Då vår aby Bessie var tio månader tyckte vi att hon skulle få en kompis. En hona ville vi ha, som skulle kunna gå att ta med på utställning och kanske kunna få något certifikat någon gång och som var tillräckligt bra för att kunna ta kull på.

Vi hörde efter i vår klubb vad det fanns för kattungar till salu. Vi fastnade för en burmakull och åkte och tittade. I kullen fanns en otingad hona, en söt brunsköldpadda som gärna jagade Wilhelms fingrar.

Så kom då Moppe hem till oss. Bessie mötte henne med en fräsning och Moppe flydde in under soffan. Vi försökte sen alla, inklusive Bessie, locka fram henne. Det tog nästan tre dagar innan hon kom fram mer än för att äta filbunke på finger eller gå på lådan. Efter dessa prövande dagar sov Bessie och Moppe sött tillsammans och lekte vilt däremellan.

Namnet valde hon själv. Vi tyckte hon påminde om Martin Ljungs sketch "Pappa kan jag inte få en moppe, va? Moppe, moppe, moppe, moppe..." Så vi sa lilla Moppe om henne när hon tjatade som mest efter mat. Efter ett tag lystrade hon enbart till Moppe.

Trots att hon var ganska grönögd var hon så bra att hon var obesegrad i färgen (brunsköldpadd) i fyra år så när som på några veckor. Hon hade en fantastiskt päls, på en burmautställning där hon var cirka sju år tog hon bästa päls titeln i hård konkurrens. Av sköldpaddsfärgade burmor blev hon den första europachampionen i Sverige.

Hon var också en bra avelshona och gav ungarna; Beggar, Bastien, Butterfly, Carmina, Constanza, Celestina, Castor, Förtrollade katten, Fantasia, Figaroh, Fairy Queen, Leonora, Loreley, Lorenz och Legend, alla med vårt stamnamn Amrafel före. Många av ungarna har gått mycket bra på utställning (hälften i panel trots att inte alla ställts ut!) och i avel.

Hon lekte helst med små flörtkulor eller delarna till Master Mindspelet (under övervakning!) Att leka jaga-jagas med Bessie eller de andra två katterna var alltid roligt. Hon brukade smyga på Bessie när hon var på lådan för hon visste att det ofta kom en rusch. Under hennes sista år blev en lädersnodd (läderskosnöre) hennes absoluta favorit.

Sov gjorde hon helst i mitten av abyn och sin dotter Constanza, i husses knä eller mattes säng på natten.

Den äldre Moppe hoppade sämre och tog gärna nedhoppet i etapper. Hon var fortfarande lika leksugen och lika nyfiken. Hon låg mycket på den varma videon, dessutom tittade husse och matte på henne (eller vad det TV som videon stod på?).

Strax före jul opererade vi henne för en juvertumör som kom mycket snabbt. Hon var pigg som en kattunge i tre månader. Sen kom slutet hastigt. Hon fick andningssvårigheter. Röntgen visade vätska i brösthåla och tumörer i lungorna. Vi fick avliva akut.

Men hon finns kvar i mycket ljust minne efter många lyckliga år.