Ericall Contactor var en av en av världens första personsökare med digital sökkod. Detta var första gången som SRA använde digital överföring via radio och ett trendbrott för den fortsatta radioutvecklingen inom SRA.

Sökkoden för Ericall Contactor-systemet är uppbyggd av två olika frekvenser som representerar en "1" eller "0". Den mottagna koden passerar först en begränsare som lämnar en konstant amplitud på de två frekvenserna. Koden filtreras sedan genom ett bandpassfilter där enbart frekvensen för det logiska värdet "1" kan passera.  Därefter avkodas signalen i en kodmottagare som avgör om söksignalen innehåller "rätt" adress. Är så fallet, avges  tonsignal(er) och ett displaymeddelande visas.

De första mottagarna som lanserades var enkla "pip"-modeller, typ EC400. Senare presenterades en förbättrad modell, benämnd EC405, vilken kunde hantera displaymeddelanden (2x4 tecken, 0-9, a,b,c,d,e).

Sökarna arbetade fortfarande med AM-modulation.

Efter fortsatt utveckling presenterades en talsökare med två-vägs talkommunikation, kallad EC424. Denna variant arbetar på UHF/VHF-banden, samt med FM-modulation

Manöverutrustningen bestod i början enbart av en manöverapparat, vilken anslöts till en 5-Watts sändare. Manöverapparaten fanns även i ett utförande med inbyggd 1 watts sändare.

Denna centralutrustningen hade grundbeteckningen EC100. Senare lanserades en utökad centralutrustning, kallad EC200, vilken bestod av ett centralkabinett, där kretskort för olika sökfunktioner kunde monteras och anslutas. Kretskort för automatiska larmsökningar, anslutning av sökarsystemet till telefon eller snabbtelefonväxlar, överföring av talmeddelande samt anslutning av fler manöverapparater fanns att tillgå.

All programmering av centralutrustningen skedde genom löd och strappfält samt byte av eprom-kretsar.