En
<< skolskogen < en enen genom årstiderna > sagor >

 

Enen är ett barrträd.  Oftast blir den bara en stor buske.

Riktigt stora enar kan bli 14m höga och få en omkrets på 1,5 meter.
Enen växer i skogar, backar, betesmarker och hedar.

 

Den äldsta en man har funnit i Sverige var 840 år gammal.
Den hittades i Sareks nationalpark.                                     
Enen är känd sen medeltiden                                   

 

Enens barr sitter tre och tre. Av tre sammanväxta barr bildas gallen, så kallade kikbär. Gallbildningen orsakas av larven till engallmyggan.

Förr trodde man, att om man kokade några kikbär i  mjölk fick man en medicin mot kikhosta.

 

 

FRUKTER OCH FRÖN

Först är enens bär  gröna.

Efter tre år är enens bär
mogna, då blir dom blå.
Enbär kan användas
till matlagning.

 

Det bor många små djur i enen t.ex. myror och maskar. De kryper ner till roten och bor där. Maskarna gör små gångar i trädet.
Små djur kan göra underverk t.ex. bryta ner en hel En.        

VAD ANVÄNDER MAN ENEN TILL?

Enen är seg, vacker och doftar gott.

Barken använder man till tåg och mattor och  enriset till rökning av kött och fisk.
Enbären användes tidigare som läkemedel men användes numera huvudsakligen till kryddning av enbärsdricka, gin och vilträtter.

 

 

Tyst står han vid stenen,                      enig med ljungen.

Bland stickbarren sitta bären svärmvis som uppfångade hagelskott.
På honom biter ingenting. Han brukar borsta nordanvinden.
Hans kvistar är sega som senor.
Med det kargaste härdar han ut, men doftar ändå, har ändå behag.
Åt gravar och golv gav han ris, och ett gott öl bryggde han där han stod,
 stark och vänlig, klämd mellan gråa stenar i Thule.