| Brevet - att ångra Samtidigt som Erik släppte greppet om brevet ångrade han sig.
Han försökte desperat fånga det i luften, men allt hans fingrar grep om, var luft. Luft
mellan honom och brevet, luft som just hade separerat honom från den framtid han
egentligen ville ha. Det landade tyst bland de andra breven, men i Eriks öron lät det
som en tung duns, som aldrig ville sluta eka. Han försökte samla sig. Fanns det något han kunde göra, eller var allt försent? Han kände sig illa till mods, rent av skyldig. Vad var det egentligen han hade skrivit? Vilka konsekvenser skulle det få? Istället för att gå hem slog han sig ner på ett café. En kopp
kaffe kanske skulle hjälpa honom att komma på en lösning. Medan han desperat funderade,
rörde han om i sitt kaffe och följde skummet med blicken. Vilket otroligt nöt han
var! Han mådde illa, luften verkade inte räcka till. Han rotade i
fickan efter en näsduk, men allt han fick tag på var en papperlapp, eller snarare en
etikett. Av Mikael Rönnberg 17/10 -98
|