FLÄRET.

Stensträngsbygden.

Stensträngarna har haft en praktisk funktion i järnålderns bondesamhälle. I Östergötland förekommer de talrikare än i något annat landskap.

Dessa hägnadssystem har inhägnat åkern, medan boskapen leddes ut till utmarkernas betesområden via fägator.

Vid undersökningar har man hittat terrasserade och avjämnade ytor som kan ha haft flera hus efter varandra.

Rumsligt anknyter stensträngarna närmast den äldre järnåldern. Stensträngarna är bäst bevarade på slättbygderna närmast öster om Linköping.

I större delen av Östergötland bildar stensträngar ett nätverk under nuvarande landskap. På några av kullarna blir systemet tydligare och formar boskapsstigar och åkerfältsystem.

Få förändringar har skett i den fysiska strukturen mellan tidig järnålder och historisk tid. (Lindquist 1968.)

Fläret ligger på slätten söder om sjön Roxen. Den här slätten består av ett finmaskigt nät av sprickdalar, vars huvudriktning är mellan väst och nordväst -öst och sydöst. Landformerna har skapat ett mycket uppsplittrat landskap, där morän och leriga dalgångar är blandade. Definitionsmässigt är det fråga om en slätt och nivåskillnaderna är relativt små. Över hälften av arean är täckt med lersediment. Landskapets slutliga utseende skapades när inlandsisen smälte och landet höjde sig. Moränen från kullarna har tvättats ut och finsedimenten har transporterats ner till dalgångarna. De lägsta delarna har också täckts av olika organiska avlagringar. Dessa områden är idag uppodlade, men användes till slutet på förra århundradet till i huvudsakligen ängsområden.

Moränkullarna har varit eftertraktade platser för bebyggelse, på grund av sitt högre läge, en god position för solen under vintern och med goda dräneringsmöjligheter.

Gränsen mellan moränen och de finare sedimenten ligger på ca 70 meters nivån och moränområdet tillsammans med hällmark utgör ca 40 % av arean.

I den här typen av landskap är det svårt att hitta några naturliga begränsningar över arealerna. Varje jordbruksenhet i förhistorisk eller senare, består av flera kullar med mellanliggande dalgångar. I några fall har dalarna fungerat som samlande funktion, medan det i andra har lett till delade bosättningar, med bygränsen eller församlingsgränsen mitt i dalen.

Fläret 1.

Boplatsen beskrivs av Lindquist (1968). En distinkt husplattform i nära kontakt med stensträngar drar till sig ens uppmärksamhet. De mäter från 5 till 15 m och dess yttre kant är belägen omkring 1 m ovanför angränsande mark. Andra plattformar kan hittas ca 50 m längre mot väst.

Från öster går en boskapsstig, som består av två parallella stensträngar, uppför kullen och vidgar sig för att bilda ett slags grönområde. Den norra stensträngen har förstörts genom senare uppodling. Strövande, betande boskap hölls sålunda instängda på kullens topp, med bara klippor eller tunt jordtäcke. Områden med djupare jordlager har införlivats med inägorna norr och söder om kullen. Bosättningen har skett vid föreningen av de två typerna av land, men på insidan av barriären.

En nersänkt stig leder upp till bosättningen, och följer den södra gränsen tätt.

Schakt genom stensträngarna har grävts ut.

Spår av odling har hittats på sluttningen söder om husplattformen. Tydliga högar och oregelbundna stensträngar tyder på plöjning, men det har också odlats under sent 1800 och tidigt 1900 tal, så de tidiga spåren är begränsade till små områden. Barriären öster om den tydligaste plattformen, har på sin östra och södra sida en distinkt åkernisch. En jordlott som mäter 3000-4000 m² kan hittas här. Jorden består av fin sorterad sand, men längre ner hittas lera. Områden med odlingsspår visar tydliga högre värden av fosfat, jämfört med omgivande områden. Om fosfatvärdena bara vore effekter av gödsel eller avfallsanhopningar utanför husen, skulle man förvänta sig en mer koncentrerad företeelse.

Schakt FC.

Schaktet lades tvärs över vad som antogs vara ett litet hus, 5m * 8 m. Tio till tjugo cm under ytan hittades bränd lera och skärvor av keramik. Bland lerkärlen fanns reter av ett silkärl, som var ett vanligt fynd i befästa bosättningar under folkvandringstiden i Östergötland. Även i de övre lagren i Halleby, motsvarande datering var 400-500 talen. I ett äldre lager, trehundratalet, hittades inte någon rest av silkärl.(Baudou 1968.)

Schakt FD.

Utanför husets grund hittades träkol och sot i jordproven. C 14 analys gav en datering till 1050 och 1310. (+-90).

Kan vara rester av en tillfällig brand. Rot, utan samband med husets grund eller avfallslager.

Schakt FE.

Stensträng som schaktet lagts genom är en lång barriär som förbinder Fläret 1 med Fläret 2.

Muren hade byggts på en äldre eldstad, 2 m i diameter, full med brända stenar och träkol och med en del små bitar lergods.

C 14 dateringen gav 450 f.Kr. och 360 f.Kr.

Schakt FF.

Inga distinkta lager eller byggnader hittades, men antalet av lergods och bränd lera indikerade någon permanent aktivitet på plattformen.

Schakt FG.

20 cm under ytan hittades en grop med brända stenar, träkol och sot. Kan ha varit en husgrund.

Slutsats:

Bosättningen på den här boplatsen med en tydlig funktionell anknytning till stensträngarna, existerade åtminstone under första och andra århundradena e.Kr. som de fyra C14 dateringarna visar. En tidigare bosättning lämnade spår i form av en eldstad, som daterades till tredje och fjärde århundradena f.Kr. och låg under en stensträng. Trots grävning av schakt på möjliga boplatser efter hus och 23 stickprovsgropar, hittades inga spår av bosättning senare än det sjätte århundradet e.Kr.

Fläret II.

Boplatsen består av två kullar.

Fosfatkartering indikerar två möjliga husplaceringar, på den nord-östra sidan av kulle C och på östra sidan av kulle D, innanför den lilla inhägnaden.

Den södra kullen är förbunden med Fläret 1 genom en boskapsstig. Huvudparten av kullen har tydligen använts för bete.

Schakt FH.

Profil som lades inom en förmodad husgrund.

Bara spridda lergodsfynd, bränd lera och några små fragment av brända ben hittades inom detta schakt.

Inga konstruktioner kunde skönjas genom stenarna.

Inga bosättningslager hittades, men några stora bitar av lergods hittades. Omkring ett av dem hittades en liten area av mörk jord.

Utan vidare undersökning kan inte plattformens funktion bestämmas.

Schakt FJ.

Sedan träkol hittades i jorden på den övre delen av stensträng C21, var möjligheterna till att datera muren bra på det här stället. Muren är en direkt fortsättning på boskapsstigen som förbinder den här boplatsen med Fläret 1. På grund av sluttningen hade den här muren en komplex struktur. Desss centrala del- synlig från ytan- bestod av två rader av stenar, var och en dem hållen på plats genom kilformiga stenar. Stensträngen bildar en terrass, som håller jorden och mindre stenar på den övre flata ytan på plats. C14 dateringen av trä blev 275 +- 95.

Fynden visar på bosaättning på kullen, men den exakta positionen kan inte bestämmas.

Schakt FK.

Träkol från eldstad, ca 1 m i diameter.

Träkolen daterade till 120 +-110.

Fynd: bränd lera, lergods och ett fragment av järn.

Schakt FL.

Stensträngen innehöll tillräckligt mycket för att kunna forma en barriär. I lagren på båda sidor om muren, hittades bränd lera, träkol och slaggbitar.

Lagren hölls på plats av muren. C-14-datering 185 e.Kr. (+-90).

Slutsats:

Inom Fläret II har en säker area med bosättning kunnat identifieras på den norra kullen.

Två C-14 dateringar indikerar perioden 10-275 e.Kr.

Stensträngarna runt bosättningen konstruerades innan eller under den här perioden.

Byggnader kan också ha varit lokaliserade på den södra kullen, fastän inga säkra spår har hittats.

Den norra muren i boskapsstigen som förband Fläret ! med Fläret 2, konstruerades någon gång före eller under perioden 180-370 e.Kr.

Fläret III.

Boplatsen karaktäriseras av en inhägnad av stensträngar som mäter 40 gånger 50 m och är mer eller mindre rektangulär. Inom inhägnaden indikerar låga vallar av sten och jord husgrunder. Vallarna kan ha format en gavel i ett hus som mätte 8 * 18 m.Emellertid ses inga spår av en östlig husvägg.

Schakt FA.

Schaktet skar av den yttre stenmuren, där den troligen bildade den norra gaveln. Mörk jord, trasigt lergods och bränd lera hittades just under grästorven. Träkol daterades till 90 e.Kr (+- 90).

Stenmuren kunde knappast ha konstruerats efter att eldstaden hade använts, då lergods hittades på båda sidor, men ej under muren.

Schakt FB.

Daterad till 55 f.Kr. (+- 90).

Slutsats:

Inom det rektangulära området existerade en bosättning åtminstone inom tiden 175 f.Kr till 180 e.Kr.

Stensträngarna konstruerades troligen under perioden 175 f.Kr till 115 e.Kr.

Fläret.

Småkuperade moränryggar med hagmarker runt ett dalbäcken.

Stensträngssystem av flera km längd.

Flera (5) områden med boplatslämningar, där flera har synliga husgrundsterrasser och c:a 150 registrerade gravar. Hälften av dessa ligger spridda på små gravfält, medan de resterande finns opå ett yngre gravfält i anslutning till Flärets gård.

Daterade till romersk järnålder.

Området har tolkats som fem samtida gårdar från äldre järnålder.

Widgren:

Under perioden 100 f.Kr - 600 e.Kr. uppstod stensträngssystemen, utvecklades och förmodligen förlorade sin betydelse. Bosättningarna hade skett före Kristi födelse, Fläret I och Fläret III, medan dateringar av de långa stensträngarna pekar på tredje århundradet e.Kr.

Stenbegränsningarna visar på en uppdelning av land i inägor och utmarker.

Många spår av den tidigare odlingen har förstörts av senare odling.

I slutet av andra och tredje århundradet e. Kr. var antaletbosättningar 4 eller 5. De förbands med ett gemensamt system av stenbegränsningar och bildade en byliknande organisation.

Boplatserna var förlagda i gränsen mellan inäga och betesmark, eller var förbundna med en boskapsstig till betesmarken.

Utifrånmöjliga områden var bosättningarna ensamma bondgårdar.

Stensträngarna är i huvdsak begränsning mellan inägor och utmark. Uppdelningen följer de olika jordarterna tämligen väl.

Enbart land ovan 70 m.ö.h. kan ha plöjts.

Den här nivån motsvarar i grova drag gränsen mellan lera och den ursvallade sandiga jorden runt kullarna.

Arealerna som var anslutna till bosättningarna var inte stor. Att döma av jordtexturen och vattennivån, kan den möjliga odlade jorden kring varje bosättning uppgå tilö mellan 2 till 10 ha.

Jordbruket bedrevs troligen mycket intensivt. Två viktiga indikationer på att gördens gödsel har använts.

Den första: spridningen av fosfater runt Fläret I, där spridningen sammanfaller med fynd av avskavda bitar av lergods.

- en liknande spridning, fast mindre, har setts kring Fläret II och Jorstorp.

Den andra: den andra indikatioen består av boskapsstigars existens. Detta finns bara där djuren dagligen drivs till bondgården.

Gravar.

I områdets centrala del finns två mindre gravfält. Det ena på kulle B. Det består av 6 runda stensättningar, varav en på kullens topp är ca 15 m i diameter och försedd med mittröse. De övriga är betydligt mindre, 5 till 8 m i diameter.

Det andra gravfältet är beläget söder om bebyggelsen på kulle C.

10 stensättningar är upptagna, varav två är fyrkantiga. Flera av de runda stensättningarna är mycket otydliga och finns ej redovisade på kartan.

Huvuddelen av gravarna, som upptas till 104 st fördelade på 5 gravfält, ligger i områdets östra del, ner mot den nuvarande byn Fläret.

Gravarna uppvisar en mängd former, omfattande runda och fyrkantiga stensättningar, treudd med insvängd sida, resta stenar samt högar.

Utöver gravfälten förekommer ett tiotal fritt liggande runda och fyrkantiga stensättningar, huvudsakligen belägna i östra delen av underområde D.

Bebyggelse.

Lokalen har inte fosfatkarterats, men genom att ett flertal husgrunder kan ses i terrängen blir bebyggelsesituationen förhållandevis säker. Två bebyggelsegrupper framträder. Den ena på sydsidan av moränkulle B och den andra i nordöstra delen av underområde C. Längst i söder inom detta område finns två husmarkeringar. Denna bebyggelse är dock osäker.

Utöver dessa husgrupper inom underområdena B och C finns det endast två platser som ur terrrängsynpunkt är tänkbara, nämligen A och D. Den stora marklutningen borde ha gjort att terrasser synts. Några former som skulle kunna ha bebyggelse har inte påträffats inom A.

Enda indikationen inom D är terrrassen på nordsidan av område VII. Den terrassen saknar emellertid stenskoning och överytan är helt stenfri, och har förmodligen varit en odlingsterrass.

Sammanfattningsvis har vi två, möjligen tre, husgrupper inom denna lokal. De två säkra bebyggelserna är belägna inom oregelbundna terränganpassade ytor, vilka genom hägnader synes vara avskilda från det egentliga inmarksområdet.

Dessa hägnade ytor vid Fläret ska närmast uppfattas som naturanpassade områden inom vilka man t.ex. kunde hålla boskapen samlad.