|
Idag den 17 januari 2002 kl 11.00 fick du somna in i min famn.


Den första och sista bilden till förgängligheten - 12
år!
Men någonstans inom oss är vi alltid tillsammans......

Du kan ej plocka rosor där inga rosor gror,
men ofta gror det rosor där ingen skulle tro.
-Jag binder nu en krans av minnen, de vackraste jag har-



Regnbågsbron!
Någonstans finns
en bro mellan himmel och jord. . . . . . På den sidan himlen finns en alldeles
särskild plats, dit leder Regnbågens bro.
När en hund, som varit särskilt betydelsefull dör - då kommer den över med
Regnbågens bro. Där finns ängar och kullar för alla våra vänner, de kan
springa och leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och
solsken - där är behagligt och skönt.
Hundar, som varit sjuka och gamla, skadade eller lemlästade blir friska och
starka igen, precis som vi minns dom i våra drömmar.
Alla hundarna är glada och nöjda, utom en vemodig längtan - de saknar alla
någon särskild, som de var tvungna lämna kvar. Alla springer och leker
tillsammans, men en dag kommer någon av dem - att stanna upp och titta i
fjärran.
Dess klara ögon blir intensiva; kroppen börjar vibrera av lycka och glädje.
Hunden springer plötsligt ifrån de andra, flyger över det gröna gräset, benen
bär honom allt snabbare. Han har sett dig - du och din älskade vän möts nu
igen - i en lycklig återförening - men nu för att alltid vara samman.
Du får överlyckliga pussar i hela ansiktet, dina händer smeker på nytt din
kära vän - du ser än en gång in i de tillgivna ögonen, som så länge var borta
ur ditt liv... men aldrig från ditt hjärta. Tillsammans vandrar ni nu över
Regnbågens bro....men nu för att aldrig skiljas.
Författare Okänd



Till
Barons egen sida!

|