Vi bad Sjöfartsverket testa våra J-båtar
Är det någon som tycker att bilprovningen som vi har i Sverige är obefogad? Antagligen inte. Vi vill väl alla att våra bilar skall vara så säkra som möjligt, så att vi kan skydda oss så långt det går mot olyckor ute på vägarna. Det är exakt samma sak med båtar. Vi på Ellox bygger bra och säkra båtar. Det ville vi att Sjöfartsverket skulle bekräfta genom att typgodkänna våra J-båtar. I och med att båtarna blivit godkända vet du att vi bygger några av marknadens bästa och säkraste båtar.
Inte nog med att vi byggt våra båtar efter Sjöfartverkets normer, vi har t o m gjort båtarna osänkbara, trots att verket inte krävt detta. Vi har alltså gått längre än vad man begärt när det gäller säkerheten. Så här gick det till när Sjöfartsverket kontrollerade vår tillverkning och testade våra J-båtar.
Hur ser dom ut under skalet egentligen?
Här tittas det noggrant på ritningarna. Hur är båtarna uppbyggda. Hur ligger skott inlagda. Hur är flytmaterialet placerat. Vad har båten egentligen för rigghöjd. Var sitter skotvinscharna placerade. Hur ser genomföringarna ut. Hur fästes kölen vid skrovet. Hur sitter fönstren fast. Hur sammanfogas däck och skrov. Hur är mastbalken uppbyggd. Allt det här kan man se när man studerar ritningarna på båten. Efter den här kontrollen på konstruktionsbordet, går man ner och följer upp ritningarna, kontrollerar att verkligheten motsvarar vad ritningen visar.
Luften är viktig
Verkets kontrollant besöker fabriken med jämna mellanrum. Där kollas temperaturer, luftfuktighet, ventilation. Detta för att materialet, som vi bygger båtarna med - plast, glasfiber, gelcoat, topcoat m m - förvaras på så sätt, att kvalitén blir bra.
Glasfibermattorna får t ex ej ligga framme, så att de blir dammiga. Luften måste hålla en viss jämn temperatur och fuktighet, för att plasten i båtarna skall härda ut ordentligt.
Om en plastbåt inte får genomgå sin kemiska process, blir den heller inte stark. Våra lokaler är relativt moderna och vi klarar helt de nya, stränga bestämmelserna.
Sjöfartsverket i produktionen
Här tittar man på hur vi bygger båtarna, hur vi placerar glasfibermattorna nere i kölsvinet t ex. Tro oss, man kan göra det på många olika sätt! På vilket sätt vi lägger materialen. Hur många lager glasfibermatta och plast vi lägger. Att vi rullar ut plasten ordentligt, så att luften presas ut. Hur vi plastar in balsaträet i däck. Lägger vi hela balsaträmattor eller lägger vi bit för bit. hur placerar vi flytmaterialet och hur skyddar vi detta mot mekanisk åverkan. Hur drar vi våra elledningar. Plastar vi fast förstärkningarna ordentligt vid varje genomföring som är gjord i båten. Sådant kollar man bl a i produktionen och mycket, mycket mera.
Laboratorieprovningar
Vi får lämna in laminatprov, som är taget ur våra båtar, till Statens Provningsanstalt. Där kontrollerar man med hjälp av en snillrik och bra utrustning hållfastheten - drag- och böjprov med plastbitar. Man kontrollerar också glasfiberinnehållet i bitarna.
Varför gör man nu detta? Jo, dragproven och böjproven visar hur pass starkt laminatet är. Man drar, böjer och bänder åt alla möjliga håll och kanter och sedan mäter man av enligt en skala man har.
Glasfiberinnehållet då? Varför tittar man på det? Jo, det måste vara rätt mängd glasfiber i plasten, för att uppnå riktig styrka i laminatet. Glasfiber är ju det som armerar plasten och gör den stark. Den här laboratorieundersökningen är alltså viktig, eftersom den visar hur stark båten är.
J-båtarna i sitt rätta element
Här gäller det. Alla andra kontroller och testningar som är gjorda har gjorts, bara för att båten skall fungera här, där du kommer att använda henne.
Nu är det spännande. Hur uppför hon sig i sjön egentligen? Slår hon i motsjö? Hur högt i vind seglar hon? Hur långt ner kan man kränga henne? Hur många personer bör man vara ombord? Vilken motor är lämplig? Flyter hon vattenfylld. Och inte bara det: hur flyter hon? (Obs! I Sjöfartsverkets nya normförslag kommer antagligen inte att krävas att båtar över 6 m längd skall flyta vattenfyllda.)
Självlänsen då? Sväljer den allt vatten som den bör göra? Hur uppför hon sig med motor? Hur är sikten från rorsmans plats? Fungerar beslagen i praktiken så som vi placerat dom? Finns det någon fotlist? Om man tappar rodret, kan man då få på det lätt igen? Håller förtöjningsbeslagen för en förtöjning i hårt väder? Finns det något att hålla sig i på t ex rufftaket? Halkskyddet, fungerar det verkligen när det är blött? Allt detta och mycket mera kontrollerar Sjöfartsverket när båten är i sjön och dom seglar henne. Att dom är noggranna kommer du att förstå när du tittar på den bildkavalkad som följer efter detta pratande.
Till sist: Hårdkörning med standardbåtar
Här sticker Sjöfartsverkets proffstestare ut och seglar en helt vanlig båt med all inredning - dynor, pentry o s v - och verkligen seglar henne.
Det är alltså en vanlig standardbåt som dom nu provseglar med all teakinredning, rutor och luckor, dynor och mattor e t c. Alltså en likadan båt som du får om du köper en J-båt. När dom tidigare sänkte båtarna hade vi monterat bort rutor, luckor, det fanns inga dynor, mattor och heller inte någon teakinredning. Det är ju onödigt att förstöra alla dom sakerna bara för att sänka båtarna. I den färdiga standardbåten upplever dom precis samma saker som du upplever när du seglar en J-båt.
När det gäller sänkningarna och omkullseglingarna av J-båtarna anser vi dessa vara utopiska. Man skall bära sig verkligt klumpigt åt om man skall lyckas segla omkull en J-båt eller vattenfylla henne av något skäl. men det har ju stått en del i tidningarna om en större segelbåt, som till och med krockat med en kaskelott och sjunkit. Nu finns det väl inga kaskelotter i våra farvatten, men det kan ju dyka upp en timmerstock strax under ytan (s k dykare). Har man då otur kan man få hål i båten. Då måste det kännas mycket skönt att veta att man kan segla in sin J-båt till land eller i alla fall hålla sig kvar vid båten. Det tycker vi är trygghet.