Armenien

Ett av 1900-talets glömda folkmord genomfördes före och under första världskriget av turkiska trupper mot befolkningen i Armenien som då ingick i det osmanska riket. Mellan en och två miljoner armenier tros ha dött, genom massakrer och svält. Ett resultat är att den f d sovjetrepubliken Armenien, självständig stat sedan 1991, bara hyser ett mindretal av de armenier, som spritts över hela jorden. Bland barn av den armeniska emigrationen märks den amerikanske dramatikern William Saroyan, skådespelerskan och sångerskanCher och den franske sångaren Charles Aznavour. Sovjetpolitikern Anastas Mikojan var en annan framstående armenier. Redan före Sovjetunionens sammanbrott skärptes motsättningarna mellan de nominellt kristna armenierna och deras muslimska, turkisktalande grannar i Azerbajdzjan. Ett bittert krig utbröt om det armeniska territoriet Nagorno-Karabach, som ligger mitt inne i Azerbajdzjan men förklarade sig självständigt i väntan på att bli en del av det armeniska moderlandet. Striderna slutade 1992 efter omfattandeetnisk rensning till armeniernas fördel, men då hade moderlandet Armenien, trots att man officiellt undvek att ta ställning för den omstridda enklaven, drabbats hårt av ekonomiska sanktioner och Azerbajdzjan inställde sina oljeleveranser som Armenien varit beroende av sedan sovjettiden. Strax efter självständigheten genomförde Armenien en radikal jordreform. Man delade ut jordplättar till hundratusentals armeniska bönder, tidigarekollektivjordbrukare, som i en hast blev självägande.Matförsörjningen fungerar, men fattigdomen är stor och Armenien måste importera djurfoder från grannlandet Ukraina. Närmare en miljon armenier, praktiskt taget en fjärdedel av befolkningen, har lämnat sin självständiga republik under 1990-talet. Presidenten Levon Ter-Petrosian omvaldes hösten 1996 trots hård kritik för maktfullkomlighet. 1998 tvangs han avgå, anklagad för att inte tillräckligt hårt ha kämpat för enklaven Nagorno-Karabach. I oktober 1999 trängde sig nationalistiska oppositionsmän in i Armeniens parlament i huvudstaden Jerevan och sköt flera politiker, bland dem Armeniens premiärminister, Vazgen Sarkissian, och parlamentets talman, Karen Demirchian. Nagorno-Karabach är fortfarande ett olöst problem, och motsättningarna mellan Armenien och Azerbajdzjan har gett impulsen till militär upprustning i regionen. Armenien får stöd från Ryssland, och Azerbajdzjan söker sig till Turkiet som möjlig allierad. I bakgrunden finns USA med ett handgripligt intresse av att få större inflytande i en region med ofantliga oljetillgångar.

Björn Kumm