|
Relation och träningsmetoder! Det
förekommer ännu för mycket ryck i stryphalsband, dominans, ryta och slänga
ner hundarna. När man iakttar ett sådant tillvägagångsätt - uppträder ägarna
- som att de är osams med hunden. Om detta vore en perfekt metod, då borde
alla som har bästa rycktekniken och de största musklerna vara mest
framgångsrik. För länge sedan gjorde jag likadant, åtminstone ryckte jag kraftigt. Jag blev lärd så, det ansågs vara enda möjligheten. Jag var okunnig och begrep inte bättre. Idag ångrar jag detta. Om det hypotetiskt skulle vara omöjligt med något annat än den klassiska ryckmetoden, då skulle jag nog inte träna hundar alls. Kravfas
är för många hundar en utsläckningsfas av det mest betydelsefulla; Bestraffningsträning leder oftast till mycket större problem än en överdriven belöningsträning! Från
dagens förespråkare av dessa träningsmetoder känner jag igen varje argument,
eftersom jag själv använt dom, respekt, ovillkorlighet, kravfaser etc.. Vem
vill gå till en veterinär, som behandlar din hund med de metoder som brukades
för över 70 år sedan? Jag
upplever en hoppfull utveckling inom SBK, där Jag går ständigt och tänker på detta med relationer, särskilt då till hundar. Även om vi som skilda arter har olika förutsättningar, så har vi som flocklevande däggdjur många likheter. Jag har en målsättning med relationen till mina hundar. De ska vara så lyckliga hundar som möjligt. Det har gett mig sjufalt tillbaka, både i sällskap och tävling. ANGÅENDE RELATION (ledarskap). Jag vill försöka förklara några av mina erfarenheter och idéer.
För mig gäller ett "behovsrelaterat ledarskap": 1. Jag utgår från hundens livssyn och behov.
2. Hunden har sina egoistiska motiv - för att tillgodose sina behov. 3. Hunden får lära sig; att tillfredsställa
sina behov genom mig, Tänkvärda ord: "DU KAN ALDRIG BLI LEDARE, OM DU INTE BLIR BEHÖVD AV DEN DU SKALL LEDA!" L Hedberg
TÄNK EFTER:
När du har bra svar på dessa frågor, då först kan du praktisera de bästa drivkrafterna i relationen till din hund.
Det rimligaste argumentet för den "traditionella ryckmetoden" är, att det inte behövs något djupare kunnande för att utföra den. Däremot behövs det speciella mentala kvaliteter hos hunden, för att någon längre tid orka bevara ett godtagbart resultat. För merparten av våra hundar räcker inte en enkel "ryck- och klappmetod", som oftast utförs på ett rutinmässigt handlingssätt eller med en tillrättavisande dominanslydnad. Under en något längre tidsperiod blir känsloläget dämpat och relationen utan värde, vilket leder till ett stukat och glädjelöst uppträdande. I den metod jag själv förespråkar, krävs mer av förståelse för ett genomtänkt handlingssätt, som är anpassat efter hundens behovsläge med inriktning på uppgiften. 100% kunniga blir vi aldrig, men vi kan göra så gott vi förstår och har talang. Det gäller att använda - behovstekniken - så skickligt man kan. Det viktiga är att förstå grunderna, tänka först och prova sen. Justera uppläggningen i samspelet, den ska vara individanpassad och stämma överens med hundens egen behovsprofil. Tänkvärda ord: "EN POSITIV RELATION ÄR SOM ETT BATTERI, OM DU INTE LADDAR DET - BLIR DET URLADDAT!" Okänd
© Copyright 1998 Leif
Hedberg |