FINKFÅGLARDet rätta vore kanske att skriva Tättingar (passeriformes) en artrik ordning av små eller medelstora fåglar. Till tättingar hör bland annat svalor, sångare, trastfåglar mesar, vävare, astrilder, starar, kråkfåglar och finkfåglar.
Redan på medeltiden var det vanligt att hålla fåglar i bur för sången eller en praktfull fjäderdräkts skull. Då det på den tiden inte fanns tillgång till de exotiska arter vi idag har vant oss vid, föll lotten på de inhemska fålarna som exempelvis Steglitser, Domherrar och kråkfåglar. I dag är det förbjudet att i Sverige hålla Europeiska fågelarter i fångenskap, med några få undantag av arter som är intressanta ur jaktsynpunkt.
Klicka på artnamnet för bild och enkla fakta flera bilder återfinns på sidan Diamantfink. Bland de vanligaste finkarna inom fågelhobbyn är Zebrafinken den finns i dag i en mängd olika färger och storlekar. Andra vanliga arter är Måsfink och Risfågel Även dessa förekommer i ett flertal färgvarianter. Fjärilsfinken var på 60-talet en av de vanligaste finkarna hos fågelägarna och har nu åter blivit ganska populär. Arten förekommer i två varianter, den blåhuvade och rödkindade. Finkarna härstammar från flera av jordens kontinenter och deras beteende kan ibland variera avsevärt. Många arter är aggresiva eller oföredragsamma sinsemellan. Hos en del finkar förekommer vad som kallas stråfrieri, det är oftast hanen som niger och hoppar med ett attribut i näbben, vilket kan vara blad eller fjäder mm. Till dessa hör bland annat Sävastrild och Diamantfink. De Australiska finkar som i dag förekommer i handeln är alla födda i fångenskap. Exportförbud på finkar från Australien infördes 1960.