Job 22
[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]
JOB 22:1 Elifas' tredje tal: Jobs lidanden äro straffet för forna obarmhärtighetssynder; må han omvända sig till Gud, så skall allt åter gå honom väl.
JOB 22:1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
JOB 22:2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
JOB 22:3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
JOB 22:4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
JOB 22:5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
JOB 22:6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
JOB 22:7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
JOB 22:8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
JOB 22:9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
JOB 22:10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
JOB 22:11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
JOB 22:12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
JOB 22:13 därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
JOB 22:14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
JOB 22:15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
JOB 22:16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
JOB 22:17 de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
JOB 22:18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
JOB 22:19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
JOB 22:20 "Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
JOB 22:21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
JOB 22:22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
JOB 22:23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
JOB 22:24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
JOB 22:25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
JOB 22:26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
JOB 22:27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
JOB 22:28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
JOB 22:29 Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
JOB 22:30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.