ngen har väl gjort det svenska folket så bekant med rospiggarna som Albert Engström. Han bodde många år i Grisslehamn och det är väl troligt att han också gjort ett och annat besök i Öregrund, men därom vet vi inget.

Däremot vet vi att han gjorde en märklig segeltur med en högst intressant Öregrundsbåt.

Han skrev om den färden i "En bok till", som kom ut 1909. I det sista kapitlet, Märket, skriver han: "Åter länsar jag, men denna gång en strålande sommardag för laber sydväst och icke i min koster utan i Atlantic, en båt med två loggertsegel och en förhistoria. För trettio år sedan hittades den av sin förre ägare drivande mitt ute i Atlanten. Den hade tydligen varit storbåt på något förolyckat fartyg och överlämnad åt sig själv en längre tid. Medan  tofter och annat innanrede förstört av mask var den dock användbar, ty borden voro kärnfriska. Den togs alltså med hem till gamla Sverige, försågs med en liten indäckning, vitmålades och undfick med all rätt sitt ståtliga namn. Ligger hårt på rodret i bidevind och tar gärna litet mer vatten över sig än önskligt, men klarar sig länge med sin kolossala barlast".

(Bilden visar ett populärt vykort från förrförra sekelskiftet, Atlantic seglar ut från Öregrunds hamn i solnedgången)

I sin bok berättar Engström vidare om seglingen till Märket, fyren vid riksgränsen långt ute på Ålands hav. 

Vill man veta mer om Atlantic så finns det en intressant artikel i Roslagens Sjöfartsminnesförenings årsbok för 2007. Den är skriven av Björn Lindström. Det var hans farfars far sjökaptenen Janne Lindström som bärgade Atlantic ute på havet. Han förde många år fartyg från Härnösand. Troligen var det på en Atlantfärd år 1878 som han fann den drivande skeppsbåten och bärgade den. Förmodligen lastade han av den vid familjens sjöbod i Öregrund innan han fortsatte till slutdestinationen Härnösand.

Sjökapten Lindström befann sig för det mesta på havet och hade väl inte mycket tid till övers för den upphittade båten, som stilenligt döptes till Atlantic.

1892 råkade han dock ut för en förlisning och fick söka ny befattning under det kommande året. Tydligen fick han då mer tid att ägna sig åt Atlantic, och han deltog då i årets stora kappsegling i Öregrund. Om denna berättas i Östhammars Tidning:

"Kappsegling företogs söndagen den 13 augusti (Bilden: Kappsegling på Grepen följs från Badhusparken)          tolv mellan nio stycken av de större segelbåtarna tillhörande Öregrunds hamn. Banan för seglingen var den vanliga i triangelform från utgångspunkten vid mitt för hamnen, där ångslupen Ragnhild som låg som chefsfartyg, till Vadudden och Djurstens fyr. Seglingen gynnades av det grannaste väder med en duktig frisk nordvästlig bris, dock ej så stark att någon nödgades intaga rev. Tävlingen åskådades av några hundratal personer från Tullbacken och Badhusparken, varifrån det hela tog sig särdeles ståtligt ut. Två båtar bröto på grund av att mast eller vant sprungit. Prisutdelning verkställdes vid badhuskafeet av redaktör Axel Nygren, som också utdelade priserna. Det rörde sig om penningpriser, första pris var tio kronor".

Janne Lindström vann andra pris, sju kronor. Båtnamnen nämns inte, men det är väl rimligt att förmoda att han seglade familjens båt.

Sonen Svante deltog också. Han hade också ställt upp i den första regattan som ordnades i Öregrund, i augusti 1890.

Janne Lindströms bror Hans var bosatt i Grisslehamn. Han var sjökapten och pensionatsägare och efter hans död 1900 såldes gården till Albert Engström.

Svante, Janne Lindströms ene son, besökte ofta släkten i Grisslehamn och lärde snart känna Albert Engström. Det var troligen sommaren 1903 som Albert Engström bestämde sig för att segla till Märkets fyr. Atlantic låg i hamnen, Svante Lindström var intresserad och de båda styrde ut över Ålands hav mot fyren vid riksgränsen.