Schema Ericall typ IIb
Mottagardelen i personsökaren var av sk superregenerativ typ. Detta innebär att den frisvängande oscillatordelens (V1, L1, L2) pendelfrekvens påverkas av den mottagna signalen.
Genom att justerar antennens (L1) kärna kan
önskad mottagningsfrekvens ställas in.
Kondensator C8 avkopplar penedlefrekvensen till jord, och lf-signalen kan därefter
förstärkas i förstärkarsteget V2, V3. Mottagen lf-signal plockas ut via kollektorn på
V3 och matas sedan vidare till reläkretsarna (punkt A).
Mottagen signal från radiodelen kommer in vid punkt A. Signalen passerar genom tonreläernas spolar. Första tonen aktiverar metalltungan på K1 som då laddar upp kondensator C15.
Andrar tonen påverkar K2. Då kan laddningen i C15 överföras till C16. Tredje och sista tonen överför laddningen till tyristorn (V5) som börjar leda och då aktiverar de två oscillatorerna.
V6 och V7 bildar en astabil vippa med en frevens på ca 3 Hz. Vippan aktiverar i sin tur en tonoscillator som alstrar en hackad tonsignal i ljudgivaren X1.
Mottagaren kunde bestyckas med olika
reläkombinatoner. Schemat visar en 3+3 koppling. Detta innebär att två olika
sökkoder kunde användas. Exempelvis en individkod och en gruppkod.
Individkod och gruppkod var i detta fall uppbyggd med 3 siffror. Vanligast var
kombinationen 3+0.
För att undvika "falsksökningar" från närliggande anläggningar, fanns det 3 olika sk. tonsystem. Genom att de olika tonsystemen hade olika frekvenser på sina "siffror" undveks falsksökningar.&;
