|
|
Bestraffning och dominans vid
hundträning?
Vid
relationsproblem och träning med hundar, anges ofta orsaker som otillräckligt
(ledarskap) dominans över hunden. I allt för många hundkurser förekommer, att
hundägare instrueras hur man övar upp sin egen dominans, detta anses då öka
möjligheterna till ett lyckat resultat.
Men resultatet kan bli precis tvärtom, när den ovillkorliga
kravbilden i relationen hårdnar, så minskar självfallet glädjen i samarbetet.
Likaså behovet av flocksamhörighet och förtroende. Hunden
söker istället andra räddningar ur sin situation och därmed försämras och
hämmas mottagligheten för inlärning.
Det finns även risk att hunden upplever en social
avstötning och med detta utvecklas accelererande samarbetsproblem.
Vid studier har framkommit, att tikar som hårdare
bestraffar sina valpar blir mindre sällskapliga hundar och når sämre resultat
i sociala aktiviteter.
 Åsa Ahlboms bok "Från valp till
vuxen hund". Boken finns ej i bokhandeln, men kan beställas vid förlaget,
Åsa hund & ord, tel. 0158-604 04.
Åsa Ahlbom skriver bl a följande avsnitt i sin bok;
Citat.
Hierarki eller familjegrupp
Hos djur som lever i flock finns olika former av sociala system. Under många
decennier har den etologiska forskningen hävdat att vargflocken skulle vara
uppbyggd i en hierarki, ett socialt system med starka rangskillnader.
Upptäckten av denna hierarki eller dominansordning inom djurvärlden, är
ganska ny. En norsk forskare, Schelderup-Ebbe, fann i början av 1900-talet
vid studier av höns att de hackade på varandra efter ett bestämt mönster.
Djur A hackade på B som hackade på C o s v i en "hackordning"
(efter eng. pecking-order).
Modellen med en dominansordning fick sådan genomslagskraft att man inom
beteendeforskningen utgick från den även vid forskning på de flesta andra
djurarter.
Inom hunddressyren har man tidigare hänvisat till hierarkin som det naturliga
sociala systemet hos hunddjur och där funnit stöd för hårda metoder och
straff. Hundägarens makt fick aldrig ifrågasättas. Hunden måste hållas nere i
rang, minsta morrning tolkas som att den utmanade ledaren eller klättrade på
rangskalan.
Sedan 1960-talet har nya teorier framförts om djurs sociala beteenden.
Framför allt har studier på högt stående djur såsom apor, elefanter, valar
och grisar gett nya kunskaper om individernas inbördes relationer i en grupp.
Flera etologer har ifrågasatt om alla flocklevande djurarter verkligen lever
i en dominansordning och visar på att det finns många olika sociala system.
Apor kan exempelvis ha olika sociala flocksystem.
En nyare teori är att en vild vargflock mer kan liknas vid en grupp där alla
har olika arbetsuppgifter och roller. Det gör den sociala ordningen mer
flytande än i en hierarki. En familjeflock hålls oftast samman av att
individer knyter känslomässiga band och känner respekt för varandra, inte för
att någon utövar makt över dem. Slut citat.
 Zoologen Hans-Ove Larsson skriver i
sin bok "Varg". Utg av förlaget Natur och Kultur 1988.
Citat.
"Den sociala ordningen i en vargflock har ingenting gemensamt med den
hierarki av den typ som finns i ett företag eller en militär organisation. En
vargflock har istället mycket stora likheter med den sociala
"organisation" som råder i en svensk normalfamilj av traditionell
typ."
Slut citat.
 Man måste komma ihåg, att aggressiv dominans är ett
uppträdande som brukas vid konkurrenssituationer och avser att
framkalla en social bortstötning, flykt eller underkastelse.
Om vi jämför dominansbeteende inom människosläktets
umgängesseder.
Hur uppfattas då en aggressiv, påträngande, befallande, egenmäktig och
auktoritär människa? Även om vederbörande till en början kan nå vissa
framgångar genom att motparten visar undfallenhet, men vad händer i
fortsättningen? Hur omtyckt, nödvändig och vilket behov finns för samarbete
med en sådan människa i vår egen sociala värld? Enligt mina livsupplevelser
finns inget långsiktigt värde med detta beteendemönster!
Däremot har alla motsatta handlingssätt, där du istället förverkligar
hundens egna behov, som har ett värde ur hundens perspektiv. Detta skapar en
drivkraft, där du ökar din attraktionskraft och kontroll med positiva
styrmedel.
All hundträning med målsättningen att prestera uppgifter
efter våra önskemål, skall i princip alltid utföras så, att det uppfattas
stimulerande av hunden. Följaktligen finns inget värde eller framgång för
dressören att vara dominant.
Detta utesluter inte, att man i andra omständigheter när
hunden självpåtaget gör oacceptabla handlingar, använder omvänd förstärkning.
Avsikten blir då att hejda en förbjuden handling och hämma en upprepning.
Detta kan utföras effektivt med överraskningseffekter, där du utnyttjar och
använder hundens känsloläge, vilket görs helt utan dominansattityd.
Din träning med omvänd förstärkning blir extra
verkningsfull om du redan tidigare har ett behovsrelaterat ledarskap till din
hund.
Tänkvärda ord:
Använd
inlevelse tillsammans med ditt omdöme.
Tänk alltid efter - före.
L Hedberg
© Copyright 1998 Leif Hedberg
1999-08-14
|
