"Hoppets" undergång 2

artyget var dömt. Kapten Ericsson kallade till skeppsråd och en efter en tog sig besättningsmännen över det ständigt överspolade däcket till kajutan.
Kapten Ericsson uttryckte som sin åsikt att enda möjligheten att rädda livet var att sätta fartyget på land då det dagades. Alla insåg detta och loggboken lades fram. Beslutet skrevs ned och kaptenen, styrmannen och de åtta besättningsmännen undertecknade.
När det dagades hissades nödflagg och fartyget föll in mot land. Det lyste vitt av brott och så törnade "Hoppet" på, bramstängerna knäcktes och skutan kastades tvärs mot sjön. Fartyget kom flott igen, föll av mot land och fastnade för gott femton meter från land.
Människor sprang av och an på stranden. Snart kom en raket fräsande mot fartyget. Raketen och en tunn lina fastnade högst upp i riggen, men fartyget högg så våldsamt att man inte kunde bärga linan. Flera besättningsmän försökte klättra upp i riggen, trots uppenbar livsfara, men förgäves. Ännu en raket sändes iväg, men inte heller den linan kunde bärgas.

Räddningskorgen drogs ombord

Till sist lyckades styrman Pettersson få iland en lodlina och med hjälp av denna drogs ett allt grövre rep över till fartyget till dess man hade fått kabeln för räddningskorgen ombord.
Sjön bröt oupphörligen över fartyget, rår knäcktes, block och barduner föll ned över däck.
Kabeln gjordes fast vid mesanmasten och nu var det bråttom. Korgen kunde bara ta en man i taget och det skulle inte dröja länge förrän skutan slogs sönder.
Besättningen, utmattad av nattvak och ständig kamp uppe i riggen dygn efter dygn, tappade besinningen. Alla rusade fram mot räddningskorgen. Kapten Ericsson drog sin revolver, sköt ett varningsskott och gav order om ordningsföljden när det gällde räddningsarbetet.
Så transporterades den förste i land. Kabeln slackade så att sjömannen doppades i vågen, ögonblickligen därpå spändes kabeln som en bågsträng. Allt gick dock lyckligt. Som siste man - sedan han bärgat loggboken och skeppspapperen - halades kapten Ericsson i land.
Det var många fartyg som råkade ut för samma situation som "Hoppet". De pressades mot en kust i lä och kunde sedan inte slå sig ut till fritt vatten. De hamnade i lägervall, som den situationen kallades, och då gick det inte alltid så lyckligt som då "Hoppet" förliste vid Bobjergs fyr, där det fanns både folk och räddningsutrustning.