Dödsdansen
August Strindberg föddes 1849 och dog 1912. Han växte upp i Stockholm. Han var
bara 23 år då han skrev "Mäster Olof" som är ett ungdoms drama. Han skrev många
drama, romaner och pjäser. En känd roman är t.ex. "Röda Rummet". 1901 skrev han
"dödsdansen". Dödsdansen handlar om ett olyckligt äktenskap. Det är Edgar som
är kapten vid fästningsartilleriet och hans hustru Alice, en före detta skådespelerska.
Alice anser att hon blev intvingad i äktenskapet mot sin vilja med en man hon
hatar och önskar död. Edgar är en makt galen man som gör sig ovän med alla och
vill att alla ska hålla med honom. Han är mycket förtjust i sprit och grämer sig
ofta åt att han aldrig blev Major. Där sitter dom ensamma med varandra på en ö,
i ett fängelse liknande hus. Dom har en son och en dotter men dom studerar i en
stad och bor därför inte hemma. Både Edgar och Alice är bittra och båda vill helst
skylla sitt dåliga liv på varandra. Kapten Edgar är grym och hänsynslös, men Alice
är också en elak människa. En kväll när dom sitter och pratar med varandra (samma
meningar som vanligt) då kommer en gammal bekant till Edgar som också är kusin
med Alice, karantän mästare Kurt. Han märker snart hatet mellan dom båda makarna
och vill givetvis hjälpa dom, men det är inte lätt. Han märker snart hatet i hela
huset. Tjänstefolket har flyttat och det finns ingen mat i huset, Ja, Det finns
i princip inget alls i huset. Så småningom blir Edgar sjuk och ser döden i vitögat.
Alice blir glad och tror att han ska dö, men han repar sig igen. Alice blir ledsen
och undrar om hon aldrig ska bli fri. En dag besöker Edgar doktorn som talar om
att han inte har så länge kvar att leva. Kurt känner att den hemska ondskan i
huset börjar drabba även honom själv därför beger han sig därifrån fastän både
Alice och Edgar ber honom att stanna. Så var dom ensamma igen. Edgar talar om
vad doktorn sa till honom till Alice. Alice blir så glad, men ändå bestämmer dom
att dom ska fira silverbröllop tillsammans. Dom vill börja om på nytt och Alice
vill hjälpa Edgar och vara hans sjuksyster. Jag tycker det är en något seg pjäs.
De håller på att tjata hela tiden. Kurt är nog en ganska vanlig person och blir
chockad av deras hat. Om jag skulle vara lik någon i denna pjäsen så skulle det
vara Jenny. Hon var tjänsteflickan som flyttade för att hon inte orkade höra paret
bråka dagar in och dagar ut. Det hade nämligen inte jag heller stått ut med. Dessutom
var Alice lite spydig mot stackars Jenny. Strindberg budskap var nog att döden
får en att ändra uppfattning om varandra. Dom slutade bråka och fick det bra när
döden var nära. Borde dom gjort tidigare tycker jag. Dessutom visar denna teatern
hur dumma människor kan vara när dom bråkar.