Öregrund 1914-1918

augusti 1914 bröt det första världskriget ut. Det skulle rasa i fyra år och världen skulle aldrig bli sig lik efteråt. Vad hände i Öregrund under dessa år?

De första åren märktes inte mycket annat av kriget än att fartygstrafiken blivit mycket mera omfattande. På grund av ubåtsfaran gick nu all sjöfart på den inre leden genom Gräsösundet. Om detta berättas det i ett brev till Östhammars Tidning: 

"Sjöfarten är f n synnerligen livlig, så man ser den ena väldiga ångaren efter den andra komma förbi och med ett rasslande låta ankaret gå och så fylka sig till de övriga vilka redan ligga för ankare väntade på konvoj av svenska jagare. Mestadels är det tyska fartyg men man finner i denna situation även engelsmän, holländare m fl. Det ter sig onekligen rätt underligt att se de till synes oförsonliga fienderna tyskar och engelsmän ligga sida vid sida."

I ett annat brev heter det: "En ständig påminnelse om kriget och farorna till sjöss ha vi dygnet om i ett aldrig tillförne antal förbipasserande ångare och seglare av olika nationaliteter, som nu söka sig längs kusten. Det har i tidningarna omtalats vilket arbete som härigenom pålagts lotsverket. Dag och natt hörs ångarnas lotssignaler och ideligen ser man de små lotsmotorbåtarna ila ut för att hjälpa dem."

I juli 1916 fick både Östhammarsbor och Öregrundsbor en närmare påminnelse om kriget. Då kunde man från båda städerna se ett luftskepp, som svävade över havsbandet, först vid Svartklubben, men som sedan drog sig norrut. Det var en tysk zeppelinare, som inväntade nattmörkret före ett anfall mot ryska ubåtsinstallationer vid Mariehamn.

Kriget förde med sig dyrtid, brist på varor och ransoneringar. Man hade oroat sig för att sommargästerna skulle stanna hemma i dessa orostider. Så blev dock inte fallet under de första krigsåren. Det kom t o m flera badgäster 1915, 1916 och 1917 än under förkrigssommaren 1914. Dessa år rådde det ingen brist på livsmedel i Öregrund, vilket det däremot börjat göra i större städer. Det är möjligt att detta bidrog till att man sommarsemestrade i Öregrund.

Svenska flottans pansarbåtar, jagare och torpedbåtar besökte ofta Öregrund under dessa år och den marina närvaron kom i någon mån att sätta sin prägel på societetslivet.

1918 blev dock ett bedrövelsens år. Spanska sjukan slog till både i Östhammar och Öregrund, det rådde svår brist på mat i landet och det var politiska orostider. I Öregrund fann badstyrelsen det nödvändigt att stänga varmbadhuset, medan däremot societetssalongen skulle hållas öppen. Det var så svårt att få tag på livsmedel att ett av stadens två matställen fann det nödvändigtt att slå igen för sommaren. Det kom också betydligt färre badgäster än tidigare och de som kom fick det svårt att få tag på livsmedel. Matbristen hade nu blivit så svår att torghandlarna börjat göra skillnad på ortsbor och sommargäster, något som i hög grad irriterade badgästerna.