En IOK:s-medlems dilemma.

   Trött! Trött på alla falska människor. Oärliga och utan moral. Sen har de dessutom mage att sitta och gråta och ångra sig, på ett ibland nästan trovärdigt sätt.

   Följande uttalande är ett exempel: "Vi medger att IOK:s struktur och hierarki ibland givit utrymme för felaktiga förfaranden, vad gäller behandlingen av olika städers ansökningar angående de Olympiska Spelen. Vi vill med denna förändring förhindra att sådant förekommer i fortsättningen."
Vilken nyhet! Det är ju fruktansvärt! Det måste ha kommit som en chock för den stackars Samaranch att något liknande kunnat försiggå i hans fina organisation.

  Å andra sidan, kan jag inte låta bli att skratta åt alla dessa patetiska individer och grupper som tar tillfället i akt att sparka på de som ligger. Den ene ansökningsansvarige efter den andra träder fram och berättar: "Vi fick betala operabesök, krogrundor, taxifärder och han, han var minsann jättefull på en lite halvofficiell middag (som de säkert skriver upp som representation )  vi hade hemma hos kommunalråd Birgitta, för sisådär två år sedan."

   Vilka busar de är IOK-medlemmarna. De har med våld tvingat respektive sökande att betala deras notor. De har med våld tagit sig in hos kommunalråd Birgitta och druckit upp hennes sprit!

Hade jag hetat Östersund eller Stockholm skulle jag haft vett nog att vara tyst angående mitt deltagande i diverse mutskandaler. Som bekant måste det till två parter för denna aktivitet.

Hur ska det nu bli i framtiden? Hur och vem ska få de Olympiska Spelen. Denna fina tillställning där sporten verkligen ställs i första led. Ja det kommer inte att bli lätt. Många IOK-medlemmar är förvirrade. Hur ska de nu kunna utse någon stad, när de inte kan jämföra gåvorna de blir tilldelade? Måste de kanske till och med börja ta hänsyn till praktiska och sportsliga kriterier. Man kanske måste se till en slags helhetsbild. Klarar denna kandidat av, att ta emot hundratusentals sportintresserade, garantera säkerheten och ändå stå pall rent ekonomiskt.
Inte konstigt att några redan valt att avgå. De har redan förstått. För trots sin obefintliga relation till sport, vet de när man har förlorat. Det är också därför som flertalet sitter kvar.

  Av Mikael Rönnberg   23/3 -99

                           Tillbaka till huvudsidan