SKOGSFÅR


Ursprung


Det vi idag kallar skogsfår är en gammal lantras vars ursprung kan ha funnits i Sverige redan på 500-talet. Dagens skogsfår härstammar från de får som spreds över Europa med romarna.

Bevarandearbete


Man trodde att rasen var utrotad, men rester återfanns under 1990-92 i Dalarna, Värmland, Hälsingland och Medelpad. Rasen utmärks av liten kroppsstorlek. En vuxen gumse väger knappast över 50 kg. Rasen är mycket härdig. Djuren blir påfallande lätt tillgivna. Tackorna lammar året runt, och får ett till två, men ibland upp till fyra lamm per år. Ullen varierar mycket, dels från individ till individ och dels på en och samma individ, som kan uppvisa ull av glansigaste ryatyp och mjukaste täta finull. Lammen föds i allmänhet svarta eller mörkbruna, ofta med vita tecken. De ljusnar efter hand, så en flock med individer i olika åldrar varierar över en svart-grå-vit färgskala med inslag av brunt. Svansen är kort, ibland kal. Baggarna bär ofta horn som kan bli mycket stora.
Eftersom det genetiska materialet är så begränsat, bör man vid aveln sträva efter att hålla så många baggar som möjligt. Detta stämmer också med det traditionella sättet att sköta fortplantningen. Man har alltid gjort så, att lammen fick gå kvar hos tackorna tills avelssäsongen var slut. Då slaktade man alla bagglamm, med undantag av någon särskilt trevlig eller kelen gumse, sen gjorde man likadant nästa år. Detta gynnade avel på variation snarare än likhet, och gjorde det möjligt att hålla ett relativt begränsat antal får utan att inavelsproblem uppstod. Vi bör eftersträva denna avelsform även i fortsättningen, då den är en del av bevarandet.

Skötsel


Att fåren är härdiga betyder inte att de inte behöver skötas! Även om det är lätt gjort att övergöda dem , ska men inte tro att de kan gå på skogen året runt. De behöver förutom hö, friskt vatten, mineraler, salt, vitaminer och kraftfoder under den säsong när foster och lamm kräver mycket av tackan. Om man kan ge dem tillräckligt med al att gnaga bark av, reduceras behovet av avmaskning förutsatt att betet inte är allt för parasitbemängt. De behöver där kunna söka skydd mot knott och broms under sommaren, och behöver ett dragfritt stall med bra ströbädd på vintern.
Åter huvudsidan