Frågan är då om vad som är bäst.

Vad som gör människor argast, gladast, mest upprörda och fundersamma.

Är det att höra om dagen som den varit eller mordet på Carl Bildt?

Kanske är det bäst att berätta om skoldagen och vandringen med hunden varje dag än att en (alternativt två) gång(er) i veckan skrika ut sin ilska och/eller sina tankar om världen och händelser som påverkar allas liv.

Vill människor läsa ofta om en persons verklighet eller om saker som berör oss alla?

Kan inte det som hände under lunchrasten väcka tankar även om vi bara fick köttbullar att äta?

Måste allting handla om medias beteende, konstiga lagar eller människors rädsla för åsikter?

Vad händer om inget upprör skribenten på en vecka, försvinner inte spänningen. Vandringar med hundar och besök i skolan går alltid att skriva om, mer att läsa, mer att skriva måste väl vara bättre?

Inte sant?
Ja det håller jag med om
Nej, faktiskt inte
- Christoffer Lindahl
 - Grön krita mot ett vitt pappershjärta... 
     .m.