Skogsvandalerna

är det gäller tidigare kapitel i min krönika om Öregrunds förgångna har mycket hämtats från stadens gamla domböcker. Det blir dock lite känsligare när det gäller domboksreferat och rättegångar då det berättas om 1900-talet. Anhöriga kan ta anstöt om det nämns namn. Visserligen var Öregrund då som nu en laglydig och stillsam plats, men det hindrar inte att ämnet är känsligt.

Här skall dock berättas om en episod från 1915. Berättelsen är ett utdrag ur ett resebrev till Gefle Dagblad det året. Det nämns inga namn och de inblandade är sommargästungdomar.

Brevskrivaren berättar om hur ungdomarna roade sig i Öregrund. "Naturligtvis dansas det här. Det sker i regel två gånger i veckan, men ibland blir det sex.  Det är ett verkligt nöje också för oss äldre att se de unga roa sig på detta sätt och att se att varken de unga damerna eller studentkandidaterna draga sig för att leka med de mindre barnen. En frisk och hurtig ungdom är vad vi önska och behöva, men ungdomen och visdomen följas sällan åt och häromdagen gingo gossarna, som ju alltid är värst, och styrde till en hisklig händelse varom jag måste berätta andra till varning. 

Ett dussin pojkar bland badgästerna kommo överens om att idka lite scoutliv och så begåvo de sig till stadens utkant för att bygga riskojor. De arbetade flitigt med sina scoutyxor bland träd och buskar, revo upp mossa och torvjord, och knogade och byggde och hade roligt och kommo smutsiga och hungriga hem till middagen, men efter några dagar uppenbarade sig hos några av de äldre gossarna - de voro alla minderåriga utom fyra som voro över femton år - stadens enda ordinarie poliskonstapel och kallade dem till förhör.

De hade blivit angivna för åverkan på stadens skog. Vid ett sammanträde beslöt drätselkammaren försöka att göra upp saken i godo genom att pojkarna skulle betala trettio kronor i skadeersättning och tjugufem kronor till angivaren. Annars skulle det bli stämning. 

Nu blev det uppståndelse bland pappor och mammor som trott sig ha snälla och välartade barn, men nu fann dem hotade att drabbas av den stränga rättvisans arm i Öregrund.

De ville naturligtvis ersätta den skada som åstadkommits, men det bar dem emot att betala tjugofem kronor till angivaren, men då angivaren inte ville avstå från sin belöning så blev det bara att betala.

Pojkarna tyckte nog att myndigheterna var bra stränga, i synnerhet som poliskonstapeln vid det omtalade förhöret anklagat dem även för att de fört oljud på stadens vatten. De hade nämligen en dag varit ute i fyra småbåtar, farit över till några kobbar och i dessa krigstider lekt kapare och då och då uppgivit något indiantjut."