"Därifrån kan vi se ut över hela värden", sa Sara.

"Och känna hur tornet svajar, för det blåser väldigt när man

är så där högt uppe", sa Jonatan. Så lade han dit den sista biten.

Och just då tappade han balansen och föll till golvet i ett regn

av byggklossar.

"Tjohej", skrek han och skrattade.

"Vi flyger upp till molnen istället."

Det var då Sara sa det där om vingarna,

som gjorde så ont att höra.

"Klumpskalle", sa hon,

"du ramlar ju jämt! Hur ska du kunna flyga? Du har ju inga vingar!"

......nästa sida