En sak som fascinerar med människor är deras förmåga att låta det som borde sluta i handling stanna vid tanke. Folk säger så ofta "jag har tänkt att göra ditt och datt". Frågan är dock hur mycket det hjälper att leva efter det gamla uttrycket 'det är tanken som räknas'.

Tyvärr så räknas inte tanken, inte i längden, även om det i många fall vore önskvärt. Det blir en 'mycket snack men ingen verkstad' känsla över allting efter ett tag. Kanske förväntar människor att andra (som också är människor) ska tröttna på att inget händer och ta saken i egna händer. Säkert fungerar det, men vad händer om 'ta hand om människorna' tröttnar och lägger av?

Att bara tänka leder i slutänden att man missar mer än vad som går att ta igen. Den som i slutet står iklädd gummistövlar på en lerig åker och säger "men jag tänkte faktiskt" kommer ingen ta på allvar utan denne får skylla sig själv ganska mycket.

mmm och så säger vi allihopa (fastän min engelska är rätt kass) 'don't think, just act' tre gånger (obs: att leva efter det senare uttrycket fungerar dock inte i alla situationer).

- Christoffer Lindahl     
 - Ny veckan fråga    
  - Ett namn kan säga så lite    
     .m.