NORRTELJE TIDNING 15 februari 1999.
Lucas vägde bara 613 gram
NORRTÄLJE. Får vi presentera en liten herre. Lucas, fyra månader i går, och hans känguru-mamma Maria Pettersson och hans känguru-pappa Mikael Sundlöf.
Sex timmar per dygn i månader har de suttit med Lucas vid bröstet.
Lucas hade nämligen bråttom till världen, föddes den 14 oktober i 24:de veckan, 613 gram lätt, 32,5 centimeter kort.
En vanlig graviditet varar i 40 veckor. Lucas odds var 50/50.
Det klarade Lucas som är en stark kille som brås på sin far.
Jag var också prematurbarn, berättar pappa Mikael.
Han var dock något tyngre, vägde 1580 gram när han föddes föör 27 år sedan. Att riskera födas för tidigt är inte ärftligt i egentlig mening, berättar Mikael.
Maria och Mikael är mycket lyckliga över sin lille son, de är både stolta och glada. Och de vill berätta hans historia. För att andra ska förstå vad som kan hända under en från början till synes normal graviditet. Men också för att lugna andra som hamnar i samma situation.
Problemet för oss var att det inte fanns någonstans där man kunde läsa sig till vad som kunde hända. Vi visste ingenting, säger de.
Sjuttonde veckan
Maria var i 17:de veckan när barnmorskan på mödravårdscentralen förstod att något var fel. Maria var alldeles för stor.
Under veckorna som följde gick hon igenom flera ultraljudsundersökningar och hon fick medicin som skulle påskynda utvecklingen av Lucas lungor.
Redan då förstod Maria och Mikael att Lucas skulle ha bråttom att komma till världen.
Men vi var beredda på att han skulle födas runt jul, säger de.
I stället blev det den 14 oktober.
De var i Hälsingland på besök på hos Marias föräldrar när hon fick värkar. Närmaste sjukhus låg i Hudiksvall, sju mil bort. När de kom fram till sjukhuset var det för sent att stoppa förlossningsarbetet och 18.52 på kvällen föddes Lucas. Graviditeten hade då pågått i 24 veckor och sex dagar. Han skulle ha fötts den 27 januari.
Ett helt läkarteam med sjuksköterskor, intensivvårdsutrustning och kuvös flögs till Hudiksvall i helikopter för att hämta Lucas. Det var så mycket personal att det inte fanns plats för Maria och Mikael, de fick komma efter.
Sedan dess har de bott på Akademiska sjukhuset. Varje minut, varje ögonblick har varit vikta åt lille Lucas. De har varit känguruföräldrar.
Minst sex timmar per dag har de suttit med Lucas vid bröstet.
Vi turades om.
Maria har varit hem till lägenheten i Norrtälje en enda gång under den här tiden. På julafton kom mor- och farföräldrar med julmat till sjukhuset.
Men på nyårsafton gick vi i alla fall till slottet för att titta på fyrverkerierna, säger Maria.
I början var allt oerhört tungt. Lungorna var mycket outvecklade.
När vi fick veta att han hade femtio procents chans att klara sig bröt vi ihop båda två, säger Maria.
Lucas matades med 1 mililiter mat varannan timme. Och man tog blodprov sex gånger per dygn. Till slut var han så sönderstucken att läkarna tvingades operera in en venkateter för dropp och medicin strax ovanför hjärtat.
Efter det vände det, säger de.
Lucas blev allt piggare. Han kunde lämna kuvösen.
Varje litet steg, varje liten framgång har varit lycka för dem.
Två riktigt lyckliga ögonblick var när han bajsade första gången. Och när han efter två veckor öppnade ögonen för första gången.
Först det ena, sedan det andra ögat.
Får extra syre
I dag Lucas är som vilket annat nyfött barn som helst, enda skillnaden är att han bjuds på lite extra syre och att han är kopplad till en liten apparat som larmar om syrehalten skulle bli för låg eller pulsen för långsam.
Det finns ingenting i dag som tyder på att han kommer att få några men, säger Maria.
Och hon för medhåll av Lucas.
Han har just klämt i sig 70 gram modersmjölk från flaska. Han vill ha mera.
Lucas knorrar, suckar och stönar.
Ett typiskt prematurknorr, säger Mikael.
Lucas är helt enkelt nöjd. Han njuter lika mycket som föräldrarna över att vara hemma.
GRETHEL HJUBERGER
0176 - 795 82
grethel.hjuberger@norrteljetidning.se
© Allt material på www.norrteljetidning.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.