"... det är tillåtet att vara ledsen" säger Kerstin Thorvall och endast dårar tror henne ty hon har fel, hon har så skrämmande fel. I vår värld är det så långt ifrån tillåtet att vara ledsen att den fluffiga rosa verklighet som många tror sig leva i egentligen är hård och skrovlig och likt asfalt sliter upp stora sår på en när man ramlar.
Se er omkring och ni kommer upptäcka att några av de ni kallat vänner lämnar er ifall ni känner en sorg. Vänner som tidigare sagt att de tycker om och bryr sig.
Vänner som sagt så många ord, så många tomma ord.
 
Att känna förtroende för en människa är något stort, något väldigt stort. Att våga lita på en människa och berätta för den om ens känslor och tankar är nästan heligt. Att lämna en människa för att den vågade måste vara ett av de störta brott en människa kan begå. Att lämna en vän för att den mår dåligt. Jag kan inte förstå, jag kan verkligen inte förstå. Jag har försökt men jag kan inte förstå.
I månader gick jag och grubblade utan att förstå varför. Endast tystnad till svar på mina tysta frågor. Sen, när jag väl frågade med en röst darrande av undertryckt längtan blandad med tårar och hat, fick jag veta att min enda vän hade lämnat mig för att jag mådde dåligt. Den enda jag kunde prata med hade lämnat mig för att jag kunde prata med henne. Någonstans lät det så fel och jag förstod inte.
 
Visst jag förstod att jag hade fått henne att må dåligt eftersom hon brydde sig så mycket om mig, eller gjorde hon? Det kan inte ha varit så roligt att må dåligt efter varje telefonsamtal, vilket hon tydligen hade gjort. Jag hade tydligen lurat mig själv till att tro att vi hade det trevligt tillsammans. Det kan inte ha varit roligt att samtidigt som hon brottades med sina egna problem behöva lyssna på mina. Jag som trodde att vi både tog hjälp av varandra vad gällde stöd men det kanske var så att jag inte brydde mig tillräckligt för att må dåligt av hennes problem.
Jag har försök att rättfärdiga att hon, som hon uttryckte det, bröt med mig, något som hände över vad som för mig verkade vara över en natt. Den natt jag mådde otroligt dåligt och behövde prata. Jag har försökt att rättfärdiga det med att hon faktiskt mådde väldigt dåligt själv. Ibland så mår människor väldigt dåligt och då behöver de ta vara på sig själv för att kunna överleva men att lämna en vän när han mår som sämst. Det är just det som jag inte kan förstå.
 
För att använda en liknelse som hon själv gav mig, en mycket bra liknelse för övrigt för det kändes precis så. Det var som vi befann oss på ett sjunkande skepp och hon tryckte ner mig under ytan för att själv kunna flyta bättre. Under ytan hamnade jag och sjunker ännu mot bottnen.
Det finns ett uttryck som säger I nöden prövas vännen. Ett mycket farligt uttryck som talar alltför sant för det är inte alltid en människa vill se om dennes vänner klarar provet eller inte.

"det är tillåtet att vara ledsen" säger Kerstin Thorvall och endast dårar tror henne.

Christoffer

innan:     En deklaration...