Å vad ensamt det blev när hon flög sån väg!

En morgon bestämde han sej för att nu fick

det vara nog. "Det är inte synd om mej",

sa han till sej själv. "Jag är inte sämre än

någon annan. Jag har ju två ben som jag

kan gå med. Jag kan ju gå till skolan!"

Det var inte särskilt långt. Nerför berget, genom

dalen, över floden och uppför nästa bergstopp.

Jonatan samlade ihop såna böcker och

skrev en lapp till sån mamma :

JAG HAR GÅTT TILL SKOLAN.

......nästa sida