Jonatan hade aldrig funderat så noga på det där med vingar förut.

När han kom hem gick han fram till stor spegeln i vardagsrummet.

"Jo det är sant", suckade han. "Sara har vingar. Mamma och

pappa med. Alla har vingar utom jag. Jag kommer aldrig att kunna

lära mej flyga." Det kändes som om han hade fått en stor klump

i bröstet. Då tog mamma upp honom i knäet och höll om honom.

"Jonatan", sa hon, "det är inte bara roligt att leva. Det kan vara

svårt också ibland. Du kommer kanske att få det svårare än vi andra,

eftersom du inte har vingar. Men det måste du lära dej att klara av.

Kom ihåg en sak bara! Du är lika bra och lika viktig som alla andra.

Och vi tycker om dej så mycket.

.......nästa sida