|
 |
"Christoffer, social kompetens!" hör jag sägas från den bakomliggande bänkraden. Ett uttalande som kommer blixtsnabbt efter mitt utbrott där jag skrek saker som kan sammanfattas i meningen "det här är ett gymnasium och inget dagis".
"Social kompetens" är något jag tydligen saknar eftersom alla andra högst kompetenta människor sitter och skriker under lektionen och bråkar över när vi ska ha ett litet prov medan jag försöker hålla den ordning som läraren inte bryr sig om.
"Social kompetens" tar extra hårt då det kommer ifrån en mycket trevlig flicka som är högst kompetent vad gäller umgängesliv och förmögen att uppföra sig korrekt. En flicka som i vanliga fall har många åsikter om samhället och dagens ungdom. Men att uttala dem högt, när de kan göra nytta..
"Social kompetens" låter ihåligt när det innebär att vara tyst och acceptera omvärldens fel och brister. Att rätta sig efter andra människor som uppträder inkorrekt, att vara tyst och titta på vid sidan om med en svart plastpåse över huvudet är vad som uppfattas som politiskt korrekt, socialt korrekt.
"Social kompetens" är tydligen det vår lärare uppvisar när hon står tyst, passiv och låter eleverna skrika - sköta sitt. Inte konstigt att alla växer upp till underbart kompetenta människor med en sådana förebilder (och folk klagar på dagens ungdom). Inte konstigt att alla "socialt kompetenta" människor uppträder som dagisbarn eller sitter tysta, fast de tysta är kanske bara halvt "socialt kompetenta" och flickan i hörnet som gör tummen upp är nog bara kompetent till en tredjedel.
"Social kompetens" jag förstår inte och trevar efter ordboken.
Christoffer Lindahl
|
|
 |
|
|
|
