En hantverkarstad 

id mitten av 1700-talet utvecklades Östhammar till en verklig hantverksstad. Enligt en förteckning från 1771 fanns det 31 hantverkare i staden, bland dem bokbindare, repslagare, karduansmakare, gördelmakare, målare, bleckslagare, handskmakare, garvare, perukmakare, tunnbindare, kakelugnsmakare, murare och slaktare. Det året bodde det 650 personer i Östhammar och antalet gårdstomter var 108.
Då fanns det inte bara hantverkare utan t o m småindustri i staden. Det finns en uppgift om att 20 av borgerskapets unga döttrar var sysselsatta vid stadens tre fabriker.
Det fanns då en liten tobaksfabrik, ett ullgarnsspinneri samt en ylle- och halvsidensfabrik med åtta vävstolar. Dessa industrier blev dock inte långvariga. Samtliga lades ned före sekelskiftet.

Flera väderkvarnar

Det fanns också flera kvarnar, bl a en vattenkvarn vid den nu uttorkade Kvarnån vid Sandika. Det fanns också väderkvarnar på både västra och östra bergen.
1772 fick borgaren Hans Giers tillstånd att uppföra en väderkvarn på berget ovanför sin gård. Denna kvarn kom att stå kvar ända till slutet av 1890-talet.
Det fanns också ett annat slags hantverk i Östhammar än vad som hörde hemma under hantverkarskrået. Egentligen var allt hantverk utöver vad som hörde hemma inom hantverkarnas olika skrån förbjudet, men tydligen såg Östhammars hantverkare den verksamhet, som vintertid bedrevs av fiskarna, mellan fingrarna. De hade ju egentligen intge heller någon anledning att reagera, för det rörde sig om en tillverkning av näverskor, något som de riktiga skomakarna säkert höll sig för goda för att ägna sig åt.
Fiskarna var ju lediga hela vintern och behövde då bättra på sina inkomster. De gjorde det genom att tillverka näverskor. De sålde sedan skorna till bönderna runt omkring.
Det var många som sysslade med att göra näverskor, så många att Östhammar faktiskt fickk öknamnet Skopinnebyn.