|
På denna sida kommer du att hitta ett antal historiearbete. Dessa arbeten kan du använda som inspirationskälla eller referensfakta, men du får inte använda de som inlämningsmaterial.
|
|
Handeln från 300-talet till 1400-talet
Senromerska epok (från 300-talet till 400-talet)Under den senromerska epoken bestod handeln huvudsakligen av jordbruksprodukter. På denna tid levde människorna av självhushåll och köpte nästan inget, endast det absolut nödvändigaste. Därför var handeln av manufakturprodukter, hantverk och lyxprodukter mycket liten och nästan enbart begränsad för toppskiktet i samhället. Tyngdpunkten i denna handel var då koncentrerad i de stora städerna runt Medelhavet, som Rom, Kostantinopel och Alexandria. I dessa stora städer levde slavar, egendomslösa och jordägare. Dessutom tror man att det fanns en grupp av "bondehantverkare", dvs folk som var hantverkare, men eftersom de inte kunde försörja sig på detta var de tvungna att också vara bönder, denna grupp skulle i så fall var till ursprunget till de medeltida hantverkarna.Uppskattningsvis tror man att ca 60% av stadsborna var slavar. De egendomslösa var också många och utnyttjades av de härskande i politiska utspel. Jordägarna var den härskade klassen, de fick sina inkomster av bl.a. säd, olja och vin. Deras enorma gods skötte de från sina lyxiga stadsvillor, förvaltningen av jordbruksproduktionen utfördes av avlönade tjänstemän. Under denna tid utfördes nästa all produktion av slavarbetare.
Äldre medeltid(från 400-talet till 1000-talet) Möten mellan det västliga romarriket och de germanska folken resulterade i ett nytt samhällssystem, nämligen feodalismen. Den germanska folkvandringen blev dödsstöten för den senromerska imperiet i väst.. Dessa så kallade barbarer drog fram kors och tvärs över kontinenten i flera århundrade. De förde med sig krig och elände, men även innovationer. De germanska folken förde med sig t.ex. järnplogen, vilken var mycket användbar för att bruka tunga och våta jordar.Med hunnernas intåg i Europa fick vi stigbyglarna, en revolutionerande uppfinning för kavalleriets utveckling. Från den senare arabiska invasion fick vi också många positiva innovationer, t.ex. övergången till det arabiska siffersystemet. Denna ganska mörka period kännetecknades av en tillbakagång i handeln och ekonomin, byteshandeln blev ett vanligt inslag i vardagslivet. Dessutom förflyttades tyngdpunkten i handeln från de stora städerna till landsbygden.Även under denna period var den huvudsakliga handelsvaran maten. Handeln under folkvandringen bidrog även till spridningen av nya kulturväxter. I Centraleuropa och Nordeuropa fick man en viss införsel av vete., men det slog igenom först på 1000-talet. Till Skandinavien kom vetet också på 1000-talet.I norden var vikingarna som skötte handeln med utlandet. Vikingarna är mest kända för sina blodiga "vikingatåg", men dessa var egentligen fredligare än vad det ryktas. Skandinaviska storbönder utrustade skeppen för att ge sig ut på handelsfärder. De tog last ombord och ofta kunde medfararna också ta med sig en viss mängd varor.De svenska vikingar färdades på floderna Volga och Dnepr ner till de östliga arabiska besättningarna och Bysan, medan norska och danska vikingarna istället for till norra Tyskland, Island och de brittiska öarna, men även till norra Frankrike, Spanien och runt Medelhavet.
Högmedeltid (från 1000-talet till 1300-talet) De förändringar i det ekonomiska systemet som genomfördes under större del av den äldre medeltiden började ge frukt under 1000-talet. De ledande klasserna i samhället kom att få mera kontanta pengar och kunde på så sätt utöka sin lyxkonsumtion. Under den gångna perioden hade nya samhällsgrupper vuxit fram, t.ex. köpmän och hantverkare. Dessa två grupper började nu att få del av förändringarna. Livegna bönder hade också vuxit som samhällsgrupp eftersom frigivningen av slavar hade förekommit flitigt under olika germanska konungar. Frigivningen av slavarna var inte någon humanitär gest utan ett politiskt spel för att få folkligt stöd.Högmedeltidens första århundrade innebar ett uppsving för både handel och hantverk, detta hade ett tydligt samband med en kraftig befolkningsökning, införsel av ny teknik inom jordbruket och en lång period av gynnsamt klimat. Med befolkningsökningen ökade också efterfrågan på matvaror och hantverk. Tyngdpunkten i handeln förflyttas från landsbygden till de nya städerna.De Nya städerna växte fram i de nya handelsområdena. Dessa nya städer kunde ha sitt ursprung i de antika centralorter, i anslutning av borgar, marknadsplatser eller i flodmynningar.I norra Italien blev Genua och Venedig de viktigaste sjöstäderna, dessa knöt tidigt till sig den orientaliska handeln och skodde sig rika på det och korstågen till det heliga landet under 1100- och 1200-talet. Kontakterna med högtstående kulturer i österlandet gav dem impulser till en utvidgad handel med helt nya varor som t.ex. siden. Strasbourg och Gent i Flandern blev viktiga knutpunkter för handeln med England. Där skedde också tillverkning av ylletyger som på den tiden var på stark framväxt.I Norra Tyskland kom städer som Lübeck, Nürnberg och Köln att dominera den betydande delen av handeln med Ryssland, Östersjö- och nordsjöområdet. I Sverige blev Visby och Stockholm viktiga handelscentrum. Starka tyska köpmän etablerade sig så småningom i dessa två städer, kom med tiden att ta över det politiska förvaltningen av dessa två städer. Dessutom skulle Visby med tiden bli en av starkaste städerna i Hanse-förbundet vid sidan av Lübeck. Ekonomisk tillväxt gav städerna en chans att slå sig fria eller köpa sig fria från sin feodalherrar eller kungar. Ibland fick dessa stöd av kungar som vill slå tillbaka feodaladeln, men frihetskampen av städerna kunde också var riktad mot kungamakten eller kyrkan.Att vara handelsman i början av den tiden betydde stora risker, förutom att man kunde bli mörda eller rånad av banditer eller pirater var handeln mycket hård reglerad. Den tidens lagar var landskapslagar. De gällde alltså endast bofasta i landskapet. Detta betydde att handelsmän betraktades som lösdrivare eftersom de inte hade en fast egendom där de drev handel. Denna svåra situation ledde till att handelsmän från samma ort eller landskap gick ihop i de så kallade gillen. Dessa gillens främsta intresse var att förhindra ojust handel, men de såg också till att gillet hade ett kontor på handelsorterna och på så sätt fick gillets medlemmar lagskydd genom det.Den tidens mäktigaste organisation kom att bli Hanse-förbundet. Hansa var ett förbund mellan köpmän från olika städer runt Östersjön. Detta förbund var från början tänkt som en merkantil intresseorganisation, men utvecklades till ett effektivt och mäktigt multinationellt handels- och finansföretag som ofta var involverad i diplomatiska affärer mellan kungar eller till och med i krig med städer och stater. Förbundets handelsområde sträckte sig från Nordsjön till Novgorod. Visby fick en mycket viktig roll i handel med öst och de gamla handelsplatser som vikingarna hade banat vägen till.Även hantverkarna organiserade sig i s.k. skrån, detta för att bekämpa prisdumpning och konkurrens. Dessutom fungerade skråsystemet som ett uteslutande medel för de som inte var födda i detta skrå.Den dynamiska utvecklingen kom att skapa friktioner inte bara mellan städerna och feodalherrar eller kungar, utan även mellan olika samhällsklasser i städerna och på landsbygden. Köpmännen mot hantverkarna, gesäll mot hantverkare, bönder mot feodalherrar, lönearbetare mot köpmän etc.Under denna goda tiden visade också kyrkan sina muskler, man startade nämligen ett heligt krig mot muslimerna i det heliga landet och i Spanien. Ett företag som svepte med sig stora skaror människor och som även skakade Europa med blodiga massakrer som t.ex. slakten på judarna i södra Tyskland. Högmedeltiden blev kulmen för den medeltida kulturen, i början av 1300-talet avslutades denna period med en ekonomisk tillbakagång, ogynnsamt klimat och en folkminskning.
Senmedeltid (från 1300-talet till 1500-talet) Denna sista period av medeltiden karakteriserades av en rad eländen. Jordbruket hamnade i kris, jordarnas lönsamhet minskade katastrofalt och nästan all jord som fanns tog i bruk för att klara de ekonomiska svårigheterna. Betesmarker minskade och med de även betesdjuren och med det blev köttet en lyxvara.1347 nådde böldpesten fram till Sicilien. Pesten spreds snabbt till resten av Europa och man uppskattar att på tre år dog 1/3 av Europas befolkning. Norge drabbades kanske hårdast av digerdöden, man uppskattar att mer än hälften av befolkningen dog vid den tiden. Pesten blev en mycket svår katastrof för ekonomin och handel, på mycket kort tid hade efterfrågan på varor minskat med cirka 30%.Den radikala folkminskningen fick genast enorma konsekvenser i jordbrukssektorn. Samtidigt som jordarnas lönsamhet var låg steg arbetskraftskostnaderna. De som drabbades värst av detta var mindre godsherrar som för lösa sina ekonomiska svårigheter sålde jorden. I Sverige fick denna kris stora konsekvenser eftersom många små självägande bönder blev tvungna att sälja sin jord till adeln eller till kyrkan. Detta resulterade i att de redan mäktiga storgodsägarna blev ännu mäktigare. Folkminskningen bidrog trots allt till att människovärdet höjdes, bönder fick högre arbetslön och livegenskapen kom så småningom att försvinna på flera ställen på kontinenten.Hanse-förbundet överlevde krisen och fortsatte sin handeln runt Östersjön.. På de tiden blev kopparn från Falungruvan och järnmalmen från Bergslagen två heta handelsvaror i Nordeuropa. Båda dessa två gruvnäringar var finansierade av Hansa. Dessutom var pälsverk från Norrland, sill och smör mycket eftertraktade produkter på kontinenten. I starkt katolska länder nere på kontinenten brukade man fasta under religiösa högtider. Det enda som var tillåtet var grönsaker och fick. Detta visade sig vara en mycket bra marknad för norskt torkad fisk.Hanse-förbundet hade en mycket lukrativ marknad i Östersjön och Skandinavien, deras köpmän kunde köpa varor av god kvalitet till mycket låga priser och sälja dem nere på kontinenten till mycket högre pris.Under en lång period drev Hansa ensamt handeln runt Östersjön. Men i slutet av 1300-talet kom nya framsteg inom skeppsbyggnadskonsten att innebära hård konkurrens från Holländarna som hade konstruerat en ny typ av skepp som kunde ta sig igenom Skagen. Sak som Hanse-förbundets stora skepp aldrig hade kunnat göra. Nu kunde holländska köpmän lägga till vid i Östersjöns alla hamnar utan gå igenom Hansa.
Kuriosa fakta Under 1400-talet kan man konstatera att man började äta mera kött än någonsin. Tysk forskare påstår att de har kunnat fastställa att man åt mellan 100-200 kg per människa och år. Detta är att jämföra med dagens konsumtion av kött på cirka 40 kg per människa och år. Detta tyder på att handeln av slaktdjur var mycket mer omfattade än tidigare århundrade.
Källförteckning
|