti.

Avslutningen

Nu var det inte slut med det här - vi hade ju två dagar kvar! De tillbringades på Tivoli (Aquas uppträdande fyllde det till bristningsgränsen med flamsiga tonåringar…. men ölen är ju alltid god), på Bryggeriet där månadens öl var Porse, på Texrestaurang, på Ströget, i flera omgångar, med samba, stockblåsning, jazz, öl vid Amagertorv och systrarna Gren, Danmarks största köpcentrum, City 2, med 87 000 m2 affärer…., Nyhavn med morgon Gammal Dansk i solen på kajen vid båten som sålde frukt, Guinnies rekord museum, Amali-enborg med vaktombyte, Den lille Havfrue, Ama-ger i sol och mycket mer vi inte minns längre…..

Eviga Gammel Dansk fan tecknar vi

Göran & Peggy, Lars, Roger, Fido & Kerstin, Calle & Lena