Job 41
[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]
JOB 41:1 Fortsättning av beskrivningen på Leviatan.
JOB 41:1 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
JOB 41:2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
JOB 41:3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
JOB 41:4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
JOB 41:5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
JOB 41:6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
JOB 41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
JOB 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
JOB 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
JOB 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
JOB 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
JOB 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
JOB 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
JOB 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
JOB 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
JOB 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
JOB 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
JOB 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
JOB 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
JOB 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
JOB 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
JOB 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
JOB 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
JOB 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
JOB 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.