Tidig ångbåtstrafik på Östhammar

n gång i världen låg ångbåtarna tätt vid Stockholms kajer, vackra, vita ångare med höga, smala skorstenar.
Östhammar fick tidigt ångbåtstrafik, naturligt med tanke på att staden saknade järnväg. Det var en lång färd med häst och vagn till Häverödal, eller Häverösund, som det hette då och som var slutstation för Roslagsbanan. Ännu längre var det till Dannemora och tågförbindelsen till Uppsala.
Den första ångbåtsförbindelsen kom till redan på 1860-talet. Först var det den lilla ångaren "Hebe", som trafikerade rutten Stockholm - Östhammar - Öregrund - Gävle - Sundsvall. Sedan sattes hjulångaren "Roslagen" in på trafik mellan Stockholm och Östhammar via Norrtälje.
"Roslagen" hade en maskin på 40 hk, mindre än på många fritidsbåtar i dag. Fartyget var byggt på Bergsunds varv i Stockholm 1855. Ungefär samtidigt började "Wingåker" trafikera traden, och var ett märkligt fartyg så till vida att det var den första propellerdrivna ångaren i skärgårdstrafik.
Det var 1864 som fartyget gjorde de första turerna till Östhammar.
Lilla "Wingåker" hade dock inte mycket likhet med den typ av skärgårdsångare, som senare skulle bli vanlig.
Ångaren var liten, var svartmålad och hade en liten överbyggnad, som mest tjänade som väderskydd.
Kommandobryggans hytt var hög och hade en viss likhet med en fågelholk, och den smala skorstenen var bara ett par meter kortare än masten på fördäck.
Med 1870-talet inleddes den stora sommarnöjesepoken i skärgården. Furusund blev välkänd badort, Norrtälje förvandlades till kurort och många nya fartyg sattes i trafik.
Nybyggda "Väddö kanal" och "Furusund" började trafikera Östhammarstraden.