Napoleon
Napoleon Bonaparte
Napoleon Bonaparte föddes 1769 i staden Ajaccio på ön Korsika i Medelhavet. Ingen i Napoleons släkt hade tidigare varit aktiv inom det militära, men redan som tioåring började han i militärskola där han utbildades till artilleriofficer. Han tjänstgjorde i franska revolutionens arméer. Redan 24 år gammal utnämndes Napoleon till general och han blev mycket populär bland soldaterna. Han vann seger efter seger och så småningom började han sträva efter politisk makt. Och det fick han. 1799, 30 år gammal, genomförde han en statskupp och 1801 utnämnde han sig själv till Napoleon I, kejsare över Frankrike.
Revolutionären
Napoleon var en sann revolutionär och han visste att han aldrig skulle kunna bli kejsare utan revolutionen. Han införde flera reformer: Han gav ut en komplett lagsamling för hela Frankrike, religionsfrihet infördes för alla och han organiserade en fungerande skolgång som kontrollerades av staten. Däremot så förlorade kvinnorna de rättigheter som de hade vunnit under revolutionen.
Tidiga fälttåg
Innan Napoleon blev kejsare utmärkte han sig i armén väldigt mycket. 1796 fick han befälet över en armé i Italien och fyra österrikiska generaler besegrades. Han stärkte sin politiska ställning i Frankrike genom att skicka miljoner francs tillbaka till Frankrike. 1798, för att hindra Englands handel med öst, anföll han Egypten. Han blev strandsatt satt i Egypten för att engelsmännen under Horatio Nelson förstörde hans flotta. Från Egypten anföll han Syrien men misslyckades. Han vann däremot mot turkarna vid Abu Qir 1799.
Den första tiden som kejsare
1803, provocerade av Frankrikes uppförande, förklarade England krig mot Frankrike på haven. 1805 slöt Ryssland och Österrike en koalition med England. Napoleon lade då ner planerna på att invadera England och vände istället sina styrkor mot de ryss-österrikiska trupperna och besegrade dem vid trekejsar-slaget i Austerlitz den andra december 1805. Han bildade en konfederation av germanska stater och Holland. Den anfölls av en ryss-preussisk allians. Preussarna besegrades vid Jena och Auerstädt och ryssarna vid Friedland.
Freden vid Tilsit
Vid floden Njemen låg en östpreussisk stad som hette Tilsit. Den blev centrum för en stor fredsuppgörelse 1807 då Napoleon och Rysslands kejsare Alexander I möttes. Efter ryssarnas nederlag vid Friedland träffades de. Napoleon slöt fred med både Ryssland och Preussen. Preussen blev tvungen att lämna ifrån sig allt land väster om floden Elbe till Napoleon, som använde det till att skapa kungariket Västfalien. Preussen fick ansluta sig till kontinentalsystemet, handelsbarrikaden mot England. Även Ryssland fick en del av Preussen. Frankrike och Ryssland enades om att dela Europa mellan sig. Efter freden i Tilsit anföll Ryssland Sverige och intog Finland.
Slaget vid Trafalgar
Vid tiden då Napoleons arméer marscherade mot Austerlitz, stod ett avgörande sjöslag mellan Englands och Frankrikes flottor. Englands starka flotta med 27 toppmoderna linjeskepp under Horatio Nelson mötte den kombinerade spanskfranska flottan med 33 lite mindre moderna skepp under amiral Pierre Charles de Villeneuve från Frankrike, vid Trafalgar utanför södra Spaniens kust. Den spanskfranska flottan fick order av Napoleon att landsätta trupper i Italien vid striderna där. De lämnade den spanska hamnstaden Cadiz den 19 och 20 oktober och blev kort därefter attackerade av Nelsons styrka. Villeneuve formade sina skepp i en enda slaglinje. Amiral Nelson styrde med sitt flaggskepp Victory i spetsen rakt in i fransmännens linje, vilket orsakade förvirring hos fransmännen. Nelsons plan fungerade. Slaget började tidigt på dagen och slutade på eftermiddagen. Då hade engelsmännen erövrat 19 fiendeskepp utan att ha förlorat ett enda. Engelsmännens största förlust var dock amiral Nelson, som dog i slagets början. Villeneuve blev tillfångatagen. Napoleons planer herravälde på havet var krossade.
Kontinentalsystemet
Efter Trafalgar blev Napoleon tvungen att prova något annat sätt att försöka besegra England. Det blev ett nytt vapen, det så kallade kontinentalsystemet. All handel mellan Europa och England förbjöds, i ett försök att utplåna Englands export till Europa. I Tilsit gick Ryssland med på förslaget, och Napoleon tvingade hela Europa att också gå med på förslaget. Följden av kontinentalsystemet skulle vara att England skulle behöva importera varor från sina kolonier så att hela Englands ekonomi skulle gå under.
Följderna blev däremot inte som Napoleon hade tänkt sig. Visserligen led England av blockaden. Det blev arbetslöshet och allmän misär i England. Men England upprättade nya exportvägar och fick därmed monopol på all handel på världshaven. Den franska industrin gynnades på grund av den uteblivna engelska konkurrensen. Men folket i Europa ville ha kolonialvaror som kaffe, socker och ris, och därför bildades en utbred smuggling, där Helgoland och Malta var viktiga smugglingscentraler. Man försökt men betsocker istället för rörsocker, vilket sänkte sockerkvalitén kraftigt. Även Göteborg drog stor nytta av smyghandeln, mest smugglades kaffe och socker. Napoleon försökte hindra smugglingen genom att erövra långa sträckor av Europas kuster, och han placerade franska tulltjänstemän i andra länder, vilket ogillades. Napoleon förstod snart också att det var omöjligt att stoppa varuhandeln mellan England och Europa. Visserligen orsakade kontinentalsystemet England många besvärligheter, men att tvinga England till sig lyckades Napoleon aldrig med.
Det spanska kriget
Napoleon hade även problem på annat håll, nämligen Spanien. Den spanske kungen Carlos IV hade avsatts och Napoleons bror Joseph Bonaparte blev kung av Spanien i maj 1808. Det spanska folket gillade inte detta, de revolterade. Efter en mängd franska segrar, blev i augusti 1808 en engelsk armé landsatt i Portugal under Arthur Wellesley som besegrade den franska armén under general Andoche Junotat Vimeiro. Brittiska styrkor invaderade Spanien. Napoleon for i all hast för att ta itu med engelsmännen. Han återupprättade Franrikes ställningar, och belägrade städerna Madrid och Saragoza. Efter två månader gav städerna upp. Våren 1809 hade Napoleon full kontroll över hela Spanien, men kunde inte driva ut Engelsmännen ändå. Den oeffektiva spanska armén deltog lite i striderna men löstes senare upp. Däremot lyckades gerillan att genomföra en rad framgångsrika terrordåd mot franska garnisoner och konvojer. De stora slagen - Talavera 1809, Salamanca 1812 och Victoria 1813 var strider mellan enbart franska och engelska trupper. Sommaren 1913 drev engelska, spanska och portugisiska styrkor ut fransmännen från halvön och det spanska kriget var över. Den spanska gerillan blev till vad Napoleon beskrev det som, "det spanska magsåret". Det spanska kriget kostade Napoleon mycket pengar och resurser, som kraftigt försvagade hans ställning i Europa, och som slutligen skulle leda till hans undergång.
Napoleon mot Ryssland
Spanien var bara det ena av Napoleons problem. Ryssland var det andra. Folket i Ryssland talade om deras tsar Alexander I som den ende som kunde befria Europa från "den korsikanske tyrrannen". Den 31 december 1810 vände tsaren helt om: han avsade sig kontinentalsystemet och upprättade handelsförbindelser med Storbritannien. Detta gjorde Napoleon ursinnig. Han samlade ihop en armé som ingen i världen någonsin hade skådat tidigare: en armé på 600 000 man varav 200 000 fransmän, 200 000 tyskar och nära 100 000 polacker. Han räknade med att möta Ryssarna vid Ostpreussen eller Polen, men ryssarna använde den numera berämda "den brända jordens taktik", det vill säga att de drog sig tillbaka hela tiden och brände åkrar, bondgårdar, ja, allt som kunde vara till nytta för Napoleon armé. Den ryska armén började inte bjuda effektivt motstånd förrän de var vid Borodino utanför Moskva. Napoleon vann efter bittra strider och intog Moskva. Men staden stod tom. Invånarna hade övergett den och satt den i brand. Endast Kreml, tsarens borg, kunde räddas.b Där stannade Napoleon i en månad, väntandes på att tsaren skulle komma och be om fred. Men det gjorde han inte. Han insåg att i den bitande kylan och bristfälliga matresurser var det omöjligt att stanna kvar i Moskva. Återstoden av hans här, endast drygt 100 000 man, var tvungna att vända hemåt igen för att undgå ett totalt nederlag. Napoleon for i ilfart hem till Paris, för nu låg ju hela Frankrike oskyddat utan en riktig armé, Napoleon var tvungen att sätta upp en ny, snabbt. Av hela Rysslandsarmén återvände 50 000 man.
Europas befrielse
Napoleons nederlag i Ryssland blev signalen till Europas befrielse. Ryssland, Österrike och Preussen bildade en koalition. Även Sverige, under ledning av den nye kungen Karl Johan (Napoleons förre marskalk Jean-Baptiste Bernadotte som blivit kung av Sverige) slöt sig till koalitionen. Frankrike anfölls nu från två håll. Spanien i söder och koalitionen i öst. Oktober 1813 stod det så kallade "folkslaget" vid Leipzig. Den här Napoleon lyckats skrapa ihop efter nederlaget i Ryssland mötte de allierade. De allierade var för överlägsna och Napoleon förlorade. Våren 1814 intog de allierade Paris. Den 6 april avsade sig Napoleon sig kronan. Han var besegrad. Han fick den lilla ön Elba utanför Italiens kust som furstendöme där han fick leva i exil.
"De hundra dagarnas välde"
Efter det att Napoleon lämnat Frankrike återinsattes den gamla kungaätten i Frankrike, under kungen Ludvig XVII. Då Napoleon lämnade Frankrike var hans popularitet försämrad, han hade inte sitt folks stöd längre. Men efter en tid med en nye kungen började folket tröttna på honom. De ville ha Napoleon tillbaka. Eller som de stora historieförfattarna skriver:"ett folk i nöd följer oftast en stark ledare". Detta var ett mycket bra exempel. På våren 1815 återvände Napoleon. Under hans väg till Paris slöt sig skaror med människor till honom. Väl framme i Paris övertog han kronan utan strid, och Napoleon var kejsare över Frankrike igen. Napoleon trodde att skulle kunna bygga upp ett nytt, starkt Farnkrike igen. Men det trodde inte de andra ledarna i Europa. Napoleon ansågs hota världsfreden, och åter gick allierade trupper mot Frankrike. Vid den belgiska staden Waterloo möttes Napoelons arméer och engelska trupper. Striden var mycket jämn, och den avgjordes inte förrän Preussiska trupper nådde fram till slagfältet och avgjorde slaget. Napoleon flydde till Paris, där han åter fick lägga ifrån sig sin krona. Han försökte fly till Förenta Staterna, men stoppades av Engelsmännen. Napoleon fick så slutligen ge upp.
Napoleons död
Britterna förde Napoleon till den avlägsna ön St Helena i sydatlanten, omöjlig att rymma ifrån. Napoleon levde ett lugnt liv i sina sex sista år i livet. Napoleon dog 1821, och dödsorsaken är fortfarande en gåta. Vissa säger att Napoleon blev förgiftad, andra säger att han dog en naturlig död. 1840 fördes hans stoft tillbaka till Paris, och idag ligger han begraven i Invalidomen i Paris.
Henrik Hallgren