GÖINGEGET
Ursprung
Tamgeten har sitt ursprung i Besoargeten, som fortfarande strövar vilt i trakterna kring östra Medelhavet
och i västra Asien. Tama getter kom till våra breddgrader med invandrande folk under s.k. bondestenåldern
för 4000 år sedan. Länge var geten ett mycket viktigt husdjur. Vid mitten av 1800-talet fanns det runt
170000 getter i landet. Numera är antalet nere i några tusen. Under dåliga tider ökar antalet getter, då det
är ett mycket lättskött husdjur som ger rikligt tillbaka i form av mjölk, ull(ragg), horn, skinn och kött.
Fattigmanskon är ett gammalt uttryck för geten.
Bevarandearbete
Ett litet restbestånd av den sydsvenska allmogegeten upptäcktes i början av 1990-talet. De kommer från
bröderna Eliasson i Graveryd, 1 mil söder om Tyringe i Skåne(Göinge härad). Getterna hade funnits hos
bröderna under deras levnad och var från trakten. Inga andra getter hade köpts in.
Göingegeten är vanligen vit/grå och något större och mer satt än jämtgeten. Rasen bevaras nu inom en
genbank. Idag(960101) rör det sig om ca 30 avelsdjur, fördelat på 11 besättningar. Den största av dessa
finns hos Sigbritt Holmberg i Lönsboda. Det var Sigbritt som 1978 köpte två dräktiga getter av den gamla
stammen. Hon kallade dem Malin och Lisa. Lisas första killing gavs namnet Markus och blev avelsbock.
Han var helsvart till färgen. De två getterna fick totalt 25 respektive 35 killingar, innan de dog 1989. Alla
dagens göingegetter härstammar från dessa djur.
Skötsel
Inhysning av getter är inget större problem. Torr och dragfri liggplats och tillgång till friskt vatten. Självklart
får inte foderhäck eller vattenskål sitta så till att djuren kan förorena dem.
Getter är flockdjur. Även om en ensam get i sällskap med andra djur klarar sig bra. Ensamma bockar
försöker ofta etablera rangordning bland andra djurarter, t.ex. människor, genom att stångas. Bocklukten
blir starkare om bocken går ensam, därför att han på detta sätt försöker locka till sig getter.
Getter klarar sig utmärkt på hö. De behöver ca 0,7 kg hö per get och dag, men bäst är fri tillgång.
Kraftfoder ges vid behov. Krossad spannmål med betfor går bra. Mycket viktigt för getens välbefinnande
och produktion är också lite sly, löv och bark. Man kan t.ex. hamla några träd.
Getter mår bäst av att gå ute. De kan gå ute hela vintern, om de har tillgång till ett lugnt och torrt krypin
och inte mjölkar. Mjölkande getter är mycket känsliga i juvret. De är fantastiska till att röja sly och buskar.
Köttet får därtill en bättre smak. Hela sommarhalvåret kan getterna gå ute utan problem.
Geten går dräktig i 150 dagar. Man kan lugnt använda ungdjur i aveln. Geten måste sinläggas minst 8
veckor före väntad killing. Geten brukar vara en förstklassig moder. Vanligen sker det hela i tysthet, så
man upptäcker att man har tre getter istället för en. Tvillingfödslar är nämligen vanliga.
Åter huvudsidan