Berättelsen om en av Storbritanniens berömdaste hundraser Jack Russell Terriern
Rasens grundare kyrkoherde John (Jack) Russell föddes 1795 i Darthmout och dog 1883 87 år gammal. Han tjänstgjorde större delen av sitt liv som präst i Swynbridge.
Han var en erfaren hästkarl och jägare, och han räknas som "skaparen" av både den moderna strävhåriga Foxterriern och den lilla jaktterriern som blev uppkallad efter honom, Jack Russell Terrier.

Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, Trumph och precis när John Russell förberedde sig inför den avslutande examen, träffade han på sin promenad ett mjölkbud med en terrier, det var nästan precis den slags hund som John Russell hade drömt om. Terriern blev hans. Det var en tik och hon blev också döpt till Trumph, hon blev sedan grunden till Johns kommande uppfödning.
Efter sin examen träffade han också sin blivande fru , Penelope Bury, som delade Johns intresse för hästar, jakt och foxhounds. Russell arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp.
Han gjorde också korsningsförsök med andra raser men avkomman överensstämde inte med den ursprungliga Jack Russell-typen. Dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs.
Han fick Trumph 1819, men det gick mång år innan John Russell fick fram sin typ av terrier. Han arbetede med sina terriers och uppfödning i mer än 60 år.

John Russell var med och stiftade den engelska kennelklubben 1873 och man räknar honom som den första uppfödaren av foxterrier och för skapandet av den strävhåriga varianten.
Han dömde även dessa hundraser vid utställningarna i kennelklubbens regi, även om han själv brydde sig mycket lite om hundutställningar. Efter några år höll John Russell uppe med att döma terrierna med orden:
                                       "Jag ser överhuvudtaget inte en riktig foxterrier mer".
Det blev uttalat efter en utställning med mer än 150 st. deltagande foxterriers.
John Russell blev bland annat mycket god vän med den dåvarande prinsen av Wales, och de sågs ofta tillsammans på jakterna vid kungafamiljens slott Sandringsham i Norfolk. Där kan man idag se ett oljeporträtt som föreställer John Russells första terrier, Trumph.

Från slutet av andra världskriget ökade rasens popularitet på kontinenten särskilt bland jägare och hästfolk.
Den 22 januari 1990 erkändes rasen av "The Kennel Club" i England och en standard publicerades för Parson Jack Russell Terrier. FCI upptog rasen den 2 juli 1990 på sin provisoriska lista. Jack Russell Terriern har på de fem år den registrerats i Kennelklubben, blivit en av de mest populära bland terrierraserna.
Så är det också en mycket trevlig arbetande terrier, användbar såväl till jakt som till aktivt sällskap, alltid beredd att lära in nya färdigheter. Med positiv och konsekvent träning gör den bra ifrån sig inom lydnad, bruks och agility.

Du kan inte trötta ut din russell...... har ni joggat så du blivit trött, behövs det bara litet vatten, så är din kompis redo för nya äventyr.
En Parson Jack Russell är en grythund, det innebär att självständigt fatta beslut om vilken gång man ska ta för att finta bytet. De egenskaperna kan också användas när man t ex ska upp i fina soffan: går det inte på ena sättet, kan man alltid smyga upp någon annan väg.
JRT är en stor hund i en liten behändig förpackning, men låt dig inte förledas att tro att en så liten inte tål en tillsägelse. Tvärtom, börjar du så fort du fått hem din valp att forma den efter din familjs mönster så får du den underbara familjehund du ville ha.
JRT är en arbetande hund, den är som vuxen, med en trygg uppväxt, kapabel att vara ensam hemma lika länge som en hund av större ras, om den när du är hemma blir ordentligt aktiverad. Det räcker inte med kisspromenader runt kvarteret!!