Utfärdad: 1994-12-16
Uppdaterad: t.o.m. SFS 1996:940 Alkohollag
(1994:1738)
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller tillverkning av alkoholdrycker och handel med sådana varor. Lagen gäller också tillverkning av sprit. Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m. m. Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.
2 § Med sprit förstås en vätska som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande, varigenom alkohol i sådan koncentration framställs eller utvinns. Vin, starköl och öl anses dock inte som sprit. Inte heller utgör framställning av sådan dryck tillverkning av sprit. Med mäsk förstås en jäsande vätska som blir sprit om den får fortsätta att jäsa. Med alkohol avses i denna lag etylalkohol.
3 § Med alkoholdryck förstås en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol. Alkoholdrycker delas i denna lag in i spritdrycker, vin, starköl och öl.
4 § Med spritdryck förstås en alkoholdryck som innehåller sprit.
5 § Med vin förstås en alkoholdryck som är framställd genom jäsning av druvor eller druvmust eller av bär, frukt eller andra växtdelar samt andra alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent alkohol och som inte är spritdryck, starköl eller öl.
6 § Med starköl förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och som innehåller mer än 3,5 volymprocent alkohol. Med öl förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent.
7 § Med lättdryck förstås dryck som antingen är fri från alkohol eller innehåller högst 2,25 volymprocent alkohol.
8 § Tillverkare kallas den som driver yrkesmässig tillverkning enligt denna lag. Med försäljning förstås varje form av tillhandahållande av dryck mot ersättning. Försäljning till konsument benämns detaljhandel eller, om den sker för förtäring på stället, servering. Annan försäljning benämns partihandel.
2 kap. Tillverkning m.m.
1 § Sprit och spritdrycker får inte tillverkas utan tillstånd (tillverkningstillstånd). Apparat som uppenbarligen är ägnad för tillverkning av sprit (destillationsapparat) och del till sådan apparat (apparatdel) får endast tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har tillstånd enligt denna lag att tillverka sprit eller spritdrycker. Vad som sägs i andra stycket gäller inte om Alkoholinspektionen har medgivit undantag från kravet på tillstånd. Ett sådant medgivande får ges tills vidare eller för viss tid och får återkallas om förhållandena föranleder det. Lag (1996:940).
2 § Vin, starköl eller öl får inte tillverkas utan tillstånd om det inte gäller tillverkning i hemmet för eget behov.
3 § Närmare bestämmelser om tillverkning av alkoholdrycker och sprit meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Alkoholinspektionen.
4 § Tillverkare av alkoholdrycker får förfoga över av honom tillverkad dryck för försäljning endast enligt denna lag.
5 § Tillverkare av sprit får förfoga över av honom tillverkad sprit endast för export och, efter medgivande av Alkoholinspektionen, för användning i egen rörelse samt för försäljning enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m. m.
3 kap. Allmänna bestämmelser för försäljning
1 § Spritdrycker, vin eller starköl får inte säljas om det inte föreligger rätt till det enligt denna lag. Särskilda bestämmelser gäller för detaljhandel med och servering av öl.
2 § Utan hinder av denna lag får spritdrycker, vin och starköl serveras till passagerare på järnvägståg i internationell trafik. Genom vad som föreskrivs i denna lag inskränks inte den rätt till försäljning som följer av gällande bestämmelser om tullager som har inrättats för förvaring av proviant m. m. eller rätten till försäljning av obeskattade varor i exportbutik.
3 § I fråga om rätt att förfoga över spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på fartyg och luftfartyg i internationell trafik gäller särskilda bestämmelser.
4 § Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Den som tar befattning med försäljning av alkoholdrycker skall se till att ordning och nykterhet råder på försäljningsstället.
5 § Den som tillverkar, säljer eller förmedlar försäljning av alkoholdrycker får i sin rörelse lämna sådan dryck som gåva endast i form av varuprov. Vid marknadsföring av tjänster eller vid försäljning av andra varor än alkoholdrycker får sådana drycker inte lämnas som gåva.
6 § Vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
7 § Den som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte bedriva försäljning av alkoholdrycker.
8 § Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får varor inte säljas eller annars lämnas ut till den som inte har fyllt 20 år. Motsvarande gäller vid detaljhandel med öl och servering av alkoholdrycker i fråga om den som inte har fyllt 18 år. Alkoholdrycker får inte lämnas ut till den som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel. Alkoholdrycker får inte lämnas ut om det finns särskild anledning anta att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon. Den som lämnar ut alkoholdrycker skall förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som anges i första stycket.
9 § Det är förbjudet att som ombud eller på därmed jämförligt sätt anskaffa alkoholdrycker till den som enligt 8 § inte har rätt att få sådan vara utlämnad till sig. Det är också förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att anskaffa alkoholdrycker. Spritdrycker, vin eller starköl får inte överlämnas som gåva eller lån till den som inte har fyllt 20 år. Öl får inte överlämnas som gåva eller lån till den som inte har fyllt 18 år. Vad nu sagts gäller inte när någon bjuder av en alkoholdryck för förtäring på stället.
10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får om synnerliga skäl föreligger förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker. Kommunen får för visst tillfälle, om det anses påkallat för ordningens upprätthållande, förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker.
4 kap. Partihandel m. m.
1 § Partihandel med spritdrycker, vin eller starköl får bedrivas endast av den som har meddelats tillstånd (partihandelstillstånd). Den som har tillverkningstillstånd som avser spritdrycker, vin eller starköl skall anses ha partihandelstillstånd i fråga om motsvarande varor.
2 § Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet endast av den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.
Utöver vad som anges i första stycket får spritdrycker, vin och starköl föras in 1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m. m., 2. av resande som har fyllt 20 år eller person, som utför arbete på transportmedel och som har uppnått nämnda ålder, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk och 3. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser. Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för servering av passagerare under tågets färd inom landet.
3 § Endast den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd får förfoga över spritdrycker, vin eller starköl på sätt som avses i 7 § första stycket tullagen (1994:1550). Sådana varor får av annan än den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd för varorna inte förvaras på annat tullager än sådant som har inrättats för förvaring av proviant m. m. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
4 § Tillstånd får ges till inköp av spritdrycker, vin eller starköl som används i teknisk, industriell, medicinsk, vetenskaplig eller liknande verksamhet. Inköpstillstånd medför rätt att köpa in varorna hos den som är berättigad att bedriva partihandel med sådana varor.
5 § Den som är berättigad att bedriva partihandel får sälja varorna till detaljhandelsbolaget, till den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd för motsvarande varor och till den som har meddelats serveringstillstånd för sådana varor. Tillståndshavaren får också exportera varorna eller sälja dem till den som fått sådant särskilt tillstånd till inköp av varorna som avses i 4 §. Endast den som är berättigad att bedriva partihandel får omförpacka eller buteljera varorna.
6 § Överlåts rörelse vari ingår verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag, får överlåtaren sälja sitt lager av spritdrycker, vin eller starköl till sin efterträdare, om denne har beviljats tillstånd som gäller för verksamheten. Konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna lag sälja spritdrycker, vin eller starköl till den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd för sådana drycker eller till detaljhandelsbolaget. Motsvarande gäller då en tillståndspliktig verksamhet måste avvecklas till följd av att tillståndet återkallats eller att andra tvingande skäl föreligger. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även i fråga om öl.
7 § Vid partihandel med spritdrycker, vin och starköl är säljaren skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja eller köpa in varan. Vid varje partihandelsställe skall, om innehavaren inte är enskild person som själv förestår verksamheten, finnas en för uppgiften lämplig person som har tillsyn över försäljningen (föreståndare).
8 § Den som är berättigad att bedriva partihandel med spritdrycker, vin eller starköl ansvarar för att distributionen av varorna sker under betryggande former. Detta gäller också om någon utomstående anlitas för distributionen. Tillståndshavare som avses i första stycket och som låter importera varor som anges där har från och med att varorna kommit in i landet motsvarande ansvar för distributionen av dem. Närmare föreskrifter om distribution av spritdrycker, vin och starköl meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Alkoholinspektionen.
5 kap. Detaljhandel
Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl
1 § För detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl skall det finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag (detaljhandelsbolaget), som staten äger. Detaljhandelsbolaget får inte importera, exportera eller tillverka drycker som anges i första stycket. Detaljhandelsbolaget får, om det har partihandelstillstånd, bedriva försäljning till dem som har serveringstillstånd. Bestämmelser om detaljhandelsbolagets verksamhet och drift samt om särskild kontroll från statens sida skall tas in i ett avtal som upprättas mellan staten och bolaget.
2 § Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas endast av detaljhandelsbolaget. Detaljhandelsbolaget beslutar om försäljningsställenas förläggning enligt riktlinjer i avtalet mellan staten och bolaget.
3 § Försäljning får ske antingen som försäljning till avhämtning eller genom försändning på rekvisition.
4 § Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får varor inte lämnas ut till köpare förrän de har betalats.
5 § Spritdrycker, vin eller starköl som inte hålls i lager skall på begäran anskaffas, om inte detaljhandelsbolaget finner att det finns hinder mot det.
Detaljhandel med öl
6 § Detaljhandel med öl är, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, tillåten under villkor att verksamheten bedrivs i en lokal som är godkänd som livsmedelslokal enligt bestämmelser vilka meddelats med stöd av 22 § tredje stycket livsmedelslagen (1971:511) samt att försäljning av matvaror bedrivs i lokalen. Utan hinder av vad nu sagts får detaljhandel med öl bedrivas av detaljhandelsbolaget samt av tillverkare av öl eller lättdrycker.
6 kap. Servering
1 § Servering av spritdrycker, vin och starköl får ske endast om tillstånd har meddelats (serveringstillstånd). Servering av öl är, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, tillåten under villkor att verksamheten bedrivs i en lokal som är godkänd som livsmedelslokal enligt bestämmelser vilka meddelats med stöd av 22 § tredje stycket livsmedelslagen (1971:511) samt att servering av mat samtidigt bedrivs i lokalen. Utan hinder av vad som föreskrivs i andra stycket får öl serveras av den som enligt 23 § nämnda lag har meddelats särskilt tillstånd att yrkesmässigt hantera livsmedel samt av den som har meddelats serveringstillstånd.
2 § Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.
3 § På serveringsställe där serveringstillstånd gäller skall tillståndshavaren eller av honom utsedd serveringsansvarig person utöva tillsyn över serveringen och vara närvarande under hela serveringstiden. Den som är serveringsansvarig skall med hänsyn till sina egenskaper och övriga omständigheter vara lämplig för uppgiften. Tillståndshavaren skall till tillståndsmyndigheten anmäla den eller de personer som har utsetts att ansvara för alkoholserveringen. För servering av spritdrycker, vin eller starköl får endast anlitas personal som är anställd av tillståndshavaren. Restaurangskolor med serveringstillstånd får dock i utbildningssyfte anlita restaurangskolans elever.
4 § Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat får servering av öl påbörjas tidigast klockan 07.00 och servering av andra alkoholdrycker tidigast klockan 11.00. Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat skall servering av alkoholdrycker avslutas senast klockan 01.00. Vad nu sagts gäller inte för hotellrum med minibar. Serveringsställe skall vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång.
5 § Den som har serveringstillstånd får köpa spritdrycker, vin och starköl som behövs för rörelsen endast av någon som har partihandelstillstånd för varan.
6 § Priser på alkoholdrycker får vid servering inte sättas lägre än inköpspriset för varan jämte skäligt tillägg. Priserna skall avvägas så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas.
7 § På ett serveringsställe får åtgärder inte vidtas i syfte att förmå någon gäst till inköp av alkoholdrycker.
8 § Från ett serveringsställe där serveringstillstånd gäller får inte någon medföra eller tillåtas medföra spritdrycker, vin eller starköl som har serverats där. Detta gäller inte hotellrum med minibar.
9 § På serveringsställe där serveringstillstånd gäller får inte någon dricka eller tillåtas dricka andra alkoholdrycker än sådana som har serverats i enlighet med tillståndet. Detta gäller dock inte på hotellrum. Inte heller får någon dricka eller tillåtas dricka alkoholdrycker på ett serveringsställe där alkoholdrycker inte får serveras eller i en lokal, som yrkesmässigt upplåts för anordnande av sådana sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat eller dryck tillhandahålls av innehavaren eller genom dennes försorg och där servering av alkoholdrycker inte är tillåten. Alkoholdrycker som inte får serveras i en lokal som avses i denna paragraf får inte heller förvaras i sådan lokal eller tillhörande utrymmen i annat fall än när det är uppenbart att drycken inte är avsedd att drickas på stället. Förbuden enligt denna paragraf gäller inte i fråga om öl.
7 kap. Tillstånd m. m.
Tillverkningtillstånd, partihandelstillstånd och inköpstillstånd
1 § Tillverkningstillstånd, partihandelstillstånd och inköpstillstånd får meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Sökanden skall också visa att han har tillfredsställande lagringsmöjligheter. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Tillståndsmyndigheten får om det finns särskilda skäl begränsa tillståndets giltighet till viss tid. Myndigheten får också meddela de villkor som behövs, i samband med beslutet om tillstånd eller senare under tillståndstiden.
2 § Tillverkningstillstånd kan gälla sprit, spritdrycker, vin, starköl och öl eller avse en eller flera av dessa varor. Partihandelstillstånd och inköpstillstånd kan gälla spritdrycker, vin och starköl eller avse en eller två av dessa drycker.
3 § Tillverknings-, partihandels- och inköpstillstånd meddelas av Alkoholinspektionen. Ansökan om tillstånd skall göras skriftligen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Alkoholinspektionen meddelar närmare föreskrifter om vilken utredning som sökanden skall ge in.
4 § Den som hos Alkoholinspektionen ansöker om tillstånd skall betala ansökningsavgift. Den som beviljas tillstånd skall även betala en årlig tillsynsavgift. Regeringen beslutar om avgifternas storlek. Ytterligare föreskrifter om avgifterna meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Alkoholinspektionen.
Serveringstillstånd
5 § Serveringstillstånd kan meddelas för servering till allmänheten eller i förening, företag eller annat slutet sällskap. Tillstånd kan avse servering året runt, årligen under en viss tidsperiod, under en enstaka tidsperiod eller vid ett enstaka tillfälle. Tillstånd, som avser servering året runt eller årligen under en viss tidsperiod gäller tills vidare. Tillståndsmyndigheten får dock om det finns särskilda skäl begränsa tillståndets giltighet till viss tid. I samband med beslut om serveringstillstånd eller senare får tillståndsmyndigheten meddela de villkor som behövs.
6 § Serveringstillstånd kan gälla spritdrycker, vin och starköl eller avse en eller två av dessa drycker.
7 § Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Sökanden skall också visa att serveringsstället uppfyller kraven i 8 §. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.
8 § Tillstånd för servering till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod får meddelas endast om serveringsstället har ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall ha ett med hänsyn till omständigheterna tillräckligt antal sittplatser för gäster. Tillstånd för servering till allmänheten under en enstaka tidsperiod eller vid ett enstaka tillfälle får meddelas om serveringsstället tillhandahåller lagad mat. Detsamma gäller beträffande tillstånd för servering i slutet sällskap. Om det finns en drinkbar skall den vara en mindre väsentlig del av serveringsstället, inrättad i nära anslutning till matsal. Utan hinder av första och andra styckena får tillstånd meddelas för servering av vin och starköl i foaje` till teater eller konsertlokal. Servering får dock endast ske under pauser i föreställningen. Servering av alkoholdrycker från minibar på hotellrum får ske på hotell med serveringstillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Alkoholinspektionen får meddela närmare bestämmelser om serveringen.
9 § Om serveringen kan befaras medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt, får serveringstillstånd vägras även om kraven i 7 och 8 §§ är uppfyllda.
10 § Serveringstillstånd skall avse viss lokal eller annat avgränsat utrymme.
11 § Ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring av serveringslokalerna kräver särskilt medgivande av tillståndsmyndigheten.
12 § Tillstånd till servering av spritdrycker, vin och starköl meddelas av den kommun där serveringsstället är beläget. Serveringstillstånd, som avser servering i inrikes trafik på fartyg, luftfartyg eller järnvägståg (trafikservering), meddelas dock av den kommun där det företag som vill bedriva serveringen har sitt säte eller där den person som vill bedriva serveringen har sitt hemvist. Har företaget inte säte inom landet eller personen inte hemvist inom landet, meddelas tillstånd av Stockholms kommun.
13 § Ansökan om serveringstillstånd görs skriftligen hos kommunen. Kommunen får ta ut avgift för prövningen enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige. Kommunen får även ta ut avgift för tillsyn enligt 8 kap. av den som har serveringstillstånd.
14 § En ansökan om serveringstillstånd, som avser servering året runt eller årligen under viss tidsperiod, får inte bifallas utan att polismyndighetens yttrande inhämtas. Polismyndigheten skall i yttrandet redovisa de omständigheter som ligger till grund för myndighetens bedömning och därvid särskilt yttra sig om sökandens allmänna lämplighet för verksamheten. Om ansökan om serveringstillstånd avser servering inom eller invid militärt område, skall yttrande dessutom inhämtas från vederbörande militära chef innan ansökan får bifallas.
15 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.
16 § Kommunen får träffa avtal med en annan kommun om att uppgifter som kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenhet att avgöra ärenden enligt detta kapitel eller enligt 3 kap. 10 §.
Upphörande av tillstånd i vissa fall
17 § Har den som fått tillstånd enligt denna lag avlidit eller fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen och vill dödsboet eller förvaltaren fortsätta rörelsen, skall anmälan göras till tillståndsmyndigheten. Anmälan skall ha kommit in senast två månader efter dödsfallet eller beslutet om förvaltare. Har anmälan inte kommit in inom denna tid, upphör tillståndet att gälla efter tidens utgång. Har den som fått tillstånd försatts i konkurs, upphör tillståndet att gälla omedelbart. Vill konkursboet fortsätta rörelsen skall ansökan göras hos tillståndsmyndigheten. Myndigheten skall behandla en sådan ansökan med förtur. Återkallelse m. m.
18 § Alkoholinspektionen skall återkalla tillverknings-, partihandels- eller inköpstillstånd om 1. tillståndet inte längre utnyttjas, 2. tillståndshavaren inte följer de för tillståndet gällande bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter eller villkor meddelade med stöd av denna lag, eller 3. de förutsättningar som gäller för meddelande av tillståndet inte längre föreligger.
19 § Kommunen skall återkalla serveringstillstånd om 1. det inte endast tillfälligt uppkommer sådana olägenheter som avses i 6 kap. 2 §, 2. tillståndshavaren inte följer de för servering eller serveringstillstånd gällande bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter eller villkor meddelade med stöd av denna lag, eller 3. de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd enligt 7 och 8 §§ inte längre föreligger.
20 § I stället för återkallelse enligt 18 eller 19 § kan tillståndshavaren meddelas varning, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.
21 § Föranleder detaljhandel med eller servering av öl olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller följs inte bestämmelserna i denna lag, får kommunen förbjuda den som bedriver försäljningen att fortsätta verksamheten eller, om förbud får anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela honom varning. Ett förbud enligt första stycket kan inskränkas till att gälla för vissa närmare angivna tider eller under vissa närmare angivna omständigheter. Förbud gäller i sex månader, räknat från det att den som bedriver försäljningen fått del av beslutet. Den kommun där försäljningsstället är beläget beslutar om ingripande enligt denna paragraf. Saknas fast försäljningsställe beslutar den kommun som avses i 12 § andra stycket.
8 kap. Tillsyn m. m.
1 § Alkoholinspektionen utövar central tillsyn över efterlevnaden av denna lag och kan meddela allmänna råd till vägledning för tillämpningen av lagen. Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet. Länsstyrelsen skall också biträda kommunerna med råd i deras verksamhet. Den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om servering av spritdrycker, vin och starköl utövas av kommunen och av polismyndigheten. Kommunen och polismyndigheten utövar också tillsyn över servering av och detaljhandel med öl.
2 § På begäran av någon annan tillsynsmyndighet skall kommunen lämna de uppgifter som myndigheten behöver för sin tillsyn. Polismyndigheten skall underrätta andra tillsynsmyndigheter om förhållanden som är av betydelse för dessa myndigheters tillsyn. Kronofogdemyndigheten skall underrätta vederbörande tillståndsmyndighet om en tillståndshavare brister i sina skyldigheter att erlägga skatter eller socialavgifter. På begäran av länsstyrelsen skall sådan underrättelse ges till denna. På begäran av tillståndsmyndighet eller länsstyrelse skall skattemyndigheter och andra myndigheter som uppbär eller driver in skatter eller avgifter lämna uppgifter som tillståndsmyndigheten eller länsstyrelsen behöver för sin tillståndsprövning eller tillsyn.
3 § Den som beviljats tillstånd skall hos tillståndsmyndigheten anmäla när han avser att påbörja verksamheten. Anmälan skall även göras om verksamheten läggs ned eller om avbrott görs i den. Anmälan skall också göras i fall verksamhetens omfattning förändras eller om det i övrigt sker någon förändring i verksamheten som är av betydelse för tillsynen. Även betydande förändringar av ägarförhållanden skall anmälas. Anmälan i denna paragraf skall göras i förväg. Om det förhållande som föranlett anmälningsskyldighet inte har kunnat förutses skall anmälan i stället göras utan dröjsmål.
4 § Om en tillsynsmyndighet begär det skall en tillståndshavare lämna tillträde till driftsställe med tillhörande lokaler och tillhandahålla handlingar som rör verksamheten samt utan ersättning hjälpa till vid tillsynen, lämna varuprover som behövs och redovisa uppgifter om verksamhetens omfattning och utveckling.
5 § Bokföring i rörelse som är tillståndspliktig skall vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver rörelsen är skyldig att på anfordran av en tillsynsmyndighet förete bokföringshandlingarna. Han är dessutom skyldig att lämna statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Alkoholinspektionen meddelar.
6 § En tillsynsmyndighet har rätt att av den som bedriver servering av eller detaljhandel med öl på anfordran få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få tillträde till rörelsens lokaler för att kunna utöva sin tillsyn.
7 § Polismyndigheten skall på begäran lämna annan tillsynsmyndighet det biträde som behövs vid tillämpning av 4--6 §§.
9 kap. Överklagande
1 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
2 § Alkoholinspektionens och kommunens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det överklagade beslutet får inte ändras utan att den beslutande myndigheten har lämnats tillfälle att yttra sig. Alkoholinspektionen respektive kommunen får överklaga domstolens beslut. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. /Träder i kraft I:980101/
10 kap. Ansvar m.m.
1 § Den som 1. olovligen tillverkar sprit eller spritdrycker, 2. bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker eller 3. forslar, döljer eller förvarar sprit eller spritdrycker, som uppenbarligen är olovligt tillverkade, eller mäsk, som uppenbarligen är avsedd för olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker, döms till böter eller fängelse i högst två år.
1 a § Den som tillverkar, överlåter eller innehar destillationsapparat eller apparatdel i strid med 2 kap. 1 § andra stycket döms till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1996:940).
2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. säljer alkoholdrycker utan tillstånd eller, om tillstånd inte behövs, utan rätt enligt denna lag, 2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har anskaffats på annat sätt än som sägs i 6 kap. 5 §, döms för olovlig försäljning av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst två år.
3 § Är brott som anges i 1 eller 2 § grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning.
4 § Den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
5 § Den som innehar spritdrycker, vin eller starköl i uppenbart syfte att olovligen sälja dem döms för olovligt innehav av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst ett år.
6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anskaffar alkoholdrycker åt annan i strid med 3 kap. 9 § döms för olovligt anskaffande av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år.
7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker i strid med 3 kap. 8 § till någon som inte har uppnått föreskriven ålder eller som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller vid partihandel underlåter att på sätt som föreskrivs i 4 kap. 7 § första stycket förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja eller inköpa varan, döms för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst sex månader. För olovlig dryckeshantering döms också den som försäljer öl i strid med förbud som meddelats enligt 7 kap. 21 § eller tillåter alkoholförtäring i strid med 6 kap. 9 §.
8 § Är gärning som avses i 1, 2 och 4--7 §§ att anse som ringa, skall inte dömas till straff.
9 § För försök eller förberedelse till brott som avses i 1, 2 och 6 §§ döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Den till vilken sprit, mäsk eller alkoholdrycker har anskaffats för personligt bruk skall vara fri från ansvar för medverkan till brott som avses i detta kapitel.
10 § Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och utförsel av alkoholdrycker finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
11 kap. Förverkande
1 § Sprit, alkoholdrycker och mäsk som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade. Förverkande av alkoholdrycker kan ske även hos den som är fri från ansvar för brottet enligt 10 kap. 9 § andra stycket.
2 § Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall även destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna har förvarats i, förklaras förverkade. Likaså skall förråd av renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat. Destillationsapparater och apparatdelar som har varit föremål för brott enligt 10 kap. 1 a § eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade. Lag (1996:940).
3 § Förordnande om förverkande skall inte meddelas, om det skulle vara uppenbart oskäligt.
4 § I fråga om sprit, alkoholdrycker eller mäsk som kan antas bli förverkade gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. i tillämpliga delar. Alkoholdryck som har lagts upp på sådant tillfälligt lager som nämns i 24 § tullförordningen (1994:1558) skall anses som förverkad om den inte har tagits ut från lagret inom 30 dagar från uppläggningen. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om sådan dryck som för tillfällig förvaring har omhändertagits av tullmyndighet utan att läggas upp på tillfälligt lager.
5 § Chefen för utrikesdepartementet får medge undantag från 6 kap. 5 och 9 §§ på begäran av främmande stat och internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
12 kap. Register
1 § Alkoholinspektionen skall för de ändamål som anges i 2 § föra ett register med hjälp av automatisk databehandling.
2 § Registret får användas för 1. handläggning av ärenden om tillstånd, 2. tillsyn över tillståndshavares verksamhet samt 3. uppföljning och utvärdering av lagens tillämpning samt framställning av statistik.
3 § Registret får innehålla uppgifter om 1. den som har tillstånd, 2. den som har haft tillstånd, 3. den vars ansökan om tillstånd är föremål för prövning och 4. den som tidigare har ansökt om tillstånd men vars ansökan har avslagits, avvisats eller avskrivits. Regeringen får meddela föreskrifter om registrering av uppgifter i fråga om olika företrädare för en verksamhet.
4 § I registret får beträffande de som avses i 3 § första stycket 1 eller 3 registreras 1. uppgift om namn eller firma, person-, registrerings- eller organisationsnummer, adress och telefonnummer, 2. uppgift om dom i brottmål, såvitt avser domstol, domsnummer, utgången i målet och tillämpade bestämmelser, 3. uppgift om förekomst av ärende hos polis- eller åklagarmyndighet, såvitt avser diarienummer eller motsvarande beteckning, 4. uppgift om registrering av mervärdeskatteskyldighet, punktskatteskyldighet och upplagshavare enligt skattelagstiftningen, 5. uppgift om konkurser samt restförda skatter och avgifter, 6. uppgift om den verksamhet som tillståndet avser och om villkor som har meddelats för denna, 7. uppgift om överträdelser av föreskrifter och meddelade villkor samt om utförda inspektioner och 8. i den utsträckning regeringen närmare föreskriver, annan uppgift som har särskild betydelse för handläggningen av ärenden enligt denna lag och inte utgör personuppgift av känslig natur. Uppgifter som avses i första stycket 2 och 3 får endast registreras i den mån de har betydelse för rätt till tillstånd enligt denna lag. I registret får beträffande den som avses i 3 § första stycket 2 eller 4 registreras uppgift som anges i första stycket 1 och 6.
5 § I registret får vidare anges tillståndsmyndighetens och domstols beslut i ärenden enligt lagen och de bestämmelser som har tillämpats. Registret får också innehålla uppgift om tidpunkt för förhållanden som har registrerats och tekniska och administrativa uppgifter, om uppgifterna behövs för att tillgodose ändamålet med registret.
6 § Registeruppgift som inte behövs för handläggning av ett ärende eller för tillsyn enligt lagen skall gallras under femte kalenderåret efter det att uppgiften registrerats. Om tillstånd återkallas eller om sökt tillstånd vägras skall så snart beslutet vunnit laga kraft alla uppgifter utom sådana som avses i 4 § första stycket 1 och 6 samt 5 § gallras ur registret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från gallring för att bevara ett urval av material för forskningens behov. Sådant material skall lämnas över till en arkivmyndighet.
7 § Regeringen får föreskriva att uppgifter till registret får hämtas från register som förs av statlig eller kommunal myndighet.
8 § Uppgifter i registret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan till följande mottagare
9 § Alkoholinspektionen är skyldig att på begäran lämna ut uppgifter ur registret till kommun och länsstyrelse i den utsträckning uppgifterna är av betydelse för tillståndsprövning eller tillsyn.
10 § Tillståndshavare och de som söker tillstånd skall på lämpligt sätt ges information om registret. Informationen skall innehålla en beskrivning av de uppgifter som registret innehåller samt upplysningar om 1. ändamålet med registret, 2. rätten att få registerutdrag och att få till stånd rättelse enligt datalagen (1973:289) och 3. de begränsningar i fråga om utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling och om bevarande av uppgifter som gäller för registret.
Övergångsbestämmelser
1994:1738 1. Denna lag träder i kraft i fråga om 9 kap. 2 § tredje stycket den 1 januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1995, då lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall upphöra att gälla. Fram till dess att lagen (1994:1547) om tullfrihet m. m. och tullagen (1994:1550) trätt i kraft skall hänvisningarna i 4 kap. 2 och 3 §§ i stället avse 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. respektive 8 § första stycket tullagen (1987:1065). Fram till dess att tullförordningen (1994:1558) trätt i kraft skall med sådant tillfälligt lager som avses i 11 kap. 4 § förstås tullupplag enligt tullagen (1987:1065) I fråga om beslut som allmän förvaltningsdomstol har meddelat före den 1 januari 1998 skall 9 kap. 2 § tredje stycket inte tillämpas vid överklagande av beslutet. 2. Tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet skall i motsvarande omfattning gälla som tillstånd enligt den nya lagen. Ansökningar om andra tillstånd än serveringstillstånd som inte har prövats slutligt vid ikraftträdandet skall överlämnas för handläggning hos Alkoholinspektionen. Har länsstyrelsen i fråga om ingripande mot serveringstillstånd meddelat beslut före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser beträffande överklagande av beslutet och prövningen i överinstans. 3. Partihandelsbolagets och detaljhandelsbolagets rättigheter enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall, i de mån de avser verksamheter som enligt den nya lagen kräver tillstånd, gälla som sådana tillstånd till dess tillstånd har meddelats partihandelsbolaget eller detaljhandelsbolaget, dock längst till utgången av år 1995. 4. Den som har serveringstillstånd får köpa spritdrycker, vin och utländskt starköl som behövs för rörelsen endast av detaljhandelsbolaget eller av den som har fått tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt den nya lagen genom beslut av Alkoholinspektionen. 5. Under år 1995 skall länsstyrelsen fullgöra de uppgifter som åligger kommunen enligt den nya lagen utom de som anges i 8 kap. Länsstyrelsen får dock inte bifalla en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 5 § första stycket innan kommunen yttrat sig, utom i de fall ansökan avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle. Ansökningar om tillstånd till servering som inte har prövats slutligt före utgången av år 1995 skall överlämnas för handläggning hos vederbörande kommun. 6. Under år 1996 och 1997 skall kommunen underrätta länsstyrelsen om alla ansökningar om tillstånd enligt 7 kap. 5 § första stycket. Ansökningarna får under nämnda tid inte bifallas innan länsstyrelsen yttrat sig. Vad nu sagts gäller inte ansökningar som avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle. 7. Under år 1996 och 1997 skall kommunen, när fråga uppkommer om återkallelse av serveringstillstånd eller om förbud som nämns i 7 kap. 21 §, underrätta länsstyrelsen. Ingripande får under nämnda tid inte beslutas innan länsstyrelsen yttrat sig.
------------------------------------------------------------------------ (c) Copyright Notisum AB 1996
(c) Copyright Notisum AB 1996 SFS 1961:181
Utfärdad: 1961-05-26
Uppdaterad: t.o.m. SFS 1996:1158
Lag (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.
Allmänna bestämmelser
1 § Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenr 22.07 eller 22.08 B. 1 eller B. 2 tulltaxelagen (1987:1068). Med alkoholhaltigt preparat förstås vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tulltaxenr 22.03-22.07 eller 22.08 B.1 eller B. 2 tulltaxelagen och inte heller är sådant läkemedel, som omfattas av läkemedelslagen (1992:859). Beteckning i denna lag har samma betydelse som i alkohollagen (1994:1738). Bestämmelser om tillverkning av sprit och om handel med alkoholdrycker finns i alkohollagen (1994:1738). Lag (1996:1158).
2 § Läkemedelsverket utövar kontroll över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Den som försäljer eller i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning till riket inför teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat ävensom den som inköper teknisk sprit enligt särskilt tillstånd eller eljest för yrkesmässig förbrukning åligger att på anfordran av läkemedelsverket lämna tillträde till de lokaler som användas i verksamheten, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande till verksamheten samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga varuprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i den därav berörda verksamheten. Beslut, som läkemedelsverket meddelat enligt denna lag, länder omedelbart till efterrättelse där ej annorlunda särskilt förordnas. Lag (1990:433).
3 § Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat, som icke äro avsedda för förtäring, må icke säljas inom riket eller hit införas utan att hava danatuerats på sätt läkemedelsverket föreskriver eller eljest godkänner. Läkemedelsverket må dock, när särskilda skäl därtill äro och fara för missbruk icke föreligger, medgiva att teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat säljas eller införas utan denatuering. Lag (1990:433).
Införsel och försäljning
4 § Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat får föras in till landet endast av den som har meddelats särskilt tillstånd av Läkemedelsverket. Tillstånd erfordras dock inte i de fall då denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat förs in av resande annat än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. I fråga om hantering av oförtullad teknisk sprit och oförtullade alkoholhaltiga preparat gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Läkemedelsverket äger föreskriva begränsning av rätten att hantera oförtullad vara. Lag (1994:1741).
5 § 1 mom. Försäljning av alkoholhaltiga preparat är, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet. Lag (1994:956). 2 mom. Teknisk sprit må, förutom av detaljhandelsbolaget, utan särskilt tillstånd säljas av den som tillverkat varan. För annan försäljning, som äger rum annorledes än från apotek, erfordras Läkemedelsverkets tillstånd. Lag (1994:1741). 3 mom. För försäljning av teknisk sprit från apotek gäller bestämmelserna i 5 a-c §§. Lag (1996:1158).
5 a § Teknisk sprit får säljas eller annars lämnas ut från apotek, förutom till annat apotek, endast efter ordination eller beställning av den som enligt vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket föreskriver är behörig att förordna eller beställa sådana varor. Ordination av teknisk sprit får inte avse annat än utvärtes bruk eller desinfektion av instrument. Beställning får inte avse annat än utvärtes bruk, desinfektion av instrument eller laboratorieändamål i beställarens yrkesutövning. Spriten får inte lämnas ut, om särskild anledning finns att anta att den är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra stycket. Lag (1996:1158).
5 b § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket får besluta om ytterligare föreskrifter om försäljning av teknisk sprit, om det behövs för att förhindra missbruk. Lag (1996:1158).
5 c § Om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd begränsat eller dragit in en läkares eller en tandläkares behörighet att förskriva teknisk sprit enligt 9 eller 10 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område får sådan teknisk sprit på ordination av läkaren eller tandläkaren inte lämnas ut. Detsamma gäller när Veterinära ansvarsnämnden dragit in eller begränsat en veterinärs behörighet att förskriva teknisk sprit. Lag (1996:1158).
6 § Försäljning av teknisk sprit i annat fall än från apotek får med nedan i andra stycket angivna undantag ske endast till den som fått Läkemedelsverkets tillstånd till inköp. Tillstånd erfordras inte vid inköp av absolut alkohol, koncentrerad sprit, eau-de-vie och vin för apoteksrörelses räkning. I den mån Läkemedelsverket så medger, får inköp hos detaljhandelsbolaget, under de villkor verket föreskriver, äga rum utan tillstånd. Lag (1994:956).
7 § Teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat får inte säljas eller lämnas ut om det finns särskild anledning att anta att varan är avsedd att användas i berusningssyfte. Detsamma gäller i fråga om att hjälpa någon att skaffa sådana medel. Lag (1996:1158).
8 § Iakttages icke bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter må läkemedelsverket meddela vederbörande varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej anses vara tillfyllest, må verket förbjuda försäljning eller, där tillstånd till försäljning, införsel eller inköp meddelats, återkalla sådant tillstånd. Har tillstånd återkallats eller har tillståndshavaren avlidit, åligger det tillståndshavaren eller dödsboet att, i den mån Läkemedelsverket därom förordnar, sälja sitt lager av teknisk sprit till någon som har tillstånd till försäljning av sådan sprit. Lag (1994:1741).
Kontrollavgifter
8 a § För att täcka statens kostnader för kontrollen enligt denna lag skall den som har fått tillstånd till införsel av teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat eller tillstånd till inköp eller försäljning av teknisk sprit betala särskilda avgifter i den omfattning som bestäms av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket. Lag (1994:1741).
Ansvarsbestämmelser m.m.
9 § Den som säljer teknisk sprit utan att äga rätt därtill enligt denna lag eller överskrider dylik rätt eller bryter mot bestämmelserna i 7 § dömes för olovlig försäljning av teknisk sprit till påföljd som angives i 10 kap. 2 eller 3 § alkohollagen (1994:1738). Lag (1994:1741).
9 a § Den som bryter mot 5 a § första eller tredje stycket döms till böter. Motsvarande gäller om någon lämnar ut teknisk sprit i strid med 5 c §. Lag (1996:1158).
10 § Den som olovligen borttager eller försvagar denatureringsmedel i teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat dömes för olovligt förfarande med teknisk sprit till påföljd som angives i 10 kap. 1 eller 3 § alkohollagen (1994:1738). För den som säljer eller tillhandagår med anskaffande av teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat varmed vidtagits åtgärd enligt första stycket äger 10 kap. 2 och 3 §§ alkohollagen motsvarande tillämpning. Detsamma gäller för den som forslar, döljer eller förvarar sådan vara. Lag (1994:1741).
10 a § har upphävts genom lag (1996:1158).
11 § Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han inköpt eller till riket infört enligt bestämmelserna i denna lag, döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, till böter. Detsamma gäller den som inte rättar sig efter villkor, som är förbundet med inköps- eller införseltillstånd. Lag (1991:281).
12 § Den som i annat fall än i 9--11 §§ sägs bryter mot vad i denna lag är föreskrivet eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, döms till penningböter. Lag (1991:281).
13 § Begår någon brott som avses i 9-11 §§ skall, om det inte är uppenbart oskäligt, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat liksom kärl och emballage samt renings- och filtreringsmedel förklaras förverkade. Detsamma skall gälla redskap som använts i fall som avses i 10 §. Förverkande av teknisk sprit och alkoholhaltigt preparat kan även ske hos den som enligt 14 § andra stycket andra meningen är fri från ansvar. Förverkad egendom tillfaller staten. Den som har begått ett brott som avses i första stycket skall, om det inte är uppenbart oskäligt, dömas att betala skatt med 75 kronor per liter för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat som varit föremål för brottet. Lag (1996:1158).
14 § För försök till brott som avses i 9 och 10 §§ dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Har flera medverkat till gärning som avses i 9 och 10 §§ eller vid försök som avses i första stycket, äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning. Den till vilken teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat avyttrats eller anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar. Lag (1977:294).
15 § har upphävts genom lag (1980:192).
16 § Allmänt åtal för brott som avses i 11 och 12 §§ får väckas endast efter medgivande av läkemedelsverket. Lag (1990:433).
17 § Vägrar försäljare, importör eller köpare, som avses i 2 § andra stycket, att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handligar eller att lämna erforderliga varuprov äger läkemedelsverket utsätta vite. Motsvarande skall gälla då försäljning enligt 8 § andra stycket underlåtes. Lag (1990:433).
18 § har upphävts genom lag (1973:997).
Övergångsbestämmelser
1994:956 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994 då förordningen (1963:654) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit, m.m. skall upphöra att gälla. 1994:1741 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Tillstånd till införsel, inköp eller försäljning av spritdrycker, vin eller starköl som har meddelats före ikraftträdandet skall gälla som tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738). Tillståndet gäller dock endast för den tid som Läkemedelsverket föreskrivit. 3. Om en ansökan som avses i 2. inte har prövats slutligt vid ikraftträdandet skall ansökningen överlämnas för handläggning hos Alkoholinspektionen.
------------------------------------------------------------------------ (c) Copyright Notisum AB 1996
(c) Copyright Notisum AB 1996 SFS 1977:292
Utfärdad: 1977-05-12
Upphävd: 1995-01-01
Uppgift om senaste uppdatering saknas.Lag (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. Författningen är upphävd genom SFS 1994:1738 [Fakta & Historik] [Svensk Lagsamling]
Definitioner
1 § Med sprit förstås vara, som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 1,8 viktprocent. Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande, varigenom alkohol i sådan koncentration framställes eller utvinnes. Vin eller maltdryck anses dock ej som sprit. Ej heller utgör framställning av sådan dryck tillverkning av sprit. Med alkohol avses i denna lag etylalkohol.
2 § Med spritdryck förstås sprit som är avsedd att förtäras som dryck.
3 § Med vin förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol. Vin kallas lättvin om det har en alkoholhalt av högst 15 volymprocent och starkvin om alkoholhalten överstiger 15 men ej 22 volymprocent.
4 § Med maltdryck förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne. Lättöl är maltdryck som innehåller högst 1,8 viktprocent alkohol. Färskt lättöl är lättöl som jäser eller eljest innehåller jäst. Annat lättöl kallas lagrat lättöl. Öl är maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 2,8 viktprocent. Starköl är maltdryck som innehåller mer än 2,8 viktprocent alkohol.
5 § Med alkoholfri dryck förstås dryck som antingen är fri från alkohol eller innehåller högst 1,8 viktprocent alkohol. Med läskedryck förstås kolsyrad alkoholfri dryck, hänförlig till tulltaxenr 22.01 tulltaxelagen (1987:1068) och alkoholfri konsumtionsfärdig dryck, hänförlig till tulltaxenr 22.02 B., 22.06 eller 22.08 tulltaxelagen (1987:1068). Choklad, kaffe eller te anses dock inte som läskedryck. Lag (1987:1193).
6 § Tillverkare kallas den som driver yrkesmässig tillverkning enligt denna lag. Med partihandelsbolaget förstås det i lagen (1977:293) om handel med drycker omnämnda partihandelsbolaget.
Tillverkning
7 § Sprit får ej tillverkas utan tillstånd.
8 § Endast partihandelsbolaget får tillverka spritdrycker.
9 § Vin, starköl eller öl får ej tillverkas utan tillstånd om det ej gäller tillverkning i hemmet för eget behov.
10 § För tillverkning av vin inom landet får ej användas extrakt eller koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft. Tillståndsmyndigheten får för visst fall medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf såvitt avser annan tillverkning än hemtillverkning.
11 § För tillverkning av starköl och öl inom landet får användas endast torkat eller rostat malt, omältad spannmål, socker, honung samt humle, jäst och vatten. Vid tillverkning av starköl och öl får ej mera socker eller honung tillsättas än som i vikt motsvarar en tredjedel av vikten av använt malt. Extrakt eller koncentrat av malt får ej användas. Starköl med en alkoholhalt som överstiger 4,5 viktprocent får ej tillverkas i hemmet och av tillverkare endast för utförsel ur landet. Färskt lättöl med en stamvörtstyrka som överstiger 6 procent får ej tillverkas. Tillståndsmyndigheten får för visst fall medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf såvitt avser annan tillverkning än hemtillverkning.
Tillverkares förfoganderätt
12 § Annan tillverkare av sprit än partihandelsbolaget får förfoga över av honom tillverkad sprit endast för försäljning till nämnda bolag, för export och, efter medgivande av tillståndsmyndigheten, för användning i egen rörelse samt för försäljning enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
13 § Tillverkare av spritdrycker, vin, starköl eller öl får förfoga över av honom tillverkad dryck för försäljning endast enligt lagen (1977:293) om handel med drycker.
14 § Malt- och läskedrycker får utlämnas från tillverkningsställe endast i slutna kärl eller behållare av typ som har godkänts av tillståndsmyndigheten. Utan hinder härav får malt- och läskedrycker utföras ur landet, föras till frihamn, eller, när fråga är om starköl, intagas i exportbutik eller läggas upp på tullager som har inrättats för förvaring av proviant. Kärl eller behållare som avses i första stycket skall vara försedda med uppgift om dryckestillverkarens namn eller om tillverkningsstället eller med dryckestillverkarens inregistrerade varumärke. På kärl som innehåller maltdryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) samt på kärl som innehåller läskedryck uppgift om dryckens benämning. Namn och tillverkningsställe får angivas med förkortning, som tillståndsmyndigheten har godkänt. Varuslag får angivas med särskild beteckning, som godkänts av tillståndsmyndigheten. Kärl eller behållare som innehåller maltdryck får ej förses med uppgift som är ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det som den är hänförlig till. Omförpackning av maltdrycker får göras endast av tillverkare av sådan vara. Utan hinder av vad i första stycket sägs får utlämning av läskedrycker i öppet kärl ske från automat som godkänts av tillståndsmyndigheten eller har blivit vederbörligen justerad. Lag (1992:1513).
Tillverkares uppgiftsskyldighet m.m.
15 § Den som erhållit tillstånd till tillverkning enligt denna lag skall hos tillståndsmyndigheten i förväg anmäla när han ämnar upptaga tillverkningen. Sådan anmälan skall även göras om tillverkningen lägges ned eller om avbrott göres i den.
16 § Den som ämnar upptaga tillverkning för försäljning av lättöl eller läskedrycker eller övertaga rörelse med sådan tillverkning skall hos tillsynsmyndigheten i förväg anmäla när han ämnar upptaga tillverkningen eller övertaga rörelsen. Sådan anmälan skall även göras om tillverkningen lägges ned eller avbrott göres i den.
17 § Om tillståndsmyndigheten begär det skall tillverkare medgiva tillträde till tillverkningsställe med tillhörande lokaler, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar som rör verksamheten, utan ersättning biträda med handräckning vid tillsynen, lämna varuprover som behövs samt redovisa uppgifter om tillverkningens omfattning och utveckling.
Destillationsapparater och aktiverat kol
18 § Den som saknar tillstånd får inte här i landet tillverka, överlåta eller inneha eller till landet införa apparat, som kan användas för tillverkning av sprit (destillationsapparat) eller föremål som uppenbarligen är avsett att ingå i en sådan apparat (apparatdel). Vad som sagts nu gäller inte 1. staten, 2. den som har tillstånd att tillverka sprit, 3. apotek, kommunalt laboratorium eller läroanstalt som står under statlig tillsyn, 4. sådant sjukhus som avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. I fråga om rätt att hantera oförtullade destillationsapparater och apparatdelar gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Lag (1994:859).
19 § Den som innehar aktiverat kol hänförligt till tulltaxenr 38.02 tulltaxelagen (1987:1068) eller annat renings- eller filtreringsmedel får inte överlåta detta om han har insett eller bort inse att varan skulle komma att användas vid rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit eller vid obehörigt borttagande eller försvagande av denatureringsmedel i sprit eller alkoholhaltigt preparat. Lag (1987:1193).
Förfarandet vid lagens tillämpning
20 § Tillverkningstillstånd får meddelas endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt kan anses lämplig att utöva verksamheten. Tillstånd gäller tills vidare. Överlåter tillståndshavare sin rörelse på annan, kan tillståndet efter prövning enligt denna paragraf överföras på denne.
21 § Tillståndsmyndigheten skall återkalla tillverkningstillstånd om 1. rätten enligt tillståndet ej längre utnyttjas eller 2. verksamheten ej har bedrivits i enlighet med gällande bestämmelser. Tillståndsmyndigheten kan med hänsyn till särskilda förhållanden i stället för att återkalla tillståndet meddela varning.
22 § Tillståndsmyndigheten skall återkalla tillstånd som avses i 18 § om 1. destillationsapparat har använts vid olovlig tillverkning eller rening av sprit och tillståndshavaren icke kan göra sannolikt att det inträffade har skett utan hans vetskap och vilja, 2. tillståndshavaren har överlåtit destillationsapparat eller apparatdel till någon som icke är berättigad att inneha sådan utrustning eller 3. ändring har inträffat i förhållande, på vilket beslut om tillstånd grundats. Tillståndsmyndigheten får underlåta att återkalla tillstånd enligt första stycket om återkallelsen framstår som uppenbart obillig.
23 § Tillståndsmyndighet enligt denna lag är socialstyrelsen, som också utövar tillsyn över lagens tillämpning.
24 § Tillståndsmyndigheten skall utfärda bevis att tillstånd har meddelats och att anmälan som avses i 15 eller 16 § har fullgjorts. Vägrar tillverkare att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handlingar eller att lämna varuprov eller uppgifter om tillverkningen, får tillståndsmyndigheten förelägga vite. Försuttet vite utdömes av myndigheten. Lag (1980:240).
25 § Beslut av tillståndsmyndigheten enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.
26 § Talan mot tillståndsmyndighetens beslut om utdömande av vite föres hos kammarrätten genom besvär. Mot annat beslut av tillstånds- och tillsynsmyndigheten enligt denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.
Ansvar m.m.
27 § Den som 1. olovligen tillverkar sprit, 2. bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller 3. forslar, döljer eller förvarar sprit, som uppenbarligen är olovligen tillverkad, eller mäsk, som uppenbarligen är avsedd för olovlig tillverkning av sprit, döms till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om sprittillverkningen eller mäskberedningen har skett i större omfattning eller i syfte att sälja varan. Lag (1981:397).
28 § Den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
29 § Har tillåten alkoholhalt överskridits endast i ringa mån eller är gärning som avses i 27 och 28 §§ av annat skäl att anse som ringa, skall ej dömas till straff.
30 § Den som utan att vara berättigad därtill tillverkar, överlåter eller innehar destillationsapparat eller apparatdel dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Om ansvar för olovlig införsel av destillationsapparat eller apparatdel finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
31 § Den som bryter mot 19 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
32 § Den som i strid mot 1. 14 § första stycket utlämnar malt- eller läskedrycker, 2. 14 § tredje stycket omförpackar maltdrycker utan att vara tillverkare, dömes till böter.
33 § Den som inte iakttar i 15 eller 16 § föreskriven anmälningsskyldighet döms till penningböter. Lag (1991:307).
34 § Har flera medverkat till gärning som avses i 27, 28, 30 och 31 §§, äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning. Den till vilken vara som avses i 27 och 28 §§ har sålts eller annars anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.
Förverkande och beslag
35 § Sprit, vin, starköl och öl samt mäsk som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall jämte redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen har varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage, i vilket varorna har förvarats, förklaras förverkade. Likaså skall för råd av renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat. Destillationsapparat eller apparatdel som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av sådan apparat eller apparatdel skall förklaras förverkad. Detsamma gäller även utbyte av brott som har sagts nu. Begår någon brott som avses i 19 § skall hos honom befintliga förråd av aktiverat kol och annat renings- eller filtreringsmedel förklaras förverkade. Förordnande om förverkande skall ej meddelas om det är uppenbart obilligt.
36 § Om beslag av sprit, vin, starköl, öl eller mäsk, som kan antagas bli föremål för förverkande enligt 35 §, gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
Straffskatt
37 § Den som olovligen har tillverkat sprit skall dömas att betala straffskatt med sjuttiofem kronor per liter, dock minst trehundra kronor. Den som olovligen har tillverkat vin skall dömas att betala straffskatt med tjugofem kronor per liter, dock minst etthundra kronor. Den som olovligen har tillverkat starköl eller öl skall dömas att betala straffskatt med fem kronor per liter, dock minst etthundra kronor. Beslut om straffskatt skall ej meddelas om det är uppenbart obilligt.
Övergångsbestämmelser
1994:1738 1. Denna lag träder i kraft i fråga om 9 kap. 2 § tredje stycket den 1 januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1995, då lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall upphöra att gälla. Fram till dess att lagen (1994:1547) om tullfrihet m. m. och tullagen (1994:1550) trätt i kraft skall hänvisningarna i 4 kap. 2 och 3 §§ i stället avse 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. respektive 8 § första stycket tullagen (1987:1065). Fram till dess att tullförordningen (1994:1558) trätt i kraft skall med sådant tillfälligt lager som avses i 11 kap. 4 § förstås tullupplag enligt tullagen (1987:1065) I fråga om beslut som allmän förvaltningsdomstol har meddelat före den 1 januari 1998 skall 9 kap. 2 § tredje stycket inte tillämpas vid överklagande av beslutet. 2. Tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet skall i motsvarande omfattning gälla som tillstånd enligt den nya lagen. Ansökningar om andra tillstånd än serveringstillstånd som inte har prövats slutligt vid ikraftträdandet skall överlämnas för handläggning hos Alkoholinspektionen. Har länsstyrelsen i fråga om ingripande mot serveringstillstånd meddelat beslut före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser beträffande överklagande av beslutet och prövningen i överinstans. 3. Partihandelsbolagets och detaljhandelsbolagets rättigheter enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall, i de mån de avser verksamheter som enligt den nya lagen kräver tillstånd, gälla som sådana tillstånd till dess tillstånd har meddelats partihandelsbolaget eller detaljhandelsbolaget, dock längst till utgången av år 1995. 4. Den som har serveringstillstånd får köpa spritdrycker, vin och utländskt starköl som behövs för rörelsen endast av detaljhandelsbolaget eller av den som har fått tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt den nya lagen genom beslut av Alkoholinspektionen. 5. Under år 1995 skall länsstyrelsen fullgöra de uppgifter som åligger kommunen enligt den nya lagen utom de som anges i 8 kap. Länsstyrelsen får dock inte bifalla en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 5 § första stycket innan kommunen yttrat sig, utom i de fall ansökan avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle. Ansökningar om tillstånd till servering som inte har prövats slutligt före utgången av år 1995 skall överlämnas för handläggning hos vederbörande kommun. 6. Under år 1996 och 1997 skall kommunen underrätta länsstyrelsen om alla ansökningar om tillstånd enligt 7 kap. 5 § första stycket. Ansökningarna får under nämnda tid inte bifallas innan länsstyrelsen yttrat sig. Vad nu sagts gäller inte ansökningar som avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle. 7. Under år 1996 och 1997 skall kommunen, när fråga uppkommer om återkallelse av serveringstillstånd eller om förbud som nämns i 7 kap. 21 §, underrätta länsstyrelsen. Ingripande får under nämnda tid inte beslutas innan länsstyrelsen yttrat sig.
------------------------------------------------------------------------ (c) Copyright Notisum AB 1996
(c) Copyright Notisum AB 1996 SFS 1977:293
Utfärdad: 1977-05-12
Upphävd: 1995-01-01
Uppgift om senaste uppdatering saknas.
Lag (1977:293) om handel med drycker
Författningen är upphävd genom SFS 1994:1738
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller försäljning och införsel av spritdrycker, vin, starköl och öl (alkoholdrycker) samt lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria drycker.
Beteckning i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.
Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. Lag (1978:766).
2 § Med försäljning förstås varje form av tillhandahållande av dryck mot ersättning. Med partihandel avses försäljning till återförsäljare i och för hans rörelse. Annan försäljning benämnes detaljhandel, eller, om den sker för förtäring på stället, servering.
3 § Det är förbjudet att försälja alkoholdrycker om rätt därtill ej föreligger enligt denna lag.
4 § Utan hinder av bestämmelserna i denna lag får vin, starköl och öl serveras till passagerare på järnvägståg i internationell trafik. Vin får säljas för kyrkligt behov enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, eller efter regeringens bestämmande socialstyrelsen. Genom vad som föreskrives i denna lag göres ej inskränkning i den rätt till försäljning som följer av gällande bestämmelser om tullager som har inrättats för förvaring av proviant m.m. samt till försäljning av obeskattade varor i exportbutik.
5 § Om rätt att förfoga över alkoholdrycker som medföres som proviant på fartyg och luftfartyg i internationell trafik gäller särskilda bestämmelser.
6 § Om försäljning av spritdrycker, vin och starköl för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller likartat ändamål gäller lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
7 § Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Den som tar befattning med försäljning av drycker skall tillse att ordning, nykterhet och trevnad råder på försäljningsstället.
8 § Den som tillverkar, säljer eller förmedlar försäljning av alkoholdrycker får i sin rörelse lämna sådan dryck som gåva endast i form av varuprov. Vid handel med andra varor än alkoholdrycker får sådan dryck ej lämnas som gåva.
9 § Vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
10 § Den som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får ej bedriva försäljning av alkoholdrycker. Lag (1988:1285).
11 § Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får vara ej säljas eller utlämnas till den som kan antagas ej ha fyllt 20 år. Motsvarande gäller vid detaljhandel med öl och servering av alkoholdrycker i fråga om den som kan antagas ej ha fyllt 18 år. Alkoholdrycker får ej säljas eller utlämnas till den som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel. Utlämning av alkoholdrycker skall vägras om det finnes särskild anledning att antaga att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon. Innan alkoholdrycker utlämnas skall mottagaren på begäran styrka sin ålder.
12 § Det är förbjudet att som ombud eller på därmed jämförligt sätt anskaffa alkoholdrycker till den som enligt 11 § ej har rätt att få sådan vara utlämnad till sig. Det är också förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att anskaffa alkoholdrycker. Spritdrycker, vin eller starköl får inte som gåva eller lån överlämnas till den som kan antas inte ha fyllt 20 år. Öl får inte som gåva eller lån överlämnas till den som kan antas inte ha fyllt 18 år. Vad nu sägs gäller inte när någon bjuder av en alkoholdryck för förtäring på stället. Lag (1981:398).
13 § Försäljning av alkoholfria drycker är, med de inskränkningar som föreskrives i denna lag, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.
14 § Starköl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent får säljas endast för export.
Parti- och detaljhandelsbolagen
15 § För import och partihandel med spritdrycker, vin och starköl skall finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag (partihandelsbolag), som staten äger. För detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl skall finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag (detaljhandelsbolag), som staten äger.
16 § Föreskrifter om bolagens verksamhet och drift samt om särskild kontroll från statens sida skall intagas i avtal som upprättas mellan staten och bolagen. Bolagen är skyldiga att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl ej bedrives på sätt som uppenbarligen står i strid med det i 7 § första stycket angivna syftet.
Import, export och partihandel
17 § Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 §, införas till landet endast av partihandelsbolaget. Spritdrycker, vin och starköl får inte tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket tullagen (1987:1065) av annan än partihandelsbolaget. Sådana varor får av annan än bolaget ej förvaras på annat tullager än sådant som har inrättats för förvaring av proviant m. m. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får säljas för export endast av partihandelsbolaget. Lag (1987:1194).
18 § Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet 1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m., 2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes rörelse, 3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen, 4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen, 5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser, 6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen, 7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. in och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering av passagerare under tågets färd inom landet. Lag (1987:1194).
19 § Maltdryck som införes till landet skall vara försedd med uppgift om tillverkarens namn samt om varuslag på sätt som angives i 14 § andra stycket lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.
För oförtullad maltdryck som ej är försedd med uppgift enligt första stycket gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.
Generaltullstyrelsen får för visst fall medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf.
20 § Partihandel med spritdrycker, vin och starköl får, med de i 22 och 23 §§ angivna undantagen, bedrivas endast av partihandelsbolaget.
21 § Partihandel med öl får bedrivas av den som har tillstånd enligt denna lag till detaljhandel med sådan dryck. Efter särskilt tillstånd får partihandel även bedrivas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller alkoholfria drycker eller yrkesmässigt inför öl till landet. Den som driver partihandel med öl får även sälja sådant öl för export. Lag (1980:290).
22 § Detaljhandelsbolaget får sälja spritdrycker, vin och starköl till den som har rätt att servera sådana drycker.
23 § Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export och till partihandelsbolaget. Den som har tillstånd att tillverka starköl får sälja sådan vara för export, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl. Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin efter trädare. För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsbolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter annars visas föreligga. Lag (1980:290).
24 § Vid partihandel med alkoholdrycker är säljaren skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan. Vid varje lager för partihandel med starköl eller öl skall, om innehavaren ej är enskild person som själv förestår verksamheten, utses en för uppgiften lämplig person, som har tillsyn över försäljningen (föreståndare). Vid partihandel med alkoholdrycker får endast anlitas anställd personal. Såld vara får dock sändas genom annan till återförsäljare.
Detaljhandel
Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl
25 § Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas endast av detaljhandelsbolaget.
26 § Detaljhandelsbolaget beslutar om försäljningsställenas förläggning enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
27 § Försäljning får ske antingen som försäljning till avhämtning eller genom försändning på rekvisition. Försändning på rekvisition skall på begäran ske till köpare i ort där försäljningsställe saknas. För försändningen får detaljhandelsbolaget inrätta särskilt utlämningsställe. Saknas också utlämningsställe, sändes varan med post eller allmänt kommunikationsmedel till lämplig hållplats eller station. Försändningskostnaden betalas av detaljhandelsbolaget.
28 § Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får vara ej utlämnas till köpare förrän den har betalats.
29 § Spritdryck, vin eller starköl som ej hålles i lager skall på begäran anskaffas om ej detaljhandelsbolaget finner hinder härför föreligga.
Detaljhandel med öl
30 § Detaljhandel med öl får bedrivas av detaljhandelsbolaget och av den som har meddelats särskilt tillstånd. Tillstånd enligt första stycket gäller tills vidare och hänför sig till viss lokal (detaljhandelsställe). Tillståndsmyndigheten får i tillstånd till detaljhandel med öl meddela de föreskrifter som behövs. Lag (1984:907).
31 § I ärende om tillstånd enligt 30 § skall tillståndsmyndigheten pröva om sökanden med hänsyn till personliga egenskaper och övriga omständigheter kan antagas vara lämplig som tillståndshavare.
Tillstånd till detaljhandel med öl skall om hinder ej föreligger enligt första stycket meddelas den som yrkesmässigt 1. säljer matvaror till allmänheten (matvaruhandlare), 2. tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare). Överlåter tillståndshavare sin rörelse, kan tillståndsmyndigheten medgiva att tillståndet överföres på förvärvaren.
32 § För varje detaljhandelsställe skall, om tillståndshavaren ej är enskild person som själv förestår verksamheten, utses en för uppgiften lämplig person som utövar tillsyn över försäljningen (föreståndare). För före ståndare skall utses ersättare som är lämplig för uppgiften. Vid detaljhandel med öl får endast anlitas anställd personal. Såld vara får dock sändas genom annan till köpare.
33 § Matvaruhandlare får bedriva detaljhandel med öl endast i anslutning till försäljning av matvaror. Tillverkare får bedriva detaljhandel med öl genom kringföringsförsäljning och försäljning från sådant lager som är beläget på tillverkningsstället eller huvudsakligen avsett för kringföringsförsäljning eller partihandel. I samband med sådan detaljhandel får tillverkare ej sälja andra varor än öl och alkoholfria drycker. Tillstånd till detaljhandel med öl får meddelas den som har rätt att servera alkoholdrycker eller alkoholfria drycker endast om särskilda skäl föreligger.
Servering
Tillståndsfrågor
34 § Servering av alkoholdrycker får ske endast om tillstånd har meddelats. Utan tillstånd får dock alkoholdrycker serveras i militär mäss ombord på örlogsfartyg.
35 § har upphävts genom lag (1980:290).
36 § Tillstånd till servering av alkoholdrycker hänför sig till viss lokal eller annat avgränsat utrymme. Överlåter tillståndshavare rörelsen, kan tillståndsmyndigheten medgiva att tillståndet överföres på förvärvaren.
37 § Tillstånd kan avse servering av alkoholdrycker 1. till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod, 2. i förening, klubb eller annat slutet sällskap året runt eller årligen under viss tidsperiod, 3. vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod. Tillstånd enligt första stycket 1-2 gäller tills vidare. Tillståndsmyndigheten får dock om särskilda skäl föreligger begränsa tillståndets giltighet till viss tid.
38 § Tillstånd till servering kan gälla alla slag av alkoholdrycker eller begränsas till att avse någon eller några av dessa drycker. Tillstånd till servering på luftfartyg, fartyg eller järnvägståg i inrikes trafik (trafikservering) får avse vin, starköl eller öl eller, om särskilda skäl föreligger, alla slag av alkoholdrycker.
39 § Tillstånd till servering av alkoholdrycker på nöjes- eller idrottsplats får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Första stycket gäller ej tillstånd till servering i slutet sällskap enligt 37 § första stycket 3.
40 § Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens lämplighet att bedriva servering av alkoholdrycker och serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till sökandens lämplighet med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Lag (1986:440).
41 § Tillstånd till servering får meddelas endast om det kan antagas att tillhandahållande av lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Tillstånd till servering av öl får dock meddelas om lagad mat finns att tillgå eller i annat fall om särskilda skäl föreligger.
42 § Ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring av serveringslokalerna eller som innebär inrättande av drinkbar kräver särskilt medgivande av tillståndsmyndigheten. Drinkbar skall vara en mindre väsentlig del av restaurangen, inrättad i nära anslutning till matsal.
43 § Tillståndsmyndigheten får i tillstånd till servering av alkoholdrycker meddela de föreskrifter som behövs.
44 § För serveringsställe, där servering kräver tillstånd enligt denna lag, skall finnas föreståndare med uppgift att öva tillsyn över serveringen. För föreståndare skall finnas erforderligt antal ersättare. Föreståndare och ersättare skall med hänsyn till sina egenskaper och övriga omständigheter vara lämpliga för uppgiften. Föreståndare för serveringsställe där spritdrycker, vin eller starköl får serveras och ersättare för denne skall vara godkända av tillståndsmyndigheten.
Serveringens bedrivande
45 § Alkoholdrycker får ej serveras om föreståndare eller ersättare ej är närvarande på serveringsstället. Vid bedrivande av serveringsrörelse för alkoholdrycker får endast anlitas personal som är anställd av tillståndshavaren.
46 § Servering av öl får påbörjas tidigast klockan 07.00 och servering av andra alkoholdrycker tidigast klockan 12.00. Servering av alkoholdrycker skall avslutas senast klockan 01.00. Tillståndsmyndigheten får dock förordna om andra tider för serveringens bedrivande. Första stycket gäller ej vid trafikservering. Lag (1984:907).
47 § Serveringsställe skall vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång (stängningstid).
48 § Vid servering av spritdrycker, vin och starköl skall lagad mat finnas att tillgå.
49 § Tillståndshavare är skyldig att hos detaljhandelsbolaget köpa alla spritdrycker, allt vin och allt utländskt starköl som behövs för rörelsen.
50 § Priser på alkoholdrycker får vid servering ej sättas lägre än detaljhandelspriset för varan jämte skäligt tillägg för serveringskostnaden. Priserna skall avvägas så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt ej främjas.
51 § Servering av alkoholdrycker i drinkbar får endast äga rum om servering samtidigt bedrives i annan del av serveringsstället. Detta gäller ej hotell, där flertalet gäster har inackordering med helpension.
52 § Självservering av spritdrycker, vin eller starköl får bedrivas endast efter särskilt medgivande av tillståndsmyndigheten.
53 § På serveringsställe får ej åtgärder vidtagas i syfte att förmå gäst till inköp av alkoholdrycker.
54 § Från serveringsställe får ej någon medföra eller tillåtas medföra serverad eller på annat sätt där utlämnad alkoholdryck.
Förvarings- och förtäringsförbud
55 § Vid försäljning av maltdrycker eller alkoholfria drycker får malt- och läskedrycker ej förvaras i annat kärl än det i vilket drycken har levererats av tillverkaren. Kärl eller sådan dryck, som är avsedd för försäljning, får ej förändras av återförsäljaren.
56 § På serveringsställe, för vilket tillstånd till servering av alkoholdrycker gäller, får ej någon dricka eller tillåtas dricka andra alkoholdrycker än som har serverats i enlighet med tillståndet. Vad som har sagts nu gäller inte i fråga om förtäring av öl på järnvägståg i inrikes trafik, om järnvägen för särskilt fall har medgett förtäringen. Ej heller får någon dricka eller tillåtas dricka alkoholdrycker på serveringsställe där alkoholdrycker ej får serveras eller i lokal, som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat och dryck tillhandahålles av innehavaren eller genom dennes försorg och där servering av alkoholdrycker ej är tillåten. Alkoholdryck som ej får serveras i lokal som avses i denna paragraf får ej heller förvaras i sådan lokal eller därtill hörande utrymmen annat än om det är uppenbart att drycken ej är avsedd att drickas på stället. Lag (1993:1621).
Förfarandet vid lagens tillämpning
57 § Tillstånd till parti- och detaljhandel med öl meddelas av länsstyrelsen i det län där försäljningsstället är beläget.
58 § Tillstånd till annan servering av alkoholdrycker än trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsstället är beläget. Tillstånd till trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län, där det företag som vill bedriva serveringen har sitt säte. Har företaget ej säte inom landet, meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län. Lag (1980:290).
59 § Ansökan om tillstånd enligt 57 och 58 §§ göres skriftligen hos tillståndsmyndigheten.
60 § I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 37 § första stycket 1 och 2 skall tillståndsmyndigheten alltid inhämta yttranden från polismyndighet och kommunfullmäktige i den kommun där serveringen skall bedrivas. I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker inom eller invid militärt område skall tillståndsmyndigheten, utöver vad som sägs i första stycket, inhämta yttrande från vederbörande militära chef. Kommunfullmäktige får uppdraga åt kommunalt organ eller åt en eller flera särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttrande. Yttrande skall vara tillståndsmyndigheten tillhanda inom tre månader från det yttrandet begärdes, om inte tillståndsmyndigheten i det särskilda fallet bestämmer något annat. Kan yttrande inte lämnas inom angiven tid, skall en skriftlig förklaring om orsaken lämnas inom samma tid. Lag (1984:907).
61 § Annat tillstånd till servering av alkoholdrycker än trafikservering och servering enligt 37 § första stycket 3 får ej meddelas om det avstyrkes av kommunen och ej heller omfatta starkare drycker än kommunen tillstyrkt.
62 § Beslut om tillstånd till servering enligt 37 § första stycket 1 och 2 skall kungöras i ortstidning. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från den dag då kungörandet har skett.
63 § Har den som fått tillstånd till detaljhandel med öl eller till servering av alkoholdrycker avlidit, försatts i konkurs eller fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen och vill dödsboet, konkursboet eller förvaltaren fortsätta rörelsen, skall anmälan göras till tillståndsmyndigheten med uppgift om föreståndare. Anmälan skall ha inkommit senast två månader efter dödsfallet respektive edgångssammanträdet eller beslutet om förvaltare. Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, upphör tillståndet att gälla den dag anmälningstiden utgick. Lag (1988:1285).
64 § Föranleder sådan försäljning av alkoholdrycker som äger rum med tillstånd enligt denna lag olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad eller iakttages ej bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter, skall tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet eller begränsa det till att avse viss eller vissa drycker. Finns anledning antaga att tillfredsställande förhållanden kan åstadkommas utan att så ingripande åtgärd vidtages, får tillståndshavaren i stället meddelas varning eller särskilda föreskrifter. Första stycket tillämpas även i fall då tillståndshavaren inte längre kan anses lämplig att bedriva försäljning av alkoholdrycker eller annars de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd ej längre föreligger. I ärende enligt första eller andra stycket kan godkännande av föreståndare eller ersättare för föreståndare återkallas. Lag (1982:289).
65 § Föranleder försäljning av alkoholfria drycker olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad skall den som bedriver försäljningen meddelas varning eller förbjudas att fortsätta verksamheten. I sådant ärende kan även meddelas föreskrifter om försäljningens bedrivande. Ärende som avses i första stycket prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningstället är beläget. Saknas fast försäljningsställe äger 58 § andra stycket motsvarande tillämpning.
66 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får om synnerliga skäl föreligger förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker. Länsstyrelsen får för visst tillfälle, om det anses påkallat för ordningens upprätthållande, förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker.
67 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.
68 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. Lag (1990:490).
Tillsyn
69 § Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag. Länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter skall övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen. Polismyndigheter och socialnämnder skall underrätta länsstyrelsen om förhållanden som är av betydelse för länsstyrelsens tillsyn. Kronofogdemyndigheter skall underrätta länsstyrelsen när den som har tillstånd att servera alkoholdrycker brister i sina åligganden att erlägga skatter eller socialavgifter. På begäran av länsstyrelsen skall skattemyndigheter och andra myndigheter som uppbär eller driver in skatter eller avgifter lämna uppgifter som länsstyrelsen behöver för tillståndsprövning eller tillsyn enligt denna lag. Lag (1982:289).
70 § Bokföring i rörelse som avser försäljning av alkoholdrycker skall vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver rörelsen är skyldig att på anfordran av tillståndsmyndigheten förete bokföringen i rörelsen. Han är dessutom skyldig att lämna statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter regeringen eller, efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen meddelar. Lag (1982:289).
71 § Tillsynsmyndighet har rätt att på anfordran få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag. För fullgörande av åliggandena enligt 69 § är tillsynsmyndighet berättigad till tillträde till försäljningsställe med tillhörande lokaler. Lag (1980:241).
Ansvar m.m.
72 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. säljer alkoholdrycker utan tillstånd eller, om tillstånd ej behövs, utan rätt enligt denna lag, 2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har anskaffats på annat sätt än som sägs i 49 §, döms för olovlig försäljning av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om försäljningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning. Lag (1981:398).
73 § Om ansvar för olovlig införsel och utförsel av alkoholdrycker finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
74 § Den som i strid mot 12 § uppsåtligen eller av oaktsamhet anskaffar alkoholdrycker åt annan dömes för olovligt anskaffande av alkoholdrycker till påföljd som angives i 72 §.
75 § Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte att olovligen sälja dem döms för olovligt innehav av alkoholdrycker*/slut kurs/ till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1981:398).
76 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker i strid mot 11 § till någon som kan antas inte ha uppnått föreskriven ålder eller som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller vid partihandel underlåter att på sätt föreskrivs i 24 § första stycket förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan, döms för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst sex månader. För olovlig dryckeshantering dömes också den som försäljer alkoholfria drycker i strid mot förbud som meddelats enligt 65 §, förvarar drycker i strid mot 55 § eller tillåter alkoholförtäring eller förvaring av alkoholdrycker i strid mot 56 §. Lag (1981:398).
77 § Bryter gäst på serveringsställe mot 54 eller 56 § döms till penningböter. Lag (1991:308).
78 § I ringa fall skall ej dömas till straff för gärning som avses i 72 och 74-76 §§. För försök till brott som avses i 72 och 74 §§ dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Har flera medverkat till gärning som avses i 72, 74-76 §§ eller vid försök som avses i andra stycket, äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning. Den till vilken alkoholdrycker har sålts eller annars har anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.
79 § Drycker som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt. Förverkande av drycker kan ske även hos den som är fri från ansvar för brottet enligt 78 § tredje stycket andra meningen. Föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 72 eller 74 § eller dess värde får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller av annan grund särskilda skäl föreligger. Lag (1981:398).
80 § I fråga om dryck som kan antagas bli förverkad enligt denna lag gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga delar. Dryck som har lagts upp på tullupplag av annan än partihandelsbolaget skall anses som förverkad om den ej har tagits ut från upplaget inom 30 dagar från uppläggningen. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om sådan dryck som för tillfällig förvaring har omhändertagits av tullmyndighet utan att läggas upp på tullupplag.
81 § Chefen för utrikesdepartementet får medgiva undantag från 49 och 56 §§ på begäran av främmande stat och internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Övergångsbestämmelser
1984:907 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. 2. En föreskrift som har meddelats före ikraftträdandet och som innebär att tillståndsmyndigheten har begränsat tiden för detaljhandel med öl skall gälla tills vidare. 3. Ett förordnande som har meddelats av tillståndsmyndigheten före ikraftträdandet och som innebär att servering av öl skall avslutas före klockan 22.00 eller får pågå senare än klockan 01.00 skall gälla tills vidare. 4. Föreskriften i 60 § fjärde stycket gäller inte när tillståndsmyndigheten har begärt yttrandet före ikraftträdandet. 1990:490 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1994:1738 1. Denna lag träder i kraft i fråga om 9 kap. 2 § tredje stycket den 1 januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1995, då lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall upphöra att gälla. Fram till dess att lagen (1994:1547) om tullfrihet m. m. och tullagen (1994:1550) trätt i kraft skall hänvisningarna i 4 kap. 2 och 3 §§ i stället avse 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. respektive 8 § första stycket tullagen (1987:1065). Fram till dess att tullförordningen (1994:1558) trätt i kraft skall med sådant tillfälligt lager som avses i 11 kap. 4 § förstås tullupplag enligt tullagen (1987:1065) I fråga om beslut som allmän förvaltningsdomstol har meddelat före den 1 januari 1998 skall 9 kap. 2 § tredje stycket inte tillämpas vid överklagande av beslutet. 2. Tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet skall i motsvarande omfattning gälla som tillstånd enligt den nya lagen. Ansökningar om andra tillstånd än serveringstillstånd som inte har prövats slutligt vid ikraftträdandet skall överlämnas för handläggning hos Alkoholinspektionen. Har länsstyrelsen i fråga om ingripande mot serveringstillstånd meddelat beslut före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser beträffande överklagande av beslutet och prövningen i överinstans. 3. Partihandelsbolagets och detaljhandelsbolagets rättigheter enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall, i de mån de avser verksamheter som enligt den nya lagen kräver tillstånd, gälla som sådana tillstånd till dess tillstånd har meddelats partihandelsbolaget eller detaljhandelsbolaget, dock längst till utgången av år 1995. 4. Den som har serveringstillstånd får köpa spritdrycker, vin och utländskt starköl som behövs för rörelsen endast av detaljhandelsbolaget eller av den som har fått tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt den nya lagen genom beslut av Alkoholinspektionen. 5. Under år 1995 skall länsstyrelsen fullgöra de uppgifter som åligger kommunen enligt den nya lagen utom de som anges i 8 kap. Länsstyrelsen får dock inte bifalla en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 5 § första stycket innan kommunen yttrat sig, utom i de fall ansökan avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle. Ansökningar om tillstånd till servering som inte har prövats slutligt före utgången av år 1995 skall överlämnas för handläggning hos vederbörande kommun. 6. Under år 1996 och 1997 skall kommunen underrätta länsstyrelsen om alla ansökningar om tillstånd enligt 7 kap. 5 § första stycket. Ansökningarna får under nämnda tid inte bifallas innan länsstyrelsen yttrat sig. Vad nu sagts gäller inte ansökningar som avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle. 7. Under år 1996 och 1997 skall kommunen, när fråga uppkommer om återkallelse av serveringstillstånd eller om förbud som nämns i 7 kap. 21 §, underrätta länsstyrelsen. Ingripande får under nämnda tid inte beslutas innan länsstyrelsen yttrat sig.
------------------------------------------------------------------------
Utfärdad: 1960-06-30
Uppdaterad: t.o.m. SFS 1994:1553
Lag (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker
1 § 1 mom. Spritdrycker må icke med fartyg av mindre bruttodräktighet än 850 införas från internationellt eller utländskt område till svenskt territorialvatten. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må regeringen beträffande fartyg av större bruttodräktighet, än nu sagts, meddela motsvarande förbud att gälla i fråga om införsel till visst område av svenskt territorialvatten. Lag (1982:262).
1 § 2 mom. Förbudet i 1 mom. utgör inte hinder mot att föra in spritdrycker till svenskt territorialvatten 1. om dryckerna utgör skeppsproviant för det fartyg med vilket de forslas, 2. om dryckerna tillhör en resande eller en besättningsman som medföljer fartyget och dryckerna inte uppgår till mer än tio liter per person, 3. vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt område till annat sådant område, såvida det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna inte är avsedda att olovligen införas till riket; dock får vattenområdet inom en halv kilometer från svenska landet inte befaras, eller 4. om det för dryckerna medförs ett sådant ledsagardokument som avses i lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller bevis på att säkerhet ställts för betalning av skatt för dryckerna i Sverige. Lag (1994:1553).
2 § 1 mom. Bryter någon mot förbud, som avses i 1 §, vare det ansett såsom varusmuggling enligt lagen om straff för varusmuggling Framgår uppenbarligen av omständigheterna, att dryckerna icke varit avsedda att olovligen införas till riket, skall dock förverkande icke äga rum. Visas, att det fartyg, med vilket dryckerna forslats, på grund av sjönöd för räddande av fartyg, last och människoliv tvingats att ingå på svenskt territorialvatten och att där förbliva, vare den tilltalade från ansvar fri. 2 mom. Allmänt åtal för brott som avses i 1 mom. får väckas endast efter medgivande av generaltullstyrelsen. Lag (1984:416).
3 § 1 mom. Tulltjänsteman eller tjänsteman vid kustbevakningen äger, där honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, å fartyg företaga den visitation, som oundgängligen erfordras för utrönande huruvida mot förbud, som avses i 1 §, spritdrycker medföras å fartyget. Lag (1988:432). 2 mom. Har chef för tullbevakning med hänsyn till befarad olovlig införsel av spritdrycker funnit särskild tullbevakning böra anordnas å fartyg av mindre bruttodräktighet än 850, vilket ankommer från eller avgår till utrikes ort, må, därest beslag ägt rum å drycker, vilka under resan medförts å fartyget, bevakningschefen kunna förordna, att kostnaden för bevakningen skall gäldas av fartygets ägare. Kostnaden för bevakningen skall utgå efter gällande taxa för extra tullförrättningar samt gäldas i den ordning, som härutinnan är stadgat i fråga om ersättningsbelopp för sådan förrättning. Lag (1988:432).
4 § har upphävts genom lag (1978:960).
5 § Vad enligt 1 § 2 mom. b) och 2 § 1 mom. andra stycket gäller för de fall, då beträffande spritdrycker, som införts till svenskt territorialvatten, av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller varit avsedda att olovligen införas till riket, skall, i den mån regeringen så förordnar, icke äga tillämpning vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga om vilket avtal med främmande stat om gemensam bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller varit avsedda att olovligen införas till den stat, med vilken avtalet ingåtts. Lag (1982:262).
Amfetamin och kokain
Preparat
Amfetamin och besläktade preparat som kokain och fenmetralin är centralstimulerande medel som påverkar det centrala nervsystemet.
Amfetamin framställs på kemisk väg och förekommer vanligen i form av gulaktiga kristaller och kan vara utblandat med icke-narkotiska medel.
Kokain framställs av kokabuskens blad och förekommer ofta i form av ett fint, vitt kristalliskt pulver, normalt med en renhet på över 80 procent.
Kokain är ofta utblandat med inaktiva ämnen med samma utseende, eller med aktiva preparat som ger effekter som liknar kokainets, till exempel lokalbedövningsmedlen prokain och bensokain, eller andra centralstimulerande droger.
Producenter
Fram till nittiotalet var Holland det mest framträdande producentlandet, men nu har deras marknadsandelar minskat kraftigt. Det finns flera orsaker till detta. I stället kom Polen att framstå som det land som svarade för stor del av den illegala amfetaminhandeln i Sverige. Dessutom har Polen ända fram till nu, i våra ögon haft en minst sagt underlig narkotikalagstiftning. Innehav av stora mängder amfetamin har varit tillåtet. Lagstiftningen på den punkten är numer ändrad och de har nu en mer västerländsk lagstiftning.
Nu på senare tid har även de övriga Baltiska länderna, med Estland i spetsen, tagit marknadsandelar i narkotikahandeln. Även Ryska maffian har intressen i den Svenska narkotikahandeln.
Producenterna av kokain finner man i Sydamerika där länder som Columbia och Brasilien har framträdande platser.
Användning
Amfetamin kan intas som tabletter eller kapslar, genom sniffning eller genom injicering i venerna. Men även genom att det blandas i till.ex alkohol och sedan drickes.
Kokain intas ofta genom att drogen andas in eller snusas genom näsan. Kokain kan också injiceras under huden eller i en ven, eller appliceras direkt på slemhinnorna i munnen, ändtarmen eller slidan.
Crack är en speciell form av kokain. Det förekommer i form av grågula klumpar eller flingor. Crack röks, exempelvis i vattenpipa, eller i cigaretter, uppblandat med tobak eller marijuana. Crack kallas också i bland för "fattigmanskokain". Man bör kanske inte gradera farligheten i olika droger, men crack tillhör utan tvekan en av de allra farligaste.
Effekter
Effekten av en drog beror på mängden och sättet den intas på. Tidigare erfarenheter av drogen spelar in, liksom den stämning man befinner sig i vid själva intaget. Effekten av drogen påverkas självklart om den tas i kombination med alkohol eller annan narkotika.
Korttidseffekter
Korttidseffekter är effekter som kommer ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar eller dagar.
Fysiska effekter
Mindre doser amfetamin och kokain framkallar ett rus, som ger känslor av ökad energi, förstärkt vakenhet och en ökad sinnesmedvetenhet.
Kokainruset varar i upp till 40 minuter medan amfetaminruset varar i flera timmar. Mindre doser kan också innebära sämre aptit, ökad andnings- och hjärtverksamhet, förhöjt blodtryck samt en utvidgning av pupillerna.
Större doser amfetamin och kokain kan medföra torr mun, feber, svettning, huvudvärk, otydlig syn och yrsel. Andra fysiska symptom är högre hjärtverksamhet, snabbare andning, högre kroppstemperatur, svettning och blekhet.
Mycket höga doser amfetamin och kokain kan orsaka rodnad, blekhet, mycket snabb eller oregelbunden hjärtverksamhet, darrningar, bristande koordination och kollaps. Många dödsfall har inträffat till följd av brustna blodkärl i hjärnan, hjärtförlamning eller mycket hög feber.
Kokainets bedövningsegenskaper kan i stora doser leda till en påtaglig försämring av det centrala nervsystemets funktioner, vilket i sin tur kan föranleda att andningen upphör.
Psykiska effekter
Efter en kort tids användning kan amfetamin och kokain ge upphov till känslor av ökad livlighet och energi, minskad trötthet samt en känsla av välbefinnande. Dessa känslor ersätts dock efter några dagars eller veckors missbruk av utbrändhet och abstinens.
Långtidseffekter uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Många av de fysiska effekterna av långvarigt missbruk är desamma som de som uppkommer efter en kort användningstid, till exempel aptit- och viktförlust.
På grund av att amfetamin och kokain undertrycker hunger, äter vanligen kroniska missbrukare inte tillräckligt och utvecklar därför olika sjukdomar, som har samband med vitaminbrist och undernäring. Inte sällan påverkas balans och kroppsrörelser (svajig gång, skruvande).
"Pundning", att man stereotypt sysslar, pillar med något är vanligt. Hos kroniska missbrukare av amfetamin och kokain ersätts ruset gradvis av rastlöshet, extrem retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, delirium, hallucinationer och vanföreställningar, till exempel att insekter och maskar kryper under huden.
Detta tillstånd, som kallas kokain- eller amfetaminpsykos, är mycket likt paranoid schizofreni, och är synnerligen svårt att behandla.
Karaktäristiska tecken vid kronisk kokain sniffning är tjock hals och rinnande näsa, eksem runt näsborrarna och hål i nässkiljeväggen. Den som regelbundet injicerar kokain och amfetamin ökar både risken för överdosering och risken för infektioner, orsakade av dålig injiceringsteknik och orena tillbehör.
Tolerans och beroende
Ett fysiskt beroende är ett tillstånd där kroppen har anpassat sig till drogen och abstinenssymptom uppträder om man plötsligt slutar använda den.
Ett psykiskt beroende uppstår när själva drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta.
Tolerans innebär att man behöver öka dosen för att uppnå samma effekt som tidigare. Effekten av en intravenös injektion av Amfetamin och Kokain är kortvarig. Av kokainsniffning ännu kortare.
Därför krävs täta doser för att behålla ruset. Regelbunden användning av Amfetamin ökar toleransen, i kombination med ett psykiskt beroende.
Tolerans och fyskiskt beroende av kokain anses dock i allmänhet inte uppträda. Däremot ett starkt, tvångsmässigt, psykiskt behov.
Laboratorieundersökningar i USA visar att kokain är ett av de få narkotiska preparat som djur självinjicerar tills de dör.
Lagstiftning
Amfetamin och Kokain är narkotikaklassade.
Straffet för narkotikabrott sätts efter hur allvarligt brottet är.
Det är olagligt att använda, köpa, använda, eller överhuvud taget inneha narkotika, att sälja, byta, låna ut, eller ge bort narkotika som gåva.
Det är också olagligt att odla eller framställa narkotika på något annat sätt.
Narkotika får inte förpackas, transporteras eller förvaras.
Man får inte heller förmedla kontakt mellan köpare och säljare eller hjälpa till att föra över betalning mellan köpare och säljare.
Vid ringa narkotikabrott kan domstolen döma till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vid mer allvarliga brott döms alltid till fängelse, i normalfall till maximalt tre år.
Om brottet anses grovt, blir domen fängelse i lägst två och högst tio år.
Bensodiazepiner
Innehåll
•Preparat •Försäljning •Förskrivning •Beroende missbruk och biverkningar •Kliniska symptom
Preparat
Bensodiazepiner är en grupp läkemedel som började användas i Sverige under 1960-talet. Bensodiazepiner är internationellt accepterade standardmedel vid behandling av sjukliga ångesttillstånd och tillfälliga sömnstörningar. De har även i varierande omfattning kommit att användas vid behandling av lindrigare former av oro, ångest och tillfälliga sömnstörningar.
Försäljning
Den geografiska variationen i försäljningen per invånare av bensodiazepiner är stor. Orsakerna till dessa stora skillnader anses huvudsakligen vara olika traditioner hos förskrivande läkare.
Kvinnorna ordineras oftare bensodiazepiner, vilket kan relateras till att det är vanligare med ångesttillstånd hos kvinnor än hos män. Användningen av bensodiazepiner har också samband med åldern.
Personer över 65 år svarar för mer än hälften av köpen.
Förskrivning
Förskrivningen av bensodiazepiner sker främst av allmänläkare, psykiater och invärtesmedicinare.
Det måste betecknas som anmärkningsvärt att kategorin allmänläkare står för så stor del av den totala förskrivningen. Tyvärr har jag inte den aktuella siffran. Men den är alarmerande hög.
Beroende missbruk och biverkningar
Bensodiazepiner är för vissa människor beroendeframkallande. Missbruk med användning av preparaten förekommer. Vanligast är dock att beroendet uppstått i samband med ordinarie behandling. Preparaten har också oönskade biverkningar.
Med beroende avses att patienten inte kan sluta med användningen på grund av abstinensbesvär (reboundbesvär) eller psykiskt beroende.
Med missbruk i medicinsk bemärkelse avses allmänt en okontrollerad användning, höga doser, synbarlig påverkan, nedsatt omdöme och minnesstörningar.
Renodlat missbruk tycks vara relativt sällsynt om man definierar det så att det innebär ökad tolerans och därmed dosökning. Många undersökningar pekar på att beroende av bensodiazepiner utgör en vanligt förekommande anledning till sjukbidrag eller förtidspensionering.
Bensodiazepiner förekommer ofta i samband med så kallat blandmissbruk. Läkare förskriver ofta bensodiazepiner vid avgiftning av alkoholmissbrukare och dessa använder själva ofta bensodiazepiner för att dämpa besvär vid abstinens. Heronister är stora konsumenter av bensodiazepiner och minst lika kunniga på området som kanske den läkare som förskriver perparatet.
Bensodiazepiner kan ge upphov till beroende även i terapeutiska doser. Det kan till en början vara mycket svårt att skilja symptomen orsakade av preparatet från de symptom patienten hade innan behandlingen inleddes.
Kliniska symptom vid bensodiazepinabstinens:
Ångest Överkänslighet Trötthet Sömnstörningar Misstänksamhet Minnesstörningar Nedstämdhet Overklighetsupplevelser Koncentrations svårigheter Rastlöshet Darrning Frånvarokänslor Ostadighet Förvirring Svettning Syn- eller hörselvillor Illamående Aptitlöshet Överkänslighet för ljud-, ljus-, beröring Värk i muskler, huvud, rygg, huvud Brännande och rinnande känslor Ryckningar i muskler Dubbelseende Perspektivförskjutning Metallsmak Epileptiska anfall.
Utfärdad: 1991-12-19
Uppdaterad: t.o.m. SFS 1994:1426
Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel
1 § Denna lag gäller a) syntetiska anabola steroider, b) testosteron och dess derivat, c) tillväxthormon, d) kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.
2 § Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål 1. införas till landet, 2. överlåtas, 3. framställas, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 5. bjudas ut till försäljning, eller 6. innehas.
3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2--6 döms för dopningsbrott till fängelse i högst två år. Är brott som avses i första stycket att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Om straff för olovlig införsel m. m. finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
4 § För försök eller förberedelse till sådant dopningsbrott som inte är att anse som ringa döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken, om gärningen gäller annan befattning än som avses i 2 § 6. Om flera har medverkat till brott som avses i 2 § 2--5, skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.
5 § Medel som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller förlag för sådant brott eller dess värde, om förlaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna lag. Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller egendomens värde får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller egendom med vilken har tagits befattning som utgör brott enligt denna lag.
6 § Angående beslag av egendom som kan antas vara förverkad enligt 5 § gäller bestämmelserna i rättegångsbalken. Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på motsvarande sätt då beslag har skett av medel som avses i 1 § denna lag. Tiden för att anmäla missnöje skall dock räknas från dagen för förordnandet. Lag (1994:1426).
Doping
Innehåll
•Preparat och användning •Utseende och form •Effekt •Skadeverkningar •Kvinnor drabbas också •Tillväxthormon •Fysiska kännetecken •Pysiska kännetecken •Doping och lagen •Idrottens dopinglagar •Vanliga dopingpreparat
Preparat och användning
Testosteron är ett manligt könshormon som dels utvecklar de manliga könsegenskaperna, dels bygger upp musklerna. Det är en steroid.
Anabola Steroider är syntetiska preparat som tagits fram för att ersätta testosteronet. De har mindre androgen effekt, men bibehåller den muskeluppbyggande (anabola) effekten.
Det medicinska syftet är egentligen att bygga upp de muskler som skadats vid exempelvis cancersjukdomar och brännskador, men idag är den medicinska användningen relativt begränsad. Istället har den så kallade dopingen kommit att svara för den största delen av konsumtionen.
Utseende och form
Testosteron och anabola steroider förekommer i form av tabletter, kapslar och ampuller. Den vanligaste anabola steroiden på den illegala marknaden är metandienon (metandrostenolon).
Den säljs i form av runda vita eller femkantiga rosa tabletter i styrkan 5 mg. Den kallas ofta för ryssar, ryssfemmor eller ryska vitaminer, eftersom de har ryskt ursprung. På förpackningarna står vanligen det ryska namnet.
Effekt
Effekten av dopingpreparat beror på vilket preparat som används samt mängden och sättet det intas på. Det finns inga hållbara vetenskapliga data för att preparaten skulle ha någon prestationshöjande effekt. Trots detta talar beprövad erfarenhet för att så är fallet. Det kan bero på ökad aggressivitet, ökad intensitet och effektivitet i träningen samt en muskeluppbyggande effekt.
Skadeverkningar
•Nedstämdhet
Mellan perioderna av steroidmissbruk drabbas ofta personen av depression, abstinens och sömnlöshet.
•Akne
Anabola Steroider kan ge akne eller förvärra existerande problem
•Aggression
Ett aggressivt beteende är inte ovanligt hos steroidmissbrukare. Beteendet skrämmer och skadar ofta omgivningen, bla med oberäkneliga vredesutbrott.
•Tillväxten stannar
Tillväxtzonerna sluts tidigare av anabola steroider, vilket kan orsaka att ej färdigutvecklade tonåringar stannar i växten.
•Kalk i blodkärlen, infarkt
Anabola Steroider ger höjda blodfettvärden, som ökar kalkavlagringarna i blodkärlen och kan leda till hjärtinfarkt, försämrad blodcirkulation och åderförkalkning.
•Prostata förstoras
Prostatakörteln förstoras av anabola steroider, vilket ökar risken för inflammation och ger svårigheter att kissa.
•Könsdriften kan försvinna
Könsdriften kan öka i början av missbruksperioden för att sedan ibland avta helt. Vid tillförsel av steroider tillbakabildas testiklarna med risk för att personen inte återfår normal spermieproduktion.
•Tumörer i levern
Levern påverkas hos alla som tar anabola steroider. Mycket talar för att ångvarigt bruk kan ge blodcystor i levern. Godartade levertumörer, men också dödlig cancer, finns dokumenterade.
Kvinnor drabbas också
Ovanstående skadeverkningar gäller även för kvinnor. De får dessutom basröst, skäggväxt och menstruationsstörningar. Kvinnors biverkningar är allvarligare än männens. Tillväxthormon är ett äggviteämne som ger tillväxt hos både män och kvinnor. Det finns endast i ampuller för injektion.
Tillväxthormon
Tillväxthormon kan ge en rad skadliga effekter, som allergiska reaktioner, diabetesliknande effekter och - vid höga doser - akromegali, en sjukdom som ger onormal tillväxt särskilt av händer, fötter, näsa, läppar och haka.
Fysiska kännetecken
•Kroppen ser bullig och uppblåst ut på grund av vätskesamling i musklerna. Ansiktet sväller upp - i synnerhet kinderna - och huden runt ögonen svullnar och stramar.
•Svårartad Akne, i synnerhet på ryggen och axlarna.
•Gången kan bli"vaggande" på grund av den ökande vätske- och muskelmassan.
Psykiska kännetecken
•Ett ökat aggressivt beteende, kombinerat med lättretlighet och humörsvängningar.
•Fixering vid den egna kroppen och vid träning.
•Mellan missbruksperioderna inträder ofta ett tillstånd av nedstämdhet, rastlöshet och sömnsvårigheter.
Doping och lagen
Sedan den 1 juli 1992 finns en speciell lag, Lag om förbud mot vissa dopningsmedel.
I lagtexten används begreppet dopning, vilket är samma sak som doping. Lagen gäller för:
1.Syntetiska anabola steroider
2.Testosteron och dess derivat
3.Tillväxthormon
4.Kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.
Enligt lagen är det förbjudet att föra in preparaten i landet, överlåta dem till andra, förvärva dem i överlåtelsesyfte, tillverka dem, sälja dem och inneha dem.
Undantag gäller om preparatet används för medicinskt eller vetenskapligt ändamål.
Den som bryter mot lagen kan straffas med böter eller fängelse upp till två år.
Idrottens dopinglagar
Enligt idrottens regler riskerar den som blir fälld för doping att bli avstängd från all tävlingsverksamhet upp till två år.
Vanliga dopingpreparat
Anabola, Steroider, Mesterolon, Mestoranum, Metandienon Metandrostenolon, Nerobol, Metenolon, Primobolan Metyltestosteron, Nandrolon, AnadurDeca-Durabol, Retabolil, Oxandrolon Anavar, Stanozolol, Winstrol, Stromba, Trenbolon, Parabolan, Depot Triolandren, Undestor, Sustanon, Enanthate, Restandol, Undecanoatel Somatropin, Genotropin
E-postadress
sten.tromsdal@swipnet.se
Webbadress
http://home8.swipnet.se/~w-82659