Tillbaka till Framsidan
|
Lena Krumlinde
Sundholm, arbetsterapeut
De flesta barn med plexusskada som träffar en arbetsteterapeut har en skada som påverkar både arm och handfunktion. Arbetsterapins syfte är dels att få vardagen att fungera tillfredsställande d.v.s. att barnet ska kunna göra de saker han/hon vill och förväntas kunna göra trots nedsatt funktion och dels att stimulera till ökad funktion och motverka ledstelhet. Barn är mycket uppfinningsrika när det gäller att göra saker med minsta möjliga ansträngning. De hittar snabbt kompensationer för rörelser som är lite svåra p.g.a. svagare muskulatur och vänjer sig vid sina kompensatoriska rörelsemönster. Detta gör att motorisk stimulering i lek och aktiviteter i dagligt liv är viktig. Att genom lek locka till styrketränande rörelser kan hjälpa barnet att komma igång att använda sin motoriska förmåga fullt ut. Att uppmuntra till att handen finns med på naturligt sätt i alla vardagsaktiviteter, tidigt hos det lilla barnet, gör att barnet använder den funktion som finns vilket stärker den, och snabbt finner användning för ny funktion vid nervläkning. Arbetsterapeuten kan ge råd till föräldrar och andra personer runt barnet och ge tips på lämpliga lekar och andra aktiviteter. "Kan själv....." är viktigt. Det är viktigt för självkänsla och utveckling till en självständig person att barnet kan göra det han/hon vill göra, och kan klara av det andra barn i motsvarande ålder gör. Träning måste inte ske i alla situationer, ofta är det viktigare att själva aktiviteten går att utföra än hur den sker. Då kan åtgärder som kompenserar funktionsnedsättningen vara viktiga. Exempel på sådana åtgärder kan vara anpassningar på kläder (så att det går lättare att knäppa jackans blixtlås eller byxknappen), en "knaffel" (kniv och gaffel i ett, så att man kan skära maten med en hand), teknik för enhandsknytning av skor eller anpassning av cykelns styre så att barnet når fram och inte behöver belasta armen. Det är viktigt att, i samarbete med sjukgymnast, instruera föräldrarna om hur man motverkar ledstelhet (kontrakturprofylax). Skuldran och armbågen är de leder man oftast fokuserar på, men man behöver också bevaka tummens sträckning, fingrarnas böjning i knoglederna och uppåtvridning av handflatan. Om kontrakturer (ledstelhet) har uppstått i handen behandlas de bäst med nattskena. Ödem (svullnad) kan uppkomma p.g.a. vidgade kärl och nedsatt motorik. Kvarstående ödem kan orsaka kontrakturer. Ödem i handen kan behandlas t.ex. med "nattlindning" eller kompressionshandske. Slapp muskulatur måste skyddas mot uttänjning och instabila leder behöver stabiliseras (ofta handleden). Muskler som ständigt hålls spända, behöver skyddas mot förkortning och sträckas ut. Detta kan uppnås genom olika slags ortosbehandling (skenor). Särskilt viktig är ortosbehandling i väntan på nervläkning. Ortoser/handskenor för barn med plexusskada Handskenor till barn med plexusskada kan göras för i huvudsak fyra syften:
|
||