- Men hej Lars! Det var inte igår!

- Sandra! Vilken överraskning! Wow! Jag tror inte att det är sant!
  Är allt bra?

- Bara fint. Går det bra att jag slår mig ner?

- Självklart, sätt dig du. Jag kan knappt tro att det är
sant. Sandra, här i Stockholm. Har du tröttnat på  
Göteborg eller är det bara tillfälligt?

- Ush, det är en lång historia. Men först vill jag ha något    att dricka. En öl skulle sitta fint.

- En öl? Du är då inte den Sandra som jag känner. Vad     hände med vitvinet? Gick det bort i flytten eller?

- Det är mycket som är ändrat Lars, mycket! Åh, jag
  önskar att man kunde dra tiden tillbaka. Tillbaks till
  den tid som var. Den tiden då vi alla var glada.

- Men vad nu då. Du låter ju smått deprimerad.
  Berätta nu från början.
  Varför har du kommit tillbaka? Har du spolat Glenn?

- Tala inte om honom. Honom vill jag aldrig se igen! Han     gör bäst i att hålla sig undan. Nej nu är det nya tag
  som gäller, men jag behöver din hjälp.

- Hå hå hå, sakta i backarna nu. Du är inte lite fräck du!
  Först försvinner du utan att säga varken hej eller hej
  då, och nu dyker du upp här med dina problem, och vill
  att jag ska lösa dem åt dig. Tycker du själv att det
  låter sunt?

- Lars, jag förstår att du blir upprörd.
  Men lyssna på mig nu!

- Nej, jag lyssnar inte på någonting, innan du har
  besvarat vissa frågor. Varför stack du? Förstod du
  inte att jag var helt upp över öronen kär i dig? Du
  sårade mig. Du kunde iallafall stannat och gett
  mig en förklaring. Vet du hur många timmar jag har
  tillbringat i den här stolen, funderandes på vad jag
  gjorde för fel?

- Du gjorde inget fel. Det var mig det var fel på. Jag…

- Inga klyschor tack! Var det Glenn?

- Ja det var Glenn. Vi träffades redan när du och jag
  var tillsammans. Han lovade mig halva Göteborg om
  jag följde med honom: "Sandra", sa han "jag kan ge
  dig halva västkusten. Säg bara att du följer med  mig."
  Dum som jag var trodde jag att det skulle bli jättebra,
  så därför stack jag. Jag kunde inte med att säga det
  till dig, för jag visste att du skulle bli knäckt. Snälla
  Lars, måste vi prata om det här?

- Nej jag förstår att det är jobbigt för dig. Men nu
  slipper du det, för här kommer min fästmö.
  Josefin, det här är Sandra.

- Hej Sandra. Tack för att du hållit Lars sällskap. Han
  blir alltid så tankfylld när han sitter här annars.

- Men Lars, du kan inte bara gå din väg!

- Hej då Sandra. Hoppas dina problem går att lösa. Vi
  hade gärna stannat och pratat men tyvärr så har vi en
  tid på teatern att passa.
  Vi kanske ses.

- Vem var det älskling? Hon såg ju alldeles förtvivlad ut.

- Äh, tänk inte på henne. Det gör hon så bra själv.
  Ursäkta mig kypar`n, du skulle inte vilja ordna till så
  damen borta i soffan får sig en flaska vitt vin tillhanda.
  Jag tror hon behöver den.

- Självklart, herr Lovsjö. Ska jag sätta upp den på ditt konto?

- Det blir nog alldeles utmärkt det. Föresten, ge henne
  två på en gång!
  Kom nu älskling, vi vill inte komma för sent! 

Av Mikael Rönnberg  13/10 -98

                       Tillbaka till huvudsidan