Spöken eller andar?

Vad vill vi kalla det egentligen? När man hör ordet "spöke" kanske man tänker på
stora figurer med vita lakan över sig, med hål för ögonen. Vad vet jag?
Jag är nog inte den enda som lekte att man var ett
spöke i ung ålder. Mamma klippte hål för ögon och mun i ett gammalt lakan som man sen
sprang runt med över huvudet och man var ju faktist ett spöke. Eller var man det? Näää....

Något från-andra-sidan brukar visa sig på platser där det hänt något hemskt.
Kanske om någon drunknat eller blivit mördad så går personen igen, om hans/hennes själ inte
fått ro och hade något ouppklarat. Då kommer dom tillbaka till jorden för att kanske ge
oss levande en ledtråd.

Historier eller fakta?
Jag tror att om vi ser något vi inte kan förklara så letar vi gärna en förklaring som vi anser
vara logisk. Till slut vänder vi och vrider på det så många gånger så man kanske kommer fram till
att man behöver glasögon? Det som man först tycker var omöjligt kanske har en förklaring eller
tvärtom. Sedan beror det ju mycket på hur man är som person. Jag menar om du är typen som
lite tror på spöken o'dyl kanske inte ens försöker förklara vad som hände utan ser det som något
övernaturligt direkt, medan den mer logiska letar efter förklaringar.

Djur har lättare att "se" spöken än vad vi har. Det sägs att om någon död besöker oss levande så
blir det kallt i rummet. Kanske är det så.

För länge sedan satt Mrs. Craig i sitt kök och drack sitt morgonkaffe när hennes döde far visade
sig för henne, med tidningen "the sun" ihopvikt fyra gånger i handen. Så som han alltid
brukade ha den. Han gick fram till henne och lade tidningen på bordet och sa att han tyckte hon hade
ett fint kök, sedan försvann han ut i tomma intet. Tidningen också.

Olika fotografer har lyckats fånga olika gestalter på bild, man har undersökt
bilderna och kommit fram till att dom inte är fejkade utan riktiga.

Finns många som tror sig sett något även om inte just du har det. Kram.