Östhammars rådhus

et första rådhuset lär enligt uppgift ha uppförts i Östhammar år 1651, men det finns inga som helst uppgifter om hur det kan ha sett ut. Rimligen bör det dock ha haft en samlingssal stor nog för att rymma borgarna då det anordnades allmän rådstuga.

Vid skaderedovisningen efter rysshärjningen upptogs rådhusets värde tilll bara 150 daler kopparmynt, dvs ungefär samma värde som stadens större gårdar. Det är dock möjligt att det låga värdet berodde mindre på byggnadens storlek än dess skick. Det förefaller som om husen inte blev särskilt långlivade på den tiden - man hade förmodligen en hel del problem med röta. 

Det nuvarande rådhuset uppfördes i slutet av 1730-talet. Det saknade torn, Vid Gullskärsklippan, där banken nu ligger, uppfördes det dock en mindre klockstapel, där stadens vaktklocka hängde. Femtio år senare, 1782, var emellertid rådhuset i så dåligt skick att det blev nödvändigt göra en en mycket genomgripande reparation. 

På den tiden hade Östhammar en mycket driftig borgmästare. Han hette Esaias Seuderling. Hanhade kommit till staden som bodbiträde, men öppnade snart eget och blev Östhammars främste köpman. När han senare valdes till rådman och slutligen borgmästare lade han ned ett stort arbete på förbättringar i staden.

Seuderling gjorde upp ett detaljerat förslag till rådhusets reparation och förbättring. Han föreslog att: "huset uppväges och förses med nya svillar, samt  sedan brädslås, att den ej vidare av röta må angripas, som ock den övriga delen av huset efter hand med brädor bekläs. Under huset muras en ny stenmur så att svillarna ej av röta må taga skada. Trappuppgången ändras och ett nytt vågrum anordnas. Nya fönster, dörrar och portar insättes. Taket borde som alldeles nedrötat förnyas samt förses med ett torn med vaktklocka, som i framtiden kunde ersättas med ett tornur. Den på berget vid torget byggda klockstapeln med vaktklockan är nog mycket förfallen och vanprydande".

I det nya tornet hängdes det upp en ny vaktklocka, som bekostades av borgmästaren. År 1800 förbättrades rådhustaket. Det kläddes med plåt och tjärades. Samtidigt brädades alla ytterväggarna. Nu målades också rådhuset. Här använde man sig av den vanliga rödfärgen, men man fann snart att den röda färgen var mindre lyckad.

Några är senare - 1804 - uppmanade magistraten i ett upprop stadens medborgare att ge frivilliga bidrag för att bekosta rappning av rådhuset, och några år senare anskaffades ett tornur, som var i tjänst till 1885.

I Östhammars lilla rådhus samlades under årens lopp borgarna till allmän rådstuga, det skipades rätt och magistraten sammanträdde för att besluta när det gällde stadens ärenden.