Peter Tjajkovskij
Att berömda kompositörer ofta levde ett olyckligt liv är Peter Tjajkovskij ett bra exempel på. Plågad av sin homosexualitet och en längtan av att vara uppskattad gjorde Tjajkovskij till en känslig och tillbakadragen personlighet, där musiken var det enda som gav honom lite sinnesro. Hans musik präglas mycket av detta, den beskrivs ofta som sorglig, melankolisk med starka känslor.
Peter Tjajkovskij föddes den 7 maj 1840 i ett litet gruvsamhälle utanför Moskva där hans far var fabrikschef vid det statliga järnvägsbolaget. Hans mamma var musikalisk och talade flytande franska och tyska. Tjajkovskij levde ett bekymmersfritt liv med sina syskon, familjen hade det gott ställt med en stab tjänstefolk och en guvernant till barnen. De första tio åren i Tjajkovskijs liv var lyckliga.
Hans far bestämde sig för att ta en tjänst i Moskva och familjen flyttade dit . Flytten blev en katastrof. Tjänsten var redan tillsatt när de kom dit och samtidigt härjades staden av kolera. Skräckslagen av epidemin och sin förlorade tjänst flydde familjen till huvudstaden St Petersburg, sedan fick fadern jobb som gruvföreståndare på gränsen till Sibirien. Peter stannade i St Petersburg för att utbilda sig. Den idylliska tillvaro som hans liv hade haft tills dess hade slagits i sönder och Tjajkovskij drabbades av depressioner. Minnena från barndomen var för honom förtrollande och åtravärda.
Vid denna tid hade ingenting märkts på Tjajkovskij om hans musikaliska begåvning, han skulle utbilda sig till jurist. Men när han var fjorton år och börjat vänja sig vid livet i St Petersburg nåddes han av den tragiska nyheten att hans mor hade avlidit i kolera. Peter blev förkrossad och familjen splittrades. Tjajkovskij började mer och mer intressera sig för musik. Det var kanske ett sätt att glömma sorgen. Han tog lektioner i sång och piano. Det musikaliska geniet i Peter Tjajkovskij började långsamt väckas till liv. Läraren Rudolf Kündinger kunde inte se Tjajkovskijs talang och Tjajkovskij blev vid nitton år anställd vid rättsväsendet i St Petersburg.
Samtidigt bildades Ryska Musiksällskapet med Anton Rubinstein som ordförande, i syfte att göra musiken mer betydelsefull i Ryssland. Efter en resa till Västra Europa, där Tjajkovskij fick se industrialismens teknik och höra musiken, väcktes hans tankar om en musikkarriär. Frågan var om Ryssland kunde erbjuda de möjligheter som behövdes för en musikkarriär.
Tjajkovskij vågade inte lämna sitt trista men ganska välbetalda jobb vid rättsväsendet. Han började ta lektioner i harmonilära på sin lediga tid. Våren 1863 vågade han säga upp sitt jobb och bara ägna sig åt musiken. Ganska snart framstod det att Tjajkovskij var en enastående begåvning. Med musiken lyckades Tjajkovskij hålla tillbaka depressionerna. Han blev lärare i musikteori med en lön som nätt och jämt räckte. De första stycken som han skrev blev totalt nergjorda av bröderna Rubinstein och det förbättrade inte självkänslan precis. Depressionerna kom tillbaka.
Under de följande åren kompositerade Tjajkovskij sina första symfonier, dock med dämpade applåder. En orsak till att Tjajkovskijs musik sällan var uppskattad var att den präglades mycket av Tjajkovskijs humör, som oftast var dåligt. Hans första opera, Vojvoden blev ett fiasko.
Sommaren 1969 for Tjajkovskij till sin älskade syster Sasjas gods Kamenka i Ukraina. Där kunde han oavbrutet ägna sig till musiken, och han skrev många av sina verk på Kamenka, bl.a. uvertyren till Romeo och Julia, musiken till Snöjungfrun och Shakespeares Stormen och - balettmusiken till Svansjön. Tjajkovskijs verk var skrivna av känslor, inte av intelligens. Verken blev därför inte särskilt uppskattade av kritikerna.
I mitten av 1870-talet inleddes Tjajkovskijs relation med Natasja von Meck, en beundrare, och de båda personerna brevväxlade flitigt. Natasja, som var en rik änka gav Tjajkovskij ekonomiskt underhåll så att Tjajkovskij enbart behövde ägna sig åt musiken. De båda personerna träffades faktiskt aldrig.
I hela sitt liv hade Tjajkovskij plågats av sin homosexualitet, och han ville så gärna gifta sig med en kvinna för att få slut på alla rykten, eftersom man på denna tiden trodde att homosexualitet var en "sjukdom, som gick att "bota". Detta resulterade i ett fruktansvärt misslyckats äktenskap med en elev, Antonina Miljukova, som efter Tjajkovskij insett att de inte kunde leva tillsammans, utpressade honom och trakasserade. Miljukova drev Tjajkovskij till ett sådant vansinne att han fick ett nervsammanbrott och låg i koma i två dagar.
Han kom igång med komonerandet igen, och nu behövde han inte bekymra sig för att orkestrar inte ville spela hans verk, och han brydde sig inte om dålig kritik längre. Med Natasja von Mecks årliga underhåll hamnade han nu i en årlig rutin.
Plötsligt skrev Natasja von Meck i ett brev att hon var ruinerad och inte kunde betala Tjajkovskij hans underhåll. Tjajkovskij fick då själv på egen hand försörja sig. Detta var i sig inget problem, men Tjajkovskijs stolthet var skadad.
1891 for Tjajkovskij till USA, och ovationerna var stora. För första gången fick Tjajkovskij känna sig riktigt beundrad och uppskattad. Amerikanerna var entusiastiska och vänliga mot Tjajkovskij.
När han kom hem började han jobba på balletten Nötknäpparen, ett beställningsverk från operan i St Petersburg. När den uppfördes för första gången var intresset tamt. Inga av Tjajkovskijs baletter blev uppskattade när de uppfördes för första gången, utan först i vår tid blev verken riktigt stora.
Den 31 oktober 1893 gick Tjajkovskij på teatern i St Petersburg. Dagen efter åt han med sina vänner på en restaurang, men han åt ingenting, för han kände sig dålig. Han drack bara ett glas vatten. Det skulle han inte gjort. Hastigt insjuknade han och dog på morgonen den 6 november 1893 i kolera. Vattnet han druckit var troligen kolerasmittat. Kanske var det självmord - i en stad som ständigt härjades av kolera var det idiotiskt att dricka okokt vatten.
Henrik Hallgren