Salvius om Östhammar 1741

et finns en beskrivning av Östhammar i  L Salvius bok Beskrifvning öfver Sverige, som gavs ut 1741. Avsnittet återges här på modern svenska:

"En liten uppstad uti Börstils socken vid saltsjön innemot två mil landsvägen söderut från Öregrund, men allenast en mil om vintern. Äger egen magistrat och har säte i riksdagen.  Intar åttiosjunde rummet bland städerna och för till vapen en fisk, som tycks simma i vattnet, varöver står ett utsträckt nät.

Att detta är en uråldrig stad visar gamla privilegier av kung Albrekt, givet i Enköping år 1368, varvid de förmåner och rättigheter ånyo stadfästes som stadens innebyggare undfått före den tiden, så att det ej nu med visshet sägas av vilken och när denna staden grundades.

År 1491 flyttades Östhammar tillika med alla dess privilegier till Öregrund så när som på några familjer  som förmenas bara ha varit fyra till antalet, blivit kvar, vilka sedan ökat sig till dess de någon tid därefter fingo tillstånd att fästa sig ånyo vid pass två bösskott från det ställe där där staden av ålder varit.

Vid denna staden har fordom funnits ett slott. Då det varit välstånd har orten däromkring blivit kallad Östhammars län. Samma slott innehades av kung Erik den trettonde jämte många andra fästen i riket då Engelbrekt och Karl Knutsson reste sig upp mot honom och när roslagsborna som höllo med Engelbrekt och hotade slottet, så dess fogde, som var en jute, satte själv eld därpå och rymde sedan till Stockholm år 1434.

Kyrkan ä är byggd av gråsten och är nu för tiden i gott skick. Eljest är staden längs åt sjöstranden. Gårdarna äro uppbyggda av trä, bättre och sämre efter var och ens råd och lägenhet. Gatorna åt norra sidan till bredd och rakhet är något lagda men söderut kröka de sig mellan husen.

Folket när sig av sjöfart och någon liten köpenskap. I synnerhet göra de mycket näverskor om vintern, vilka de sälja i Stockholm och annorstädes. De far också varje höst i kringliggande bygder allt in emot Uppsala, göra näverskor åt allmogen, vilken hantering där kunde mycket upphjäloas i och med folket där äro till fyndighet fallna och hugade. 

Om sommaren ligga de mest vid strömmingsfiske vid saltsjön, i synnerhet vid Måsesten och Rotsten, som äro fiskelägen de där enskilt skola höra Östhammars stad till. Därav de till stor del ha näring och bärgning. En del färdas med skutor och storbåtar till Stockholm, antingen för frakt eller köpare. Eljest finnes här inga hantverkare förutom en sämskmakare.  Stadens äldsta privilegier, varom ännu finnas skriftliga, äro givna av kung Albrekt år 1368 och 1383, som stadfästes av kung Kristoffer år 1474, av vilka huvudskrifter finnes i Öregrund, där de varit sedan den tid då gamla Östhammar flyttades till det så kallade Öregrunds näs.