Luke 23
[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24]
LK 23:1 Jesus föres till Pilatus, förhöres, sändes till Herodes, korsfästes, uppgiver andan, begraves.
LK 23:1 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
LK 23:2 Där begynte de anklaga honom och sade: "Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung."
LK 23:3 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?" Han svarade honom och sade: "Du säger det själv."
LK 23:4 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: "Jag finner intet brottsligt hos denne man."
LK 23:5 Då blevo de ännu ivrigare och sade: "Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit."
LK 23:6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
LK 23:7 Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
LK 23:8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
LK 23:9 Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
LK 23:10 Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
LK 23:11 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
LK 23:12 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
LK 23:13 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
LK 23:14 och sade till dem: "I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
LK 23:15 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
LK 23:16 Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom."
LK 23:17 +
LK 23:18 Då skriade hela hopen och sade: "Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös."
LK 23:19 (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
LK 23:20 Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
LK 23:21 Men de ropade emot honom: "Korsfäst, korsfäst honom!"
LK 23:22 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom."
LK 23:23 Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
LK 23:24 Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
LK 23:25 Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
LK 23:26 När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
LK 23:27 Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
LK 23:28 Då vände Jesus sig om till dem och sade: "I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
LK 23:29 Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
LK 23:30 Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
LK 23:31 Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!"
LK 23:32 Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
LK 23:33 Och när de hade kommit till den plats som kallades "Huvudskallen" korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
LK 23:34 Men Jesus sade. "Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
LK 23:35 Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: "Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde."
LK 23:36 Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
LK 23:37 och sade: "Är du judarnas konung, så hjälp dig själv."
LK 23:38 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: "Denne är judarnas konung."
LK 23:39 Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: "Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss."
LK 23:40 Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: "Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
LK 23:41 Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort."
LK 23:42 Sedan sade han: "Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike."
LK 23:43 Han svarade honom: "Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
LK 23:44 Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
LK 23:45 i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
LK 23:46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: "Fader, i dina händer befaller jag min ande." Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
LK 23:47 Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: "Så var då denne verkligen en rättfärdig man!"
LK 23:48 Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
LK 23:49 Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
LK 23:50 Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
LK 23:51 som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
LK 23:52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
LK 23:53 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
LK 23:54 Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
LK 23:55 Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
LK 23:56 Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.