Illa omtyckt tullpersonal 

ullen var föga populär i gångna dagars Östhammar. Den tidens städer omgavs av murar eller tullstaket, i Östhammars fall förmodligen en gärdsgård. De som kom till staden fick bara passera tullgrinden vid infarten eller lägga till vid sjötullens brygga. Där var de skyldiga att deklarera de varor de ville införa eller utföra och betala accis.
Tullen uppbar och kontrollerade accisen. Accisen infördes på 1620-talet och var en dåtida motsvarighet till vår moms. Denna skatt utgick på allt som var ätligt eller förslitligt, men också för allt som producerades i staden. Slaktades en gris eller bryggdes det öl måste detta anmälas på tullstugan varefter accis uttogs. Det fanns t o m skatt på att baka bröd, men i det fallet hade uppbörden förenklats så till vida att det uttogs en bakugnsskatt för alla de stugägare som hade ugn.
I Östhammar bestod tullpersonalen av en tullnär som chef, en tullskrivare och två besökare, dvs tullvaktmästare.
Vid infarten vid Pålkällan fanns en tullgrind och vaktstuga, vid sjötullen nere vid fjärden en annan vaktstuga. I den östra delen av staden fanns ännu en tullgrind.
1727 byggdes ett lanttullhus på den tomt där i vår tid det gamla stadshotellets annex stod. Det brann dock ned efter några år, varefter ett nytt lanttullhus uppfördes där elaffären nu ligger.
Ett protokoll från 1737 ger en god uppfattning om hur tullkontoren var byggda.
Lanttullhuset var uppfört i timmer på 12 varvs höjd med tak av näver och torv. I huset fanns ett rum, fem meter långt och tre meter brett, en mindre kammare och en förstuga. Stugan hade fyra fönster och en dörr försedd med rigel och klinka.
Sjötullhuset var något större. När tullen senare fick en egen brygga blev det för långt till kontoret och då inköptes en av stadens gårdar som tullhus. Det var en gård där den s k Zettermanska gården ligger i dag.
Tullen hade som tidigare sagt vissa svårigheter att göra sig populär. Tullarna visade nämligen ibland prov på en viss småaktighet.
Östhammarsborna hade inte ens rätt att ge sig ut på en liten roddtur utan att låta sig kontrolleras av tullen vid återkomsten. 1802 åtalades t ex en borgarhustru, som varit ute på sjön med sina barn och som sedan lagt till utan att deklarera för några vedpinnar, som hon hade ombord. Detta föranledde en lång skrivelse till magistraten med krav om åtal och med angivande av en lång rad lagparagrafer om olaga införsel.

Tullarna spionerade på stadsborna

Det måste ha känts som en verklig plåga för stadsborna att ha tullfolk i staden, som ständigt spionerade på dem när det gällde accisen. Tullmännen höll ett vakande på griskultingarna - försvann en sådan, kunde ägaren vara viss om att en tullvaktmästare kom och förhörde sig om vart grisen tagit vägen
Tor Schram berättar i sin bok om vad som hände Olof Mattsson på Skaten sedan denne blivit ertappad för att inte ha betalat accis för att ha bryggt tre fjärdingar öl och sålt en del till andra.
Han blev ställd inför rådstugurätten och dömd till böter på hela 40 daler.
Det skulle dröja ända till 1810 till dess tullbommarna öppnades, accisen slopades och handeln blev fri.