Öregrund slås ihop med Östhammar

et finns ingen borgmästare, inga stadsfullmäktige, ingen drätselkammare i Öregrund. Allt det där som hör till en stads styrelse har förpassats till historien. Mer än så: Det finns ingen stadsstyrelse alls i Öregrund. Allt styrs från kommunalhuset i Östhammar.

Efter det andra världskriget fann man att många kommuner inte längre hade resurser för att ge den samhällsservice som krävdes. Resultat blev en utredning som så småningom ledde till den stora kommunreformen, som i grund ritade om landets karta.

När det gällde Öregrund bestämde Kgl Maj:t 1957 att Gräsö skulle läggas samman med staden. Småstaden Öregrund blev lite större, men detta var bara början. Frösåkers kommun lades då också samman med Östhammar. Östhammar hade varit till ytan Sveriges minsta stad, men blev nu plötsligt Sveriges andra stad när det gällde markutrymmet. Östhammars invånarantal ökades nu från 1 570 till 7 745 och blev betydligt större än Öregrund.

Detta var inte nog. 1962 besökte landshövdingen Öregrund och föreslog att Östhammar och Öregrund borde ingå i samma kommunblock.

Nu är det ju så att de båda städerna trätt och bråkat med varandra i hundratals år och det är en missämja som gått på djupet. Förslaget blev rena chocken. En Stockholmstidning frågade Öregrundsbor vad de tyckte om förslaget. "Vad som helst min inte Östhammar", sade en, "Vi misstror Östhammar", sade en annan. Länsstyrelsen lade dock fram ett förslag om sammanslagning, och efter oändliga diskussioner bildades en samarbetsgrupp. Skatteunderlaget sviktade, dyra investeringar kunde inte skjutas upp hur länge som helst. Till sist bestämde man sig för en sammanslagning, men namnfrågan var den stora stötestenen. Vad skulle den nya kommunen heta? Östhammar eller Östhammar-Öregrund? Östhammarsborna tyckte förstås att det var självklart att den nya kommunen skulle heta Östhammar, men för grannsämjans skull var man villig att acceptera dubbelnamnet. Länsstyrelsen var av samma åsikt. men byråkraterna i kammarkollegiet hade ingen känsla för historia eller människors känslor, så den myndigheten förordade Östhammar.

Detta väckte en folkstorm i Öregrund. Tidningarna kunde berätta om att det rådde förbittring i staden och att det fälldes hårda ord om myndigheternas sätt i att strunta i vad man tyckte i de båda städerna. Det gjordes också intervjuer. Oförskämt, menade en. Kyrkoherden i Öregrund slog fast att Östhammar bara var en ort med en massa inkorporerade bondbyar och skolvaktmästaren rasade över att man nonchalerade de båda städernas gemensamma önskan. 

Kgl Maj:t beslöt dock att Öregrunds stad den 1 januari 1967 skulle sammanläggas med Östhammars stad. 

Nyårsaftonen 1966 samlades Öregrundsborna på hamntorget och väntade i tystnad på tolvslaget från klockstapeln. Det var bitterhet och saknad. Slutpunkten hade satts för Öregrunds 475-åriga historia som självständig, fri stad.

1974 kom nästa stora steg  i och med att nordöstblocket bildades. Dannemora och delar av Oland slogs ihop med Östhammar. Det blev ett jättegräl om den nya kommunens centralort, Gimo eller Östhammar. Det blev till sist Östhammar.

Nu ingår alltså Öregrund i storkommunen Östhammar. När den bildades antogs som kommunens vapen Öregrunds seglande skepp och Gimos järnsymbol. Östhammars strömming fick inte vara med i vapnet. men å andra sidan fick ju kommunen Östhammars namn.

Det må ha den betydelse det har, men Öregrund är fortfarande stad, för Sten Sture och ärkebiskop Jakob Ulfsson har en gång för alla bestämt att Öregrund skall vara stad till evärderlig tid.

Källa till uppgifterna om kommunsammanslagningen är Bertil Heimerssons mycket utförliga och intressanta bok Östhammars kommuns födselvåndor.