Sockennamnet Alböke uppträder i skrift första gången en bit in på 1300-talet. Ett intyg inskrivet i Linköpings domkyrkas pergamentsregister är daterat till 1320. Sockennamnet stavades då "Alboeke". Intyget är utfärdat av en ölandsprost gällande den avgift som de öländska kyrkorna varje år skulle erlägga till biskopen i Linköping.

Äldre skrifter visar att namnet Alböke är en sammansättning av ett inbyggarbetecknande *alboar och trädbeteckningen eke "ekskog, bestånd av ek". Namnet har senare spårat ur till ett -böke. Inbyggarnamnet *albo har ordet *al "tempel, helgedom" som förled. Platsen skulle således ha fått sitt namn efter ett eke, som varit "tempelbornas". Med andra ord skulle namnet Alböke betyda "deras eke som bor vid helgedomen".

Alböke socken ligger ca. 1 mil norr om Borgholm och har en yta på ungefär 3.935 hektar. Socknen har en ca. 7,5 km lång kuststräcka i väster mot Kalmarsund. När man färdas mot norr och passerar sockengränsen i söder, möts man av alvaret. Ett alvar som sträcker sig från väg 136 i öster och vidare ner mot kusten i väster. Hela västra sidan domineras av det karga och öppna alvaret, från sockengränsen i söder mot Köping och upp till Föragränsen i norr. I vissa delar finns dock en del odlad mark. I öster når socknen ner till Östersjön via en ca. 900 meter bred kil mellan Föra socken i norr och Löt socken i söder.

Några spår efter Ancylsvallen finns inte i Alböke däremot Litorinavallens lämningar finns på landborgen ut med kusten i väster, från Bruddesta i norr och ca. 6 km söderut. Av den totala ytan på 3.935 ha utgör ungefär 36,4% odlad mark, 26,2% betesmark, 37,4% annan mark såsom alvarmark och våtmarker (1995).

Socknen består av 11 byar samt ett antal ensamgårdar. De största byarna och den huvudsakliga jordbruksbygden finner vi i inlandet mellan alvarsmarken i väster och de mindre bördiga markerna i öster. I inlandet och mot sydost finns en rad våtmarker. Bärmossen, Norra mossen och Skärmossen samt de nu utdikade Bromossen, Lång- och Bremossen. Strax öster om Äleklinta ligger Vakmossen också den i dag utdikad och torrlagd.

Jordbruket är och har alltid varit socknens viktigaste näringsgren, men längs kusten i väster finner vi också rester efter en rad stenbrott vilka tillsammans med fisket varit en viktig näringsgren. Vi finner också rester efter ett antal kalkugnar, både på alvaret och nere vid Kalmarsund.

Exploateringstrycket på socknen har varit och är litet, dock har de senaste årens snabba förändringar inom jordbruket inneburit att många bruksenheter slagits samman och antalet aktiva jordbrukare minskat.

Alböke tillhör inte de mest fornlämningsrika socknarna på Öland. Men har ändå ett stort antal i förhållande till sin ytan. Många belägna uppe på landborgskrönet i väster (litorinavallen).

Källor:
Holgersson, L., K. 1987. Ölands järnåldersgravfält, VOL 1.
Hallberg, G. 1985. Ortnamn på Öland.