Abessiniern har ett vilt utseende och rör sig som ett lejon. Den är en jämförelsevis gammal ras. 1896 registrerades den första abessiniern i England. Redan på 1930-talet kom enstaka abessinier till Skandinavien.

Eftersom abessiniern liknar katter på bilder från gamla Egypten påstås det ibland att den härstammar från Egyptens heliga katter. Romarna tog hem katter från Egypten på sina resor och de hade ofta katter med sig när de reste omkring. Det tickade anlaget kan ha införts till England på detta vis. Anlaget bevarades inom huskattstammen tills uppfödare tog det till vara.

Speciell tickad päls
Abessinierns tickade päls är ett kännetecken. Varje hårstrå är bandat i två färger, för en viltfärgad abessinier i svart och aprikos. Den finns i åtta färger. Sorrel heter den andra vanliga färgen, som ser kopparröd ut och där tickingen är i brunrött och aprikos. Blå abessinier är tickade i blågrått och beige och fawn ser rosabeige ut med sin ticking i mörkbeige och beige. Det finns även fyra silvervarianter där aprikos respektive beige är utbytt mot silver.

Den är en elegant korthårig katt med mjuka linjer. Ögonen ser ut som glada lysande mandlar markerade av en naturlig eye-liner. Örontofsar liksom stövlar på bakbenen är önskvärt.

Abessiniern är en lättskött ras. Till utställning klipper man klorna, gör rent öronen och drar några tag med fuktigt sämskskinn över ryggen på katten.

Abessinierna brukar vara matglada, speciellt i den maten som finns på ägarens tallrik. Den har ett lågmält läte och honorna är inte speciellt högljudda ens vid löpning. De brukar vara utpräglade jaktkatter som tycker om att jaga nattfjärilar eller leka tafatt.

Abessiniern är mycket sällskaplig, den tyr sig gärna till en person men är vänlig mot alla. Den är en aktiv, nyfiken katt och ofta i rörelse. Överhuvudtaget är den med när det händer något i familjen. Den är ganska lydig och läraktig, speciellt om den har nytta av det, och är lätt att lära gå i sele och koppel.

Abessinierägaren brukar ha samma svar på frågorna; vad är det bästa med katten och vad är det sämsta med katten. Svaret brukar vara - den är med överallt. Abessiniern kan ibland vara som ett plåster eller frimärke. För några år sen kom det ut en serie frimärken med bland annat en abessinier, något som abessinierägaren tyckte var mycket passande.

För tio år sedan hade sjukdomen PRA (Progressiv Retinal Atrofi - fortskridande förtvining av näthinnan) slagit hårt mot den svenska abessinierstammen. PRA är en ärftlig recessiv ögonsjukdom som leder till blindhet. För att bekämpa sjukdomen ögonlyses alla tänkta avelsdjur och misstänkta anlagsbärare används inte i avel. Många av de mycket vackra abessinier som fanns för 15 år sedan hade tyvärr PRA, och man fick använda sämre avelsmaterial i kampen mot PRA.

Idag finns det åter mycket snygga abessinier, nu utan PRA, tack vare konsekvent avelsarbete och några importer. Seriösa uppfödare ögonspeglar fortfarande sina avelsdjur men får i stort sett alltid glädjande besked.